måndag 18 februari 2019

Kaffe och wienerbröd

Nu är det inte många dagar kvar ... För nästa vecka är årets nionde och då ... händer det! Där rosor faktiskt dör släpps som ljudbok. Det är med blandade känslor som jag ser fram emot att Sandra, Majken, Angelika, Christoffer och de andra på begravningsbyrån Tranan ska möta läsarna.

Hur kommer det att gå? Har jag gett dem för lösa tyglar? Ibland har de uppfört sig värre än Piff och Puff på julafton i sin iver att få berätta. Jag har fångat upp dem och backat bandet men det är inte alltid som det har hjälpt. Rätt som det var tappade de sikte mot mål och sprang åt var sitt håll utan att tänka sig det minsta för.

Till slut tröttnade jag på Sandra och lät henne löpa. Men hur det gick får ni veta först i fjärde delen som kommer i sommar. Innan dess händer andra saker, bland annat en urna på vift, Patrick Domino som ska i jorden och den döda Ella som inte lämnar Sandra ifred. Kaffet flödar och de kladdiga wienerbröden sätter sina spår både här och där.

Nåja, underhållna kommer ni att bli. Jag lovar!

onsdag 13 februari 2019

Måste bara spy lite galla

Alltså, hur mycket skit finns det att titta på ... Jaja ... jag vet ... Jag behöver inte titta. Vi har mängder med kanaler och ett utbud som borde få vem som helst att skratta av lycka. Men jag är ledsen alla fru och herr tv-chefer, det är sällan jag hittar något sevärt.

Jag tycker inte om matlagningsprogram, vare sig korta snuttar med veckans tips eller någon form av stressig tävling. Galor, nej tack ... de har överlevt sig själva. Sport ja, vid enstaka tillfällen där Sverige kan ta medalj i VM eller OS. Vräkning pågår, kronofogden knackar på och SOS alarm ... hur kan vi njuta och koppla av till andras olycka?

Tack och lov så har jag böcker att skriva.


torsdag 7 februari 2019

Svett och eufori

Just nu är jag inne i en period där jag möter många läsare och det är så roligt. Jag blir lätt euforisk av alla positiva och glada tillrop. Men också orolig för att jag inte ska kunna leverera det de förväntar sig.

Efter tre mycket väl mottagna delar i Huskvarnasviten undrar jag om jag ska kunna fortsätta att spänna bågen och överraska mig själv och mina läsare. Men det är säkert bra att känna en viss nervositet. Åtminstone så brukar jag leverera bättre då.
Men innan det blir dags för Sprucket läder och svikna löften ska serien om begravningsbyrån Tranan se dagens ljus. Både som ljud- och fysisk bok.

Inläsning av första delen Där rosor faktiskt dör pågår för fullt och läser gör Rachel Mohlin. Utgivning av ljudboken beräknas till vecka 9. Jag blir lätt svettig vid bara tanken.

söndag 3 februari 2019

SJ, SJ gamle vän ...

... tänk att det ska vara så bökigt att ta sig till Malmö. Förr sa vi alltid att det var bäst att ta tåget när snön föll ... och lämna bilen hemma.

Tiderna förändras och vi med dem. Nåja, om en timme bör jag vara iväg och sedan är det bara att hålla tummarna att jag kommer fram innan kursdeltagarna har bänkat sig.

Hur som helst blir det en kort visit för i morgon förmiddag är jag på väg hem igen och i veckan väntar nya äventyr.


onsdag 30 januari 2019

Du har inte förstått någonting ...

Berättelsen om Sandra, den ofrivilliga kontorschefen på begravningsbyrån Tranan har nu kommit så långt att det är dags för mig att skriva slutkapitlen i del fyra.

Tro inte att jag snart är färdig för det. Jag har mycket kvar, men just nu på morgonen såg jag målet klart och tydligt och då måste det komma på pränt. Redan sent igår kväll ramlade flera detaljer på plats. Självklarheter som jag inte förstått tidigare, saker som mina karaktärer försökt att berätta.

Som vanligt har jag inte lyssnat utan skjutit deras röster åt sidan medan jag envist fortsatt på mitt spår. Det brukar gå bra tills jag när en gräns och den gränsen nådde jag igår. Då ställer de sig mangrant upp och skriker. Högst vrålade Majken. "Du har ju inte förstått någonting", skrek hon medan jag satte händerna för öronen.

Till slut förstod och då såg jag också målsnöret. Nu vet jag hur det går och snart får ni veta också. Den som väntar på något gott ...


söndag 27 januari 2019

Ewa K läser ...

... ja, det gör jag. Allt möjligt, men att påstå att jag är allätare är ljug. Det finns en genre som jag brukar undvika och det är den sortens litteratur som jag kallar "tycka synd om böcker".

Jag läser för att bli underhållen och jag kan för mitt liv inte underhållas av andras olycka, vare sig det handlar om sjukdom, psykisk ohälsa, fysiska skador eller andra tråkigheter.
Som alltid finns det undantaget som bekräftar regeln.

Under en tid har jag följt Annika Teasler på Instagram och härom veckan sprang jag på hennes "Ända in i märgen" på en av mina loppisrundor. Boken fick följa med hem och jag började läsa. Efter bara några sidor var jag fast ... Annika trollband mig och hon underhöll mig. Hennes vardagliga språk och hennes distans till det som skulle kunna knäckt henne strålar.

Jag gillar överraskningar och den jag fick av Annika satt som en smäck. Till dig som ännu inte läst "Ända in märgen" säger jag bara: Det är dags nu!

torsdag 24 januari 2019

Titelsjuka igen

Så länge inget har gått till tryck finns utrymme för förändring. Att leka med orden är ett sant nöje och efter en ännu en svängom har titeln till del fyra om begravningsbyrån Tranan fått en ny knorr.








I denna ljuva villervalla blev det till slut.
Älskar verkligen omslagen i den här serien.

Som vanligt är det duktiga Emma Graves som är kreatören.










Jag längtar efter att hålla dessa praliner i min hand. Men jag får ge mig till tåls. Vecka 11 släpps första delen Där rosor faktiskt dör, både som fysisk bok och ljud.