Färist, modernare än vi tror

Under mina morgonpromenader händer det att jag passerar så kallade färister. För mig är de ett så vanligt inslag att jag knappast funderat närmare över dem. Men just idag slog det mig att det naturligtvis finns olika sätt för oss människor att ta oss över dessa. Själv har jag alltid varit mest orolig för att komma emellan ribborna med någon fot, vilket jag gissar lätt skulle kunna sluta med en bruten vrist.

Jag kom på mig själv med att sätta främre delen av mina fötter på en ribba och på så sätt ta mig trippande över färisten. Men jag skulle likaväl kunna sätta ner hela foten så att tårna hamnar på en ribba och hälen på en annan. Intressant tanke, finns det fler sätt att ta sig över? Hur skulle en av mina karaktärer i Holavedsbrudar bete sig inför en färist?

Väl hemkommen googlade jag på färist och det dröjde inte länge förrän jag skrattade gott åt mig själv. Tur att jag kollade upp saken, för det fanns inga färister förrän en bit in på 1900-talet. De uppfanns i samband med att traktorerna gjorde intåg i jordbruket och var svaret på att bonden skulle slippa klättra upp och ner från sitt fordon för att öppna och stänga grindar. Ordet i sig antas vara inlånat från norska språket.