lördag 31 mars 2018

Wow ... research!

Vilken tur jag har som är författare. Och kan välja att skriva om sådant som jag tycker om. Som nu till exempel när det är påsk och stor Bilmässa på Elmia i Jönköping. Jag gillar gamla bilar så där lite lagom. Det fanns en tid då jag gjorde reportage för tidningen Klassiker och kom in bakvägen till mässan redan klockan sju på morgonen och fick gratis kaffe hela dagen lång.

Men igår fick jag snällt köa med alla andra, men vad gjorde det när solen sken och snön rann i rännilar över trottoaren. Det är verkligen något visst med bilmässa, lack som glänser, krom som skickar solkatter och en ljud- och doftkuliss som framkallar minnen.

Vad gjorde jag här? Research för fjärde delen i Huskvarnasviten med arbetstitel Sprucket läder och svikna löften. Vilken karaktär var här? Varför då? Och framför allt, vad hände? Haha ... jag vet, men ni får vänta ... ända till 2019!

Men först börjar vi nedräkningen till Lånat silver och krossat glas som kommer redan i maj i år. Sedan laddar vi om och ser fram emot Vaxade juveler och brända hjärtan som ligger på bokhandelsdiskarna i höst.

Ha en fortsatt fin påskhelg!

måndag 26 mars 2018

... eller hur?

Oj, vad tomt det känns. Manuset till Lånat silver och krossat glas har lämnat mig. Det är dags för sättning, korrektur och därefter tryck. Det är pirrigt. Har jag trots all kontroll missat något ... Finns det ett ord för mycket eller ett för lite ... Stavfel ... Inte ens korrekturläsare är felfria.
Jag ska läsa korrekturet, redaktör Åsa och ytterligare en person ska läsa. Och ändå vet jag att det kommer finnas något litet fel. Det gör det alltid. Visst är det konstigt att det händer med tanke på tekniken som vi har till vår hjälp.

Idag har jag städat och tagit fram mitt påskpynt. Inne är det mysigt men utanför dörren ligger fortfarande snön och trycker, smutsig och dryg. Antalet tranor vid Hornborgarsjön ökar för varje dag och fåglarna kvittrar lite på försök i trädgården.

Nåja, gumman Tö måste vara på ingång och igår sken solen. Då var det nästan 20 grader varmt i växthuset. Under lampan i friggeboden väntar både citron- och olivträdet på att få komma ut.

Jag har börjat läsa Jojo Moyes senaste, En andra chans. Så bra! Tänker sträcka ut mig i soffan och läsa. Nästa gång jag tittar ut är det vår, eller hur?

tisdag 20 mars 2018

Konsten att minnas

Periodvis läser jag många böcker. Jag tar dem ur min hylla, läser och sätter tillbaka dem igen. Ett halvår senare står jag där med boken i handen och funderar. Har jag läst den här ... eller inte? Om jag läst den, vad tyckte jag då?
Ibland lyckas jag få minnet att vara mindre blekt men långt ifrån alla gånger. Så idag bestämde jag mig för att skriva några rader i boken jag läst innan den hamnar i hyllan igen.


Det är inte alltid som jag avslöjar vad jag tycker och tänker eller så får bokens titel som i det här fallet bli en välbevarad hemlighet. Dags att välja ny bok. Jag önskar mig själv bättre lycka!

torsdag 15 mars 2018

Torsdag igen ...

... hur är det ens möjligt? Snön ligger fortfarande djup men igår var jag och köpte en kruka med påskliljor som jag har stående utanför dörren under dagarna. De lyser som små solar i brist på den riktiga.

Jag sitter fortfarande fast i redigeringsbubblan och det är väl därför som tiden rusar. Ena minuten anser jag mig klar och i nästa får jag för mig att skriva igenom ett kapitel från början till slut.

Mias bokhörna frestar som vanligt med helgfrågan och tur är det för annars skulle det väl inte bli några inlägg alls i den här bloggen.

Förvandlas du någon gång till Mr Hyde? Att påstå att det inte händer vore att ljuga. Det finns flera olika situationer då mina horn växer ut. Risken är överhängande i situationer där svaga människor oförskyllt kommer i kläm. Och när vissa politiker tar alltför stora ord i munnen.

Haha .. Det var visst bonusfrågan. Huvudfrågan handlar istället om vad jag ogillar i böcker. Både det ena och det andra skulle jag vilja säga men jag instämmer med Mia om att brevromaner sällan är läsvärda. Jag ogillar också långrandigt ältande och ibland böcker helt och hållet skrivna i presens. Även böcker skrivna i första person kan vara jobbiga, men det finns strålande undantag.

torsdag 8 mars 2018

Särskrivningar, nej tack!

Den här vintern, kan den aldrig ta slut? Jag är så trött på allt det vita. Det kommer att ta evigheter innan snön smält och lökarna i min trädgård vågar titta upp.

Bloggen Mias bokhörna funderar över det här med särskrivningar. Visst blir det allt vanligare eller är det så att jag är mer uppmärksam. Jag är en riktig gnällis när det gäller särskrivningar. Hur svårt kan det vara att göra rätt? Dessutom ändras ju ofta betydelsen när ett ord särskrivs.

Säg gärna emot mig!

Bonusfrågan handlar om att svänga sina lurviga med tanke på att Let´s dance snart drar igång igen. Sång eller dans, sak samma för mig. Jag sjunger falskt och dansar som ett kylskåp. Kan vi prata om något annat?

fredag 2 mars 2018

1793 av Niklas Natt och Dag

Vintern behåller sitt grepp om Småländska höglandet och jag härdar ut. Tur att jag har böcker att både skriva och läsa.

Som ni vet recenserar jag inte längre, men tycker och tänker gör jag. Ibland delar jag med mig av tankarna. Igår kväll slog jag ihop 1793 av Niklas Natt och Dag. Det var med blandade känslor. Till en början hade jag svårt att komma in i berättelsen. Många namn stod i vägen, både personnamn och benämningar på platser och byggnader.

När jag väl fick grepp om karaktärerna koncentrerade jag mig på att lära känna de viktigaste. Romanen är skriven i olika delar, var och en med sin huvudkaraktär. Den är otroligt skickligt sammanhållen och välskriven.

Jag är extremt äckelmagad. När jag läste Millenniumserien skakade händerna emellanåt så att jag hade svårt att hålla i boken. Cilla och Rolf Börjlind kan konsten att bjuda mig på kräkreflexer. Men 1793 lämnade mig märkligt oberörd. Researchen upplever jag som välgjord och tidsandan väl beskriven. Den här tiden var ingen dans på rosor för den vanliga människan.

Men ... mitt men vänder sig mot ordrikedomen. Författaren använder alldeles för många ord, kanske i rädsla av att inte nå fram med sitt budskap. Börjlinds och Stieg Larson lyckas med att få sina karaktärer att förmedla äcklet, inte orden runt omkring.

Så tycker jag. Hur tycker du?