söndag 1 mars 2015

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar i En smakebit på søndag


Mars månad har anlänt och igår såg jag det första strecket med tranor komma flygande över huset. De flög mot Hornborgarsjön, omkring tio mil nordväst härifrån.
Hos Flukten fra Virkeligheten delar vi som vanligt smakbitar med varandra.



Det har varit bokrea och trots att jag inte längre springer bena av mig för att fynda så blev det i alla fall några nya böcker. Bland dem fanns "Läsarna i Broken Wheel rekommenderar" av Katarina Bivald.

"Det var, på många sätt hennes drömmars bokhandel, inte minst för att alla böckerna redan var lästa.
Redan lästa böcker var bäst.
Hon hade inte alltid tyckt det. När hon först hade börjat jobba i Josephssons hade hon längtat efter en skinande bokhandel. En del av en stor kedja med mäktiga högar av nya titlar som inte drunknade i allt det som inte hade blivit sålt förra året, och en pocketavdelning där det fanns tio ex av varje titel - med framsidan utåt! - och topplistor i snygga specialhyllor (som inte var gråvita) med riktiga skyltar i plast istället för skyltar utskrivna på sladdrigt gult papper, hastigt laminerade på det lilla kontoret bakom butiken."



Jag tror att jag har en riktigt härlig feelgoodroman som ligger och väntar på mig. Ni som redan läst den, tala gärna om vad ni tycker.

Psst ... ni som gillar historiska romaner har väl sett att serien Släkten har en egen facebooksida.

fredag 27 februari 2015

Bokbloggsjerka som inte handlar om bokrea



Så här lyder veckans fråga hos Annikas Littertur- och Kulturblogg;





Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Och jag som var så säker på att det skulle bli en fråga relaterad till bokrean.










Nåja, en serie dök genast upp i mitt huvud. Jag har skrivit om den förr och den tål att återkomma till. Jag syftar på böckerna om Ayla av Jean M Auel. Den första Grottbjörnens folk sträckläste jag. När den andra boken hade release i Sverige köade jag utanför bokhandeln. Tredje delen köpte jag i lugn och ro. Sedan tröttnade jag. De målade grottornas land har jag inte läst.

Det är nog denna serie som gjort mig mest besviken, vilket säkert berodde på mina högt ställda förväntningar efter de första delarna.
Ingen författare kan leva på gamla meriter. Kanske är det därför som så många numera nöjer sig med att skriva trilogier.


torsdag 26 februari 2015

Katarinas bok av Maria Gustavsdotter




Vissa böcker lämnar stora tomrum efter sig. "Katarinas bok" av Maria Gustavsdotter och utgiven av Historiska Media är en sådan. När jag slog ihop pärmarna igår kväll kändes det precis som när man säger farväl till en kär vän som ska resa mycket långt bort.





Jag har tidigare läst "Ulrikas bok" som är den första i trilogin om prästdöttrarna på Orust. Den gav mig mersmak och jag blev definitivt inte besviken på fortsättningen. Maria tillhör de författare som växer för varje bok hon ger ut. Hon förfinar sitt språk och tränar upp fingertoppskänslan för vad läsarna vill ha. Därtill har hon en lågmäld, men eggande berättarröst som får mig att hela tiden önska mig mer.

Maria ger läsaren detaljer som visar var vi befinner oss i både tid och rum. Jag älskar till exempel raden som berättar att skorna ligger upp och ned på golvet för att det inte ska komma hönsskit i dem. Eller "blickar som kändes som håriga tassar".
Hon bygger upp sina karaktärer på ett så finurligt sätt att läsaren helt plötsligt ser dem som levande väsen. I just den här boken är formandet av Katarinas unga styvmor ett lysande exempel.
De historiska kulisserna skymtar lagom mycket för att jag ska kunna orientera mig tidsmässigt och små väl valda detaljer får mig att känna doften av hav, höra dånet av kanoner och skriken från döende människor.

Jag vet att Maria i detta nu ligger i startgroparna för att gå in i skrivarbubblan där hon ska arbeta med fortsättningen, "Ebbas bok". Skriv fort, snälla Maria!

Relaterat inlägg: Ulrikas bok av Maria Gustavsdotter





onsdag 25 februari 2015

Att knyta ihop en säck


Jag har nått den punkt i manuset "Stenhuggarens dotter" där jag inser att det är dags att börja fundera över begränsningen. Utan vidare skulle jag kunna fortsätta att följa Sissela och den gren av släkten där hon befinner sig under mycket längre tid. Men det är inte meningen.


Nu ska jag fokusera på att knyta ihop säcken på ett sätt som gör att den visar på ett avslut men är lagom öppen för nya vägar och nya tåtar att dra i för den författare som skriver efter mig. När det är gjort börjar jag om från början. Jag ska städa i min text, jag ska lägga till scener och fördjupa andra. Kanske kommer någon karaktär att förändras, det kan också hända att någon får stryka på foten och snällt försvinna ut bakvägen. Medan någon annan får ta mer plats.

Denna första genomgång av mitt råmanus är det arbete som nästan roar mig mest. Jag vet att jag kommer vara förvånad över vad jag har skapat. Och jag kommer att applådera mig själv samtidigt som jag också dissar ett och annat.


fredag 20 februari 2015

När, var och hur i bokbloggsjerkan


Tidig fredag morgon. riktigt tidigt för att vara jag. Men är detta första dagen på resten av ditt liv så gäller det att ligga i startgroparna. Skämt åsido alla dagar är första dagen på det som är kvar av livet.




Tack och lov så finns det en jerka som jag kan ägna mig åt innan det är dags att ge mig av till gymmet. Den här veckan undrar Annika i sin Litteratur- och Kulturblogg; Var och hur författar jag mina blogginlägg?

Mitt bloggande är mycket styrt utifrån lust, men är också en del av min profilering som författare. Det innebär att jag ibland tvingar mig till att blogga. Jag resonerar som så att det är bättre med några få rader än inget alls. Men de raderna måste ändå ha en substans. Det duger inte med att jag först ska starta en maskin med tvätt och sedan åka till stan för att ta en fika.

Svaret blir att jag egentligen inte har något bra svar. Fast jag vet att jag borde vara ordentlig och planera väl och ha en buffert med inlägg i rockärmen.

Jag driver även bloggen "Kyrkornas Hemligheter", som just nu är synnerligen styvmoderligt behandlad och jag hoppas därför på massor av tips och inspiration i veckans jerka.

Till sist vill jag gärna flagga för serien Släktens facebook-sida där alla ni kan följa oss författare som är delaktiga i serien.

måndag 16 februari 2015

Vad hade Matteus i kikaren?



Det blev inte alls som jag trodde. Matteus lämnade inte Jönköping. Han blev stående vid Lillsjöns strand och beskådade det som skedde på dess andra sida. Lillsjön är synonym med dagens Munksjön. Han ville bli en aktiv del av ett skeende i stadens historia, om än  kort och ofta bortglömt.


Modell av det slott som senare låg vid Munksjöns västra strand.

Detta val ledde vidare till att Ulf Lejonbalk och Nils Kettilsson fick rida österut på grund av att kung Magnus några år tidigare "tagit korset". Och vad kommer detta att innebära för Sissela?




Jisses, nu har jag fått att göra för så här var det inte tänkt från början.


söndag 15 februari 2015

"Ers Majestäts olycklige Kurt" i En smakebit på søndag


Vi har kommit fram till mitten av februari och snart är våren här. Som vanligt delar vi med oss av smakbitar från olika böcker via bloggen Flukten fra Virkeligheten.




Jag skriver intensivt den här våren och läser därför inte lika mycket som vanligt. Den här smakbiten är hämtad från min mans lektyrhörna och han rekommenderar "Ers Majestäts olycklige Kurt" av Lena Ebervall & Per E Samuelson varmt.




"Om denna och andra väntande fasor hade ambassadör Arvid Richert av naturliga skäl ingen aning där han nervöst vakade av och an i ambassadens representationsvåning och ideligen kontrollerade att alla detaljer var i sin ordning. Det var den andra februari 1939 och kungen skulle komma! Och Göring! Och prins Gustaf Adolf! Det var stort, tänkte Richert, kanske den största dagen i ambassadens historia; definitivt i hans karriär."






Boken ansågs, när den kom ut 2008 på Piratförlaget, vara en riktig bladvändare. Själv har jag inte läst den men den står helt klart på min lista över det som ska läsas.