måndag 20 maj 2019

Sprucket läder och svikna löften

Jag måste bara få visa ... Det fina omslaget till fjärde delen i Huskvarnasviten, Sprucket läder och svikna löften. Som vanligt är det duktiga Emma Graves som är kreatören.

För mig är utanpåverket viktigt. Det är alltid omslaget som fångar mitt öga när jag går utmed hyllraderna i bokhandeln eller när jag kollar nyheter hos nätbokhandlarna.

När jag själv är författaren sporras jag av omslaget. Så därför är jag tacksam för att få det tidigt i processen.

Visst är fenorna på Cadillacen häftiga? Färgen för tankarna till Elvis Presley. Men just den här årsmodellen hade han inte, vilket huvudkaraktären Lollo inte är sen med att påpeka.


söndag 12 maj 2019

Charlotta!

Idag är ingen vanlig dag ... Nej, idag har vi Charlottor namnsdag. Min mormors mormor, min mormor, min mamma, jag själv, min dotter och mitt barnbarn. Ett pärlband av kvinnor som stolt för namnet vidare.

Alla har vi våra rötter i Holaveden, alla härstammar vi från Kerstin Svensdotter som föddes i byn Hult i Adelöv socken.

Märkligt att så många tankar leder mig till just den trakten just nu ... Är det någon som vill säga mig något? Borde jag lyssna lite bättre? Eller är jag bara på rymmen från manus?

Vad det än handlar om så måste jag kavla upp ärmarna och redigera vidare i manuset till I denna ljuva villervalla som är fjärde delen i serien om begravningsbyrån Tranan.

torsdag 2 maj 2019

Ett eko från förr

Igår rymde jag från redigeringen och hälsade på mina förfäder i Adelöv. Det är något visst med att komma till det område som en gång var känt som Holaveden. Mina minnen vet definitivt att jag befinner mig på hemmaplan.

Det händer något i min själ som inte går att förklara. Alla sinnen öppnas samtidigt som lugnet breder ut sig. Och jag lägger märke till den osynliga väven som binder mig samman med Kerstin Svensdotter som föddes på gården Hult i Adelöv socken någon gång i slutet av 1660-talet och som sedan kom att bli mora i Humlefall.

Hennes far Sven Persson var nämndeman och lönnkrögare. Allt i ett. Och har en minnessten på kyrkogården i Adelöv som heter duga. Vem vet, snart kan det vara dags att berätta Kerstins historia. Jag hörde hennes röst eka över nejden och jag tror att jag svarade henne.

onsdag 24 april 2019

Banan är sopad och spelet kan börja

Igår kväll satte jag punkt för den här säsongens framträdanden. Det har varit en hektisk tid då jag samtidigt avslutat de fyra böckerna om begravningsbyrån Tranan. Om jag nu ska vara riktigt ärlig så har jag fortfarande kvar redigering av del fyra. Men för tillfället ligger bollen hos redaktör Åsa, så jag passar på att titta på det påbörjade manuset till Sprucket läder och svikna löften.

Det är alltså dags för en ny bok i Huskvarnasviten. Jag tycker att det ska bli så kul att träffa mina karaktärer på Vättergatan igen. I den här delen ska Lollo få berätta sin historia. Anders har lämnat henne och hon känner sig ganska vilsen i singellivet.

I den historiska delen ska Arabella få komma till tals. Eller Bella som hon föredrar att kallas. Hon lever sitt liv i skuggan av Sveriges första kvinnliga journalist, Wendela Hebbe som också är Lars Johan Hiertas älskarinna.


lördag 13 april 2019

Blott en begravning ...

... andra delen i serien om begravningsbyrån Tranan releasas hos streamingtjänsterna den 16 april och strax därefter som fysisk bok.
Sandra är kvar på Tranan och brottas med vardagens problem samt en moster som uppträder allt märkligare. Och vart har Christoffer tagit vägen? På Tranan är det inget som går sin gilla gång ...

Trean, Nu stormar det i dalens famn (släpps 10 juni) har nått fram till korrekturläsaren och själv redigerar jag för fullt del fyra, I denna ljuva villervalla (släpps 12 augusti). Redan nu märker jag att det är svårt att säga hej då till Sandra, Christoffer, Angelika, Majken och Sören. Så vem vet jag kanske inte släpper taget om dem riktigt än.

söndag 31 mars 2019

April, april din dumma sill

Några futtiga timmar återstår av månaden mars. Klockan är omställd, förhoppningsvis för sista gången. Och imorgon kommer jag att bli lurad om och om igen. April, april din dumma sill ...

Varifrån kommer denna tokiga sed? I Sverige har vi tydligen narrats ända sedan 1600-talet.
Själv minns jag en första april i början av 1960-talet. Jag var på besök hos min mormor och morfar som hade en väldigt fin tv i mörkt ädelträ och med luckor som gick att stänga om rutan. Kvällens nyhetssändning inleddes med att det numera gick att se färg-tv i vårt land. Allt som behövdes var en nylonstrumpa. Mormor var inte sen att hoppa upp ur soffan och hämta ett sprillans nytt par i byrålådan. Döm om vår stora besvikelse när hon höll upp strumpan och inget hände.

Nordiska museet har mer att berätta om vårt skämtlynne kopplat till den första april.

Vad som däremot inte är ett aprilskämt är att del två om begravningsbyrån Tranan, Blott en begravning släpps hos streamingtjänstföretagen den 16 april.

söndag 24 mars 2019

Begravningsbyrån Tranan!

Hur kommer det sig att begravningsbyrån Tranan heter så? Har det något med Tranås att göra? Ja, det har det faktiskt.


"Tranan, som får sig ålagd samma uppgift att sörja för de sinas trygghet, tar en sten i ena foten, vilken, om hon skulle slumra till, faller ur greppet och genast väcker henne. Där hon sålunda står i vapnet med en sten i ena fotens klor är hon vaksamhetens och förutseendets sinnebild. Och berget hon står på är av granit – tranås-traktens berömda röda granit, varpå en stor del av bygden vilar.


Slutligen anse våra främsta ortsnamnsforskare, att Tranåsnamnet uppkommit just av fågelnamnet trana och de för bygden i geologiskt hänseende intressanta och för bygden landskapliga karaktär utmärkande åsbildningarna." Thure Filén, 1933.


Håll med om att begravningsbyrån aldrig skulle kunna heta något annat än Tranan? 


För den som är intresserad finns här mer information om staden Tranås och dess historia.