fredag 23 januari 2015

Bokbloggsjerka, den betydelsefulla baksidan



En snabb jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg innan dagens åtaganden tar över.





Frågan lyder: Hur du tycker att en baksidestext ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott)?

Oftast är det baksidestexten som får mig att välja en bok om jag då bortser från rekommendationer från andra. Alltså betyder den mycket för mig. Allra bäst gillar jag om texten innehåller någon form av cliffhanger. Den får absolut inte vara för lång och jag brukar inte bry mig om lösryckta meningar om vad den eller den tidningen, recensenten eller bokbloggen, för den delen, tycker. Sådana kommentarer gör varken till eller från när jag väljer en bok. Inte att förväxla med när bokbloggar skriver längre inlägg om böcker, för det kan påverka mitt val en hel del. 


onsdag 21 januari 2015

På tu man hand med Sissela

Mitt i veckan och jag är äntligen ensam med Sissela Konradsdotter. En hel dag har vi till vårt förfogande. Det är jag inte bortskämd med just nu. Den ska ägnas åt en fallande byggnadsställning och intrigerande prästerskap.


Jag kan avslöja att det finns en man som inte bryr sig ett enda dugg om hur jag har tänkt mig det hela. Han bryter mot alla regler som finns och dissar mig som författare gång på gång. Sissela själv har också idéer om hur hennes liv ska levas.
Hur det här kommer att sluta vet inte ens jag. Inte förrän jag har satt den sista punkten, vilket jag kommer att göra innan våren kommit igång på allvar.

fredag 16 januari 2015

Bokbloggsjerka - lässtart?

Fredag morgon och jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Veckans fråga lyder:
När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?



Jag började läsa så snart jag knäckt läskoden, vilket jag tror skedde under mitt första skolår. Sedan läste jag allt jag kom över. Min mamma läste mycket och vi hade en välfylld bokhylla som jag tidigt började botanisera i. Under min tonårstid var mamma med i flera bokklubbar och bokcirklar så det fanns alltid nya och spännande böcker att tillgå.
Ända tills jag blev vuxen trodde jag att det var så alla människor hade det. Blev förvånad varje gång som jag kom i ett hem där det saknades bokhylla.

torsdag 15 januari 2015

Upprepningar - hur bra funkar det?

Blötsnö, ishalka, storm och regn. Vad är det för vinter vi har. Hör hur vindarna från söder vispar runt i trädtopparna och det varnas för 17 - 18 sekundmeter i byarna. Jag vill inte ha fler strömavbrott nu och den fasta telefonen är fortfarande tyst efter Egons besök. Mobilnätet svajar.

Nu på förmiddagen kom jag att tänka på det här med upprepningar i böcker. Alltså tycker jag för det mesta att det är förfärligt jobbigt när en författare om och om igen berättar samma sak. Jag brukar tänka att det där vet jag ju redan.

Men när jag läste den första boken av Set Mattsson som var hans andra (varför ta saker och ting i rätt ordning) upptäckte jag att han upprepar och upprepar och upprepar och jag tycker att det är helt okej. Att nästan alla hans karaktärer röker (det är 1940-tal och då rökte alla överallt) påpekas det på i stort sett var och varannan sida.
Läsaren får också veta att de tänder cigaretter, slår av askpelare och släcker cigaretter. Detta är genomgående i hela trilogin. Och jag tycker att det är okej. Det bidrar till och med till känslan av äkthet.

Varför är det då inte okej när Ayla i Stäppvandringen älskar med sin Jondalar sida upp och sida ner. Varför suckade jag då djupt och hoppade över några sidor där gräset vajade i takt med älskogen?

En fråga som jag inte har något svar på, men jag skulle verkligen vilja veta.

måndag 12 januari 2015

Bröderna Birgersson, en opålitlig trio

Erik
Valdemar
Magnus


Valdemar blev kung redan som barn. Magnus var en hertig sugen på makt och Erik tycks ha varit "alls ingenting".
Det är bland dessa såta herrar som Sissela Konradsdotter lever en tid. De påverkar henne och hon påverkar dem. Kung Valdemar tar nog inte sitt regerande på så stort allvar som han borde. Vilket öppnar dörren för ett blodigt övertagande av Magnus.
I släptåg har han den unge Erik, som också vill bli någonting istället för alls ingenting. Men Erik dör strax efter det att Magnus bestigit tronen. Syskonkärlek är det verkligen inte tal om och Valdemar sätts i fängsligt förvar för säkerhets skull.


En spännande tid i Sveriges historia då kungar, tronkrävare, herremän och kyrkans folk samsas på samma arena.
För mig är det en nervkittlande tidsresa och en ynnest att få uppleva denna tid i sällskap med karaktärer som jag själv har uppfunnit.

Jag har nått fram till mitten av "Stenhuggarens dotter" och jag kämpar och gråter tillsammans med Sissela.

Dick Harrison har skrivit en fantastisk bok, "Jarlens sekel" som jag rekommenderar varmt till alla som är nyfikna på vår historia.





fredag 9 januari 2015

TV-serier i Bokbloggsjerkan

Vardagen har återvänt och det har blivit dags för veckans begivenhet - bokbloggsjerkan hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?


Alltså, jag är en riktigt dålig TV-tittare. Det är sällan jag följer någon serie. Kanske kan jag få tips om något sevärt. Men jag följde faktiskt de sex avsnitten efter Maria Langs deckare. Finns säkert någon mer som jag vilat ögonen på utan att minnas den.


torsdag 8 januari 2015

Tankar kring ett omfång

Torsdag och en alldeles vanlig sådan dessutom. Det gillar jag. Lugnet har lägrat sig och det enda som hörs är vinden som viner runt knutarna. Hoppas bara att den inte tänker vina så mycket att jag blir strömlös.

I mitt tidigare liv betydde ordet omfång exempelvis  storlek eller omkrets eller ibland till och med famntag. Numera tänker jag endast på antal nedslag och ord relaterat till vad jag skriver.

De som köper text har alltid en klar uppfattning om vad de vill ha. Veckotidningsbranschen är mycket bestämda då det gäller noveller och följetonger.
En novell kan ha ett omfång på 12 000 nedslag inklusive mellanslag. Det är inte mycket. I detta ska rymmas karaktärsbeskrivning, miljö, konflikt, minst en cliffhängare och ett troligt slut.

Vad det gäller "Stenhuggarens dotter" så önskar förlaget ett omfång som ligger mellan 500 000 och 600 000 nedslag. Det kräver en noggrann planering och att ständigt hålla koll på läget. Visserligen är rörelsefriheten större än vad den är i noveller men inte hur stor som helst.

Det är överskridandet som är mitt probelm. Jag har så mycket att berätta! Å andra sidan är det skönt att ha att ta av när det är dags att redigera.

När jag skriver för fullt räknar jag med att skriva omkring 10 000 nedslag eller cirka   2 000 ord om dagen. Igår slog jag rekord, det blev nästan 17 000 nedslag. Och idag laddar jag för ett liknande resultat.

2015 är året då jag tänker få ur mig allt det där som legat på tillväxt och då gäller det att jag smörjer både tangenterna och kroppen väl.