lördag 30 december 2017

Slutet gott, allting gott ...

... med hopp om ett fantastiskt 2018.

2017 var året jag debuterade som feelgoodförfattare och vilken debut sedan! Manglade dukar och vikta servetter blev månadens pärla hos Adlibris och stack upp till första platsen på deras lista alla kategorier.

På mindre än två veckor såldes hela upplagan slut och det blev tilltryck. Bonniers bokklubb erbjöd Manglade dukar till sina medlemmar i början av sommaren och i höstas dök den upp igen, nu som premiebok.

Så var det dags för tilltryck nummer två och på biblioteken har kön varit lång hela året. Ovanpå detta kommer sjukt många nedladdningar på Storytel. Sist men inte minst nomineringen till Stora Ljudbokspriset ...

Jag kan redan nu berätta att båda uppföljarna Lånat silver och krossat glas och Vaxade juveler och brända hjärtan kommer 2018. Samt naturligtvis Manglade som pocket.

Från mig till er alla

Ett gott slut och ett riktigt gott 2018!



torsdag 21 december 2017

Jul igen!

Så här på årets mörkaste dag skiner solen, snön smälter och fåglarna kvittrar. Något paradoxalt vill jag påstå. Men inte desto mindre är det julafton på söndag.
Jag har fått mail med roliga siffror från mitt förlag. Manglade dukar och vikta servetter har verkligen slagit mina förväntningar med råge. Så roligt och det sporrar mig till nya stordåd.

Mias bokhörna funderar över julläsningen. Jag har lagt fram Sektens barn av Mariette Lindstein på soffbordet. Där ligger även några skrivarhandböcker som jag tänker bläddra i.

Jag och en man som också heter Ove kommer att fira julafton hos min syster och hennes familj på släktgården. Det har blivit en vartannat-års-tradition. Juldagen tillbringar vi tillsammans med barn och barnbarn. Då blir det julklappsutdelning och en massa annat skoj. Annandagen ska jag läsa! Och sedan tar några arbetsdagar vid innan det är dags att skåla in ett nytt år.

God Jul allesammans!


torsdag 14 december 2017

Nej, se det snöar ...

Förr (för så där 10 år sedan) hade jag vinterskräck. Avskydde verkligen allt det vita och applåderade en grön jul. Nu har jag äntligen bestämt mig för att snö är okej. Ute pyntar jag med granris, ljung och ljuslyktor och när julen närmar sig lägger jag på några fina ljusslingor. Inomhus tänder jag massor av ljus och i januari får vi en kamin installerad. Gissa om jag ser fram mot den.

Jul däremot har jag alltid gillat. Det är så mysigt att förbereda lagom, lite pynt, lite bak och några fint inslagna paket. Ingen stress här inte. Mias Bokhörna funderar över julklappsrimmen. Inte min bästa gren, men det är kul att få till något riktigt bra.

Hur rimmar man på bok? Eller kan man tänka sig att det är en deckare, roman eller fantasybok?

Visst har jag tänkt att ge bort några böcker, men vilka vågar jag inte berätta här. Skulle jag försöka mig på ett rim tror jag att jag skulle fokusera på bokens innehåll eller rent av klura till något kring titeln.

Vad ska ni hitta på så här sista hela helgen innan jul?

På lördag ska jag tillsammans med man, syster och svåger äta julbord, närproducerat och ekologiskt. Sedan ska jag och mannen åka en sväng till dottern och hennes sambo för att beundra nya soffan. Söndagen tänker jag fylla med en sen och mycket lokal julmarknad samt åka en sväng till Ryssby för att köpa världens godaste glass.

Ha en riktigt fin tredje advent, allesammans!




tisdag 12 december 2017

Redigeringsglädje

Redigera mera! Så är det verkligen. Jag minns fortfarande när jag fick tillbaka manuset till Stenhuggarens dotter. Det var fullklottrat ... Med uppkavlade ärmar gav jag mig i kast med det och efter ett par veckors arbete kände jag mig nöjd och skickade det till redaktören. Säg den glädje som varar i evigt. Manuset kom i retur ett par dagar senare ... fullklottrat igen ... och igen ...
Jag fick tillbaka manuset inte mindre än sex gånger!

Nu vet jag att det är så det är. Inget konstigt alls. Men redigeringsvändorna har blivit färre. Jag har lärt känna redaktör Åsa och ibland förekommer jag henne. Lånat silver och krossat glas är tredje romanen som vi bearbetar tillsammans.

Just nu är jag mitt uppe i första redigeringsomgången. Peppad av Åsas hejarop jobbar jag många timmar om dagen. I det här skedet rättar jag till övergripande saker som exempelvis: "Det är många turer kring Mathildas giftermål: Å ena sidan säger hon att hon kommer att få välja själv, å andra sidan förstår hon att pappan måste fatta beslutet. Bestäm dig och följ upp/renodla."

När detta är klart går vi vidare till språkgranskning. Det är då varje mening, varje uttryck, varje ord värderas och penetreras. Men tanke på att manuset består av omkring 85 000 ord så tar det sin tid. Nu kör vi ett par vändor till innan det är dags för korrekturläsaren att ta vid. Sedan läser jag en sista gång när texten är satt.

För mig tar det omkring tre månader att skriva ett manus och sedan tar redigeringen ungefär lika lång tid. Jag tycker om att redigera, att se min stolpiga berättelse förvandlas till en välslipad diamant som glimmar och gnistrar.




söndag 10 december 2017

Nobelpriset, det är stort ...

Sitter just och tittar på utdelningen av fredspriset och ska sedan njuta av festligheterna i Stockholm. Ja, inte i verkligheten men ändå. Jag gillar att titta på fina kläder och det maffiga kringarrangemanget.

Samtidigt som jag då och då ändrar ett ord eller flyttar ett stycke i Lånat silver och krossat glas. I vanliga fall skulle jag inte drömma om att titta på TV och redigera samtidigt men ett litet undantag kan aldrig skada.

Deadline för första redigeringsrundan är den 18 december, sedan ska jag ta jullov ... Nej, jag kommer nog att pilla lite på trean i Huskvarnasviten som än så länge heter Vaxade juveler och brända hjärtan. Den utspelar sig delvis i juletid och då passar det fint att skriva bland tomtar, klappar och glögg.



måndag 4 december 2017

Saffran!

Vi är redan inne i december och första advent har passerat. Som sig bör var jag i kyrkan på förmiddagen, en aning ditkommenderad, tätt följt av kyrkkaffe med saffranskaka. Jag älskar saffran och har svårt att motstå då det bjuds.

På kvällen såg vi filmen Solsidan. Se den, säger jag! Mina skrattmuskler fick välbehövlig träning och som extra allt bjöds jag på mer saffranskaka
.
Det känns som väldigt mycket måndag idag. Där ute skiner en blek vintersol medan jag stämmer av agendan och svarar på mail. Måndag är ju min dag, men idag är jag splittrad mellan en massa småkrafs som också måste fixas till.

Kanske tröttnar jag innan dagen är över och bakar en saffranskaka ...


måndag 27 november 2017

Stora ljudbokspriset!

Manglade dukar och vikta servetter är nominerad till Stora ljudbokspriset. Sanslöst häftigt! Och med mig har jag två fina kollegor från förlaget. Heja oss!


Rösta vet ja! Rösta många gånger. Du kan rösta på samma bok en gång om dygnet! Ända fram till den 5 december.







onsdag 22 november 2017

Onsdag går jag ut och vankar

Nej, tack! Snön viner runt knutarna och jag tränar sittfläsket i favoritfåtöljen. Ord efter ord läggs på plats i råmanuset kallat "Vaxade juveler och brända hjärtan".

Var har "Lånat silver och krossat glas" tagit vägen? Lugn, bara lugn. Det ligger till sig på förlaget i Lund och väntar på redaktör Åsa som alla jagar med blåslampa.

Mitt författarliv är precis så som jag vill ha det. "Manglade dukar" som läses av tusentals människor, "Lånat silver" som är klart för redigering och "Vaxade juveler" på gång.

Och skallen full av det som kommer sedan. Så låt det snöa ...

torsdag 16 november 2017

Det är lätt att smita undan ...

I kväll kastar jag mig över helgfrågan hos Mias Bokhörna. Jag intalar mig att det är helt enligt planen, inte alls ett sätt att komma undan de där gulmarkerade styckena i manuset. Gul markering betyder ska behållas, men måste skrivas om.

Dessutom är ju frågan som gjord för mig.

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?

När jag tittar i backspegeln är jag inte ens säker på att jag verkligen ville skriva en bok eller flera. Tänk hur länge jag bloggade om min tänkta trilogi "Holavedsbrudar". Istället för att skriva läste jag och bloggade om en massa andra saker. Nåja, bloggen handlade ofta om skrivande men jag skrev inte.

Jag debuterade skönlitterärt med Stenhuggarens dotter i september 2015 och nu jobbar jag för fullt med min fjärde roman. Så det kan gå!

Julmusik? Älskar att lyssna på julmusik, men har inte börjat än. Brukar hålla mig till första december, men då brakar det loss. Överst på listan står just nu Someday at Christmas med Magnus Carlsson och Weeping Willows. Men det kan ändra sig snabbt.



onsdag 8 november 2017

Verkligheten, vad är det?

Det är inte alltid det bli som jag tänkt mig. Då är det bara att ta ett steg tillbaka och se sig omkring. Vaxade juveler och brända hjärtan befinner sig i ett skede där utmaningar i form av Nanowrimo inte passar sig särskilt bra.

Verkligheten och planen på papperet fungerar inte ihop. Jag väljer, om högst motvilligt att följa verkligheten och lägga utmaningen åt sidan.

Pust ... det var skönt att erkänna att jag tänkt fel. Nu fortsätter jag att jobba i den takt som passar både mig och manuset bättre just nu.

Idag har jag sökt ... och funnit sanningen om de vaxade juvelerna. Verkligheten överstiger fantasin ... IGEN!


onsdag 1 november 2017

Nanowrimo á la Ewa

Idag startar årets upplaga av National Novel Writing Month. Ett kul arrangemang som samlar författare och aspirerande författare över hela världen.

Jag har aldrig deltagit på riktigt, men fuskat i marginalen då och då. Det tänker jag göra i år också. Utmaningar är bra för mig, om jag så bara utmanar mig själv.

I år siktar jag på att ha fått ihop 60 000 ord i Vaxade juveler och brända hjärtan (tredje delen i Huskvarnasviten) när november månad går mot sitt slut. Jag går in i utmaningen med ett rejält fusk bestående av nästa hälften av orden.

Men å andra sidan redigerar jag Lånat silver och krossat glas samtidigt. Så resultatet är beroende av hur hårt redaktör Åsa pressar mig.

Välkommen att följa mig här, på Facebook och på Instagram!

måndag 30 oktober 2017

Svenska inte alltid bästa språket

Alltså ... igår när jag tittade på Allt för Sverige fick jag en uppenbarelse. En av de kvinnliga deltagarna försökte spänna sina överarmsmuskler och skämtade samtidigt om sitt gäddhäng. Ordet hon använde var bingo wings ... Lite fritt översatt änglavingar ... Visst låter det gulligt?

Kampen mot gäddhänget är över. Istället tränar jag mina änglavingar!

Åter till arbetet. Tredje delen i Huskvarnasviten har fått en ny arbetstitel Vaxade juveler och brända hjärtan och nu flyter skrivandet på mycket bättre. Kanske är det dags för en utmaning? Nanowrimo står för dörren, men jag har redigeringen av Lånat silver och krossat glas att tänka på också.



onsdag 25 oktober 2017

Det regnar ...

... inget stilla duggande utan regn på riktigt. Att det står som spön i backen är milt uttryckt. Ja, jag vet att det är höst, men ändå.

Jag har just släppt iväg Lånat silver och krossat glas till förlaget efter en första grovgenomgång. Är lite nervös för jag har satt mig på tvären och inte alls gjort som redaktören vill. Jag har hävdat mina karaktärers egensinniga liv och försvarat deras dumheter. Mathilda uppträder verkligen tvärt emot den tidens vedertagna regler för hur en kvinna ska bete sig. Men jag hejar på henne och hoppas kunna övertyga de människor som kommer i hennes väg om att hon ska få vara den hon är.

Nu ska jag istället rikta blickarna åt ett helt annat håll och försök fånga i de flyktiga tankar som passerade min sömndruckna hjärna tidigt idag på morgonen. Jag misstänker nämligen att de innehöll en mycket god idé.

torsdag 19 oktober 2017

Veckorna går ...

Ännu en vecka har gått. En vecka med fler soltimmar än vanligt och jag har höstat i trädgården, promenerat och lapat sol.
Jag har skrivit också och funderat mycket på tredje delen i Huskvarnasviten. Titeln lutar mot "Knypplade spetsar och brända hjärtan". Först ska jag redigera "Lånat silver och krossat glas" men jag har svårt för att vara sysslolös. Måste ha något att skriva ...

Mias helgfråga annonserar att helgen är i antågande ... igen ...

Vad tycker du att en bra recension ska innehålla?

Som författare uppskattar personliga reflektioner och att recensionen är väl underbyggd. Med det senare menar jag att recensenten ska förklara varför hon/han tycker si eller så. Det räcker inte med att boken var trevlig att läsa eller fy, så seg.

Helgmys för mig är ett glas vin eller två och choklad. Annars skiljer jag inte längre så mycket på helg eller vardag.




torsdag 12 oktober 2017

Svackor av olika slag

Denna höstiga oktobertorsdag försöker jag lära känna Marika. Hon glider undan lika skickligt som löven där de virvlar i vinden över gräsmattan. Det är allt mer sällan som mina karaktärer är samarbetsvilliga. För varje bok blir de mer krävande och förväntningarna på mig är höga. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att de testade mig.

Nåja, Marika gör alltså sitt bästa för att försätta mig i en skrivsvacka medan Mias bokhörna förhör sig om hur man botar en lässvacka.

Jag brukar ta en sväng till Adlibris ... slutar alltid med några inköp som jag sedan ivrigt väntar på. När de dyker upp får nyboksdoften mig genast att läsa. Alternativet är att besöka en fysisk bokhandel, resultatet blir det samma.

Jag tycker om hösten för dess mustiga färger och höga, klara luft. Vintern har jag svårare för, men den förebådar vår och jag brukar lyckas uthärda. Sommaren får många pluspoäng av mig, för då händer så mycket roligt. Alltså gillar jag i det stora hela årets växlingar, skulle verkligen inte vilja vara utan dem.


måndag 9 oktober 2017

Det är måndag ...

Hösten har kommit på riktigt och det är måndag. Förr var måndagar ett rött skynke för mig. En hel vecka till nästa helg ... Men nu är måndag synonymt med första dagen på resten av mitt liv och allt spännande som bara väntar på mig.

Den här veckan ska jag ordna med en checklista till ett projekt som involverar fler än mig. Helst ser jag att vi kommer vidare i stora kliv. Ska jobba på det!

Jag ska också arbeta med karaktärerna i min tredje feelgoodroman Knypplade spetsar och brända hjärtan. De behöver stramas upp och göras mer tydliga. Dessutom är de dåliga på att visa vad de egentligen vill.

Och i kväll ska jag äta tårta! Det ni! Ha en fin måndag!

söndag 1 oktober 2017

Bokmässan i Göteborg

Så var jag hemma igen. Full av intryck, härliga möten och nya bekantskaper. Och planer för framtiden! Så mycket roligt på en och samma gång.

I år unnade jag mig att bo på Park på Avenyn där bland andra Sara Lövestam och Malou von Sivers förgyllde min frukost.

Mingel och middagar avlöste varandra och på vägen hem njöt jag av de fina dräkterna från Downton Abbey på Tjolöholms slott. Bäst av allt var att våra duktiga poliser lyckades att hålla buset stången och att inga allvarliga incidenter inträffade.

Vet ni vad? Jag längtar redan till nästa år!



tisdag 26 september 2017

Dan före dan före Bokmässan!

Detta är bättre än julafton. Så mycket roligt och spännande samlat på ett och samma ställe. Ser tokmycket fram emot att få träffa kollegor, förläggare och annat bokfolk. Ska diskutera Lånat silver och krossat glas med min förläggare och luncha, fika och dricka vin med ... ja, vem vet ... alla som kommer i min väg.

Jag ska sova gott och äta hotellfrukost i en hel evighet. Sedan ska jag njuta av storstadens brus och bara vara. Till och med vädret ser ut att bjuda på glada överraskningar.

Göteborg! Nu kommer jag!

torsdag 21 september 2017

Om en vecka ...

vid den här tiden sitter jag och äter tillsammans med mina kollegor från Historiska Media.

Men idag är det en alldeles vanlig torsdag och jag har precis tittat in hos Mias bokhörna för att svara på veckans helgfråga.

Vilken författare skulle du vilja träffa på Bokmässan och varför?

Hmm ... inte lätt att bara välja en. Men okej då ... Fredrik Backman. Lyssnade på hans sommarprat och blev sugen på att få veta mer om honom.

Vilken bok längtar du efter i höst som inte ännu kommit ut?

Jag ser fram emot Dan Browns Begynnelse. Hans böcker fängslar mig på ett märkligt sätt, som jag inte riktigt kan förklara.

onsdag 20 september 2017

Genre, är det viktigt?

I vilken genre skriver jag? Stenhuggarens dotter är typisk historisk fiktion. Inga bekymmer där inte. Men till vilken genre hör Manglade dukar och vikta servetter?

Fortsättningen Lånat silver och krossat glas är klar för redigering och trean har börjat ta form. Och allt oftare får jag frågan om genre. Halva romanen är tydlig feelgood och den andra historisk fiktion. Vad blir det av det?

Inte historisk feelgood i alla fall. Mitt försök till att kalla genren för feelgood med historiska vibbar är för långt och klumpigt. Hist lit, knappast och inte heller ... Nej, jag får väl svara att jag skriver romaner kort och gott.

torsdag 14 september 2017

Regnet ...

... det bara öser ner. Det är höst! Förra året vid den här tiden var jag på Gotland och badade i havet. Då var det fortfarande sommar.

Tur att jag har Bokmässan i Göteborg att se fram emot. Det är årets höjdpunkt och därmed har jag svarat på helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Vet inte hur många år i rad som jag varit där, men många är det. Först i egenskap av lärare och sedan som författare. Förra året var jag dum nog att tro att det skulle räcka med en dag, det gör jag inte om. I år har jag bokat hotell från torsdag till lördag, tackat ja till mingel och förlagsmiddag och bestämt vilka jag ska luncha med. Ska inte stressa runt, bara njuta!

Bonusfrågan gällde vilket yrke jag skulle kunna tänka mig att sadla om till. Tja ... det är ju författare jag vill vara, så jag svarar med den slitna klyschan ... Bli vid din läst.


måndag 11 september 2017

Vem har sagt att man måste vara klok?

Det är måndag och världen fattas Hasse Alfredsson. Han har liksom funnits där hela mitt liv och fått mig att tralla på en truddilut och le en smula även de dagar som gått i moll. Men han tillhör också skaran med evigt liv.

Ute virvlar björklöven mot marken ... Inne virvlar tankarna ... Vad heter hon? Huvudkaraktären i tredje delen av huskvarnasviten? Hon kör bil genom ett gnistrande snölandskap och sjunger Bereden väg för herran ... Och hon kommer att möta Aaron ... Charlie och Lars (från Manglade dukar ...). Brickan är dukad.

Ja, jag vet. Jag är inte klok. Har ju just lämnat Lånat silver och krossat glas till förlaget för första genomgången. Ett råmanus där det återstår mycket arbete och ändå finns del tre i mitt huvud.
Titel? Nä, nä, nä ... nu tar vi en sak åt gången. Eller inte?

torsdag 7 september 2017

Gäspar och funderar

Klockan är inte nio än och jag gäspar så att käkarna nästan går ur led. Inte kan jag skylla på en tuff vecka heller. Jag väntar snällt på en tidsplan för redigeringsarbetet av Lånat silver och krossat glas. Längtar efter att få sätta igång.

Mias bokhörna har som vanligt en helgfråga. Tur är väl det, annars skulle det nog inte bli så mycket bloggat.

Den här gången undrar hon vilken bok som är den mest sorgsna jag vet. Jag är väldigt duktig på att undvika det sorgliga, så jag lät frågan gå vidare till min man, som genast svarade Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt.      

Och bonusfrågan handlar om stress. Mia undrar om jag läser när jag känner mig stressad. Det borde jag säkert göra, men har svårt att finna ro. Istället stressar jag ännu mer. Dumt men sant.


torsdag 31 augusti 2017

Tackar som frågar

Det är torsdag och ännu är det en dryg timme kvar av augusti. Idag har jag lämnat ifrån mig råmanuset till Lånat silver och krossat glas. Just därför känner jag för att svara på Helgfrågan hos Mias bokhörna.

Mia undrar hur det går med läsandet och bloggandet. Så annorlunda för mig att kunna svara jo tack, jag har tid att både läsa och blogga. Ska inte titta åt ett manus på flera dagar. Jag har laddat upp med trilogin om sekten på Dimön. Så gott att kunna läsa bara för nöjes skull. Säkert kommer jag att vara mer flitig här på bloggen också.

I helgen ska jag alltså läsa och så tänker jag mig ... aha ... jag får helt enkelt se vad som lockar.

tisdag 29 augusti 2017

Det är nästan dags nu

Det drar ihop sig. På torsdag lämnar jag råmanus till mitt förlag Historiska media. Ska bli så skönt att släppa taget och låta nya ögon ta vid. Jag har levt tillsammans med Jeanette och Mathilda hela sommaren och vi behöver en paus. Säkert är de lika trötta på mig som jag är på dem.

I Lånat silver och krossat glas utforskar jag om blodsband är en förutsättning för en familj. Utvecklingen gick i helt andra banor än vad jag tänkt mig från början och min huvudkaraktär Jeanette fick fungera som en inte ont anande katalysator.

De tre dagar som är kvar till deadline ägnar jag åt att peta runt i manuset. Tittar lite här och skriver lite där. För det mesta känner jag mig nöjd, men då och då dyker den där Jante upp.

lördag 26 augusti 2017

Gästbloggar hos Storytel

Jag bloggar här och jag bloggar där ... Läs mitt inlägg hos Storytel! Så kul att jag fick chansen att berätta hur Manglade dukar och vikta servetter kom till. Varje gång jag berättar så hör jag hur osannolikt det låter och ändå är det sant, vartenda ord.

Samtidigt som jag njuter av Manglade dukars framgångar lägger jag sista handen vid råmanuset till uppföljaren. Och som om inte det är nog funderar jag på trean.

Inte konstigt att jag känner mig smått förvirrad ibland.



söndag 20 augusti 2017

Några dueller kvar

Nu i kväll har jag skrivit sista kapitel på den dåtida berättelsen i Lånat silver och krossat glas. Det är Mathilda som fått komma till tals. Hon är nöjd med sättet på vilket jag knutit ihop hennes säck. Men hon påminner mig om att vi har några dueller kvar ... så jag ropar inte hej än.

Men jag gäspar stort och tänker sova några timmar. Sedan är jag redo för nästa fight.

torsdag 17 augusti 2017

Mias bokhörna frågar ...

Jag säger som Mia, det är inte klokt vad tiden går. Bara 14 dagar kvar till min deadline. Visserligen en deadline för råmanus, men ändå. Jag kan inte lämna ifrån mig vilken goja som helst och jag har bekymmer med Mathilda från 1800-talet som har en massa egna idéer, nu när Jeanette äntligen lugnat ner sig.

Jag tar en paus och kopplar av med helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad tycker du om ljudböcker?
Jag gillar idén med ljudböcker, men är en usel lyssnare. Mina tankar vandrar alltid i väg i sina egna banor och jag glömmer lyssna. Tänkte testa på gymmet, men har inte kommit så långt än.

Vad arbetar du med?
Numera är jag författare på heltid, men extraknäcker ibland på fritiden på en redovisningsbyrå. Jag gästspelar också som föreläsare inom ämnet Kyrk(o)turism med fokus på vårt kulturarv.
Tidigare var jag lärare/specialpedagog på högstadiet.

onsdag 16 augusti 2017

Det är i duschen det händer

Dripp, dropp, dripp, dropp ... Vattnet strilar från takduschen och mina tankar vandrar. Jag funderar på hur det kommer sig att surdegen i kylskåpet fortfarande tycks vara en levande kultur och jag undrar om det är idag det sker ... att jag bakar en bit bröd. Långjästa bullar har jag fått till, men inget surdegsbröd.

Dripp, dropp ... silverskedarna är bara to much ... Då är besticken intressantare. Så får det bli skedarna går bort och historien lyfter. Så märkligt! Men det är så det är, kill my darlings.

Dripp, dropp ... mötet i Kumlaby kyrka hänger också löst. Dripp, dropp ...

Mitt råd, om du kör fast, ta en dusch!

söndag 13 augusti 2017

En oväntad vändning

I början av Lånat silver och krossat glas planterade jag en önskan hos huvudkaraktären i den dåtida berättelsen. Den här önskan bestod av en enda rad och var aldrig menad att bli något, åtminstone inte i min plan.

Men igår kväll precis innan jag skulle somna dök Mathilda upp och skakade om mig.
"Det är för sent", skrek hon åt mig. "Du har lurat mig!"
Förskräckt lyssnade jag på henne ... Hade jag? Lurat? Nej, inte alls. Mathilda måste förstå att hon bara är en karaktär och det är jag, författaren som bestämmer.

Mathilda ville inte höra på det örat utan fortsatte att tala för sin sak. Och tänk jag tror att hon har rätt ... Jag får kapitulera och skriva om. Hon får som hon vill, men silvret behåller jag.

fredag 11 augusti 2017

På rymmen!

Idag är en annan dag än igår. Inte för att det var något fel på gårdagen, inte alls. Jag skrev långt över planerad dos. Idag skulle jag vilja fortsätta men istället rymmer jag från manus.

Fika med kära vänner, handla, utställning, grillning med de nyförlovade och rockabilly-fest på det.

Så jag startar med helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Vad ser ni fram emot att göra i höst?

Jag gillar hösten. Bokmässan i Göteborg är en av höjdpunkterna. En annan är att jag ska redigera Lånat silver och krossat glas tillsammans med min duktiga redaktör Åsa. Och jag ska fundera på tredje delen i Huskvarnasviten.
Hösten innebär också att jag kommer igång på gymmet, hoppas jag och så kan jag kura skymning med goda böcker.

Följ gärna min dag på Instagram! Ha en fin helg allesammans!

fredag 4 augusti 2017

Augusti och deadline

Så var det då augusti och jag undrar var de varma och sköna kvällarna håller hus? Inte här hos mig i alla fall. Men bra för min deadline som närmar sig med stormsteg.

Idag avstår jag från en utflykt till Gränna. Visst är jag duktig ... Istället ska jag ta tag i Jeanette i Lånat silver och krossat glas. Hon är fortfarande lite platt och jag kan inte riktigt följa med i hennes tankegångar. Svärmor Gun däremot briljerar i sin roll. Jag gillar henne.

Och jag gillar stunsen när Felicia från Manglade dukar kliver in på scenen. Dags att kasta mig in i manuset!


måndag 31 juli 2017

Den där Jeanette ...

Idag är jag och Jeanette överens. Jag pratar om huvudkaraktären i Lånat silver och krossat glas. Det är lätt att förväxla verkliga vänner med fiktiva och det händer att det blir fel ... Hon har varit lite jobbig att hantera. Har inte velat gå i mitt ledband, men jag släppte efter på tyglarna och då blev det som jag ville ... Så tjoho ... Det blir bra det här!

Vem är då Jeanette? Hon är mitt i livet och gillar inte rosa. Hennes hår är nästan midjelångt, tjockt och lagom trassligt. Ett sabbatsår hägrar och hon har drömmar att förverkliga. Men Gun kommer emellan ...

Jag känner av pressen. Manglade dukar har tagits emot väl av läsarna och nu vill jag inte göra någon besviken, allra minst mig själv. Ribban ligger högt och jag strävar efter att komma över med marginal.


lördag 29 juli 2017

Kristaniopel i mitt hjärta

Haha ... Jag är otrolig ... Åkte på en roadtrip och stannade borta en natt extra. Köpte till och med lakan för att kunna hyra en stuga på en av Sveriges mest fantastiska platser. Kristaniopel har vunnit mitt hjärta. Så litet, så gulligt och så underbart. Mitt i semestertider och fullständig lugn och ro. Trots att vi inte var de enda turisterna, långt därifrån.

Här fanns verkligen allt. Krogar, lanthandel, kyrka, badplats, hamn, presentbod samt massor med historiska vingslag och allt inom bekvämt gångavstånd. Maten supergod, fin service och trevliga människor.

Jag säger bara ÅK DIT!

måndag 24 juli 2017

Kontorsarbete ...

Måndag, ny vecka och kontorsdag. Vad gör en författare på kontorsdagen?

Jag börjar med att gå igenom de högar som samlats på skrivbordet samtidigt som jag startar den stationära dator. Den är min backup, här förvaras tusentals bilder, manusutkast och färdiga manus.
En sådan dag som idag, så här i slutet på månaden innebär också att jag betalar räkningar.

Sedan fixar jag till lite annat smått och gott som att ladda över bilder från kamerans minneskort och kanske tar jag en titt i agendan för att uppdatera mitt minne inför veckan.

Veckan som ligger framför mig innebär två dagar "på rymmen från manus". Det blir en nöjestripp i kombination med research. Följ med via Instagram!

Efter lunch sätter jag mig och knappar vidare på "Lånat silver och krossat glas" där det hettar till ordentligt. Vad gör du, en måndag i slutet av juli?

fredag 21 juli 2017

Jag borde ...

Märk väl att jag inte använder måste ... Men innebörden är ju nästan densamma.

Jag borde ... städa, åtminstone badrummet.
Jag borde ... fixa lite i mitt släktforskningsprogram inför stundande storfrämmat.
Jag borde ... rensa det som ska föreställa mitt köksland.

Och så har Mia en helgfråga!

Så här skriver hon: Jag har en rejäl hög med böcker att blogga om, samt några ljudböcker och högen växer.
Vad gör ni när det blir så? Eller tillhör ni den ordentliga som bloggar om böckerna direkt. I så fall får ni gärna tipsa mig.

Numera tackar jag alltid nej till recensionsex, men det hindrar mig inte ifrån att ibland tycka till om böcker som jag läser.

Jag väljer att istället svara på Mias fråga utifrån mitt perspektiv som författare. Personligen tycker jag inte att det gör något att recensionerna dröjer, för när en bok precis har kommit ut skrivs det en massa om boken under ett par veckor och sedan blir det ganska tyst. Då är det toppen när en "försenad" bokbloggare recenserar och på så vis påminner om den.

På bonusfrågan om jag läser något bra nu svarar jag nej.

Vad gör jag då? Jo, jag SKRIVER! Och struntar i alla borde ...

måndag 17 juli 2017

På rymmen från manus igen

Det är hur lätt som helst att vara på rymmen. I fredags klev jag runt i den kuperade terrängen vid Almesåkraformationen och i lördags lapade jag sol ombord på MS Sverker på Göta kanal.

Igår tänkte jag verkligen bli vid min läst (läs dator). Men vad hände? Jo minsann! En kortare tripp, men ändock en tripp till Forssa Kvarnagård för att fika och köpa mjöl.

Sedan lockade lite snokande bland Ancestrys intressanta register inför ett besök av släktingar från USA. Allt i bästa allt-för-Sverige-stil fast utan Anders Lundin.

Så idag gör jag ett nytt försök att träna sittfläsket. Får se hur det går. Följ mig gärna på Instagram!

tisdag 11 juli 2017

Munskstolar ... det blir asbra det!

Det går bra för mig ... eller inte. Minns att jag påstod att jag skulle hålla igång bloggen hela sommaren. Är visst lite dålig på det. Men skriver gör jag. Lånat silver och krossat glas växer och kapitel för kapitel tar den form.

Som vanligt tycker jag ena minuten att den är asbra, för att sedan fundera på att stryka alltsammans och börja om.

Trots detta älskar jag att vara författare. Hela tiden ser det ut som om jag roar mig och har en lätt avslappnad attityd till tillvaron. Och så är det även om deadlinen ligger på lur ... Men just nu är livet glatt och jobbet under kontroll.

Och nu ska jag plocka in ett par munkstolar med tillhörande bord i manuset. Vad tror ni om det?

lördag 1 juli 2017

Vilka fynd!

Fredag kväll i släktarkivet ... och vilka fynd jag gjorde. Hittade ritningen på huset som aldrig fanns och som min karaktär Jeanette i Lånat silver och krossat glas bor i. Och så hittade jag glasplåtar ... alltså känslan att ta i dessa sköra negativ från svunnen tid ... att hålla upp dem mot ljuset och se konturerna av okända människor och miljöer. Undrar om det går att lämna in dem framkallning? Ska på studiebesök hos en fotograf på måndag. Kanske kan jag få svar på min fråga.

Författarlivet bjuder på så mycket kunskap, så mycket jag får lära mig när mina karaktärer själva får välja. Ibland försöker jag ta en genväg och skriva om det som är vant och hemtamt, men då bråkar de med mig och jag drabbas av skrivkramp.

Idag ska jag på miljöjakt i Huskvarna. Även om jag känner staden väl finns det alltid något nytt att upptäcka.

torsdag 29 juni 2017

Instagram eller facebook? Bra fråga!

Ännu en vecka har försvunnit utan att den har haft vett att tala om vart den har tagit vägen. I ärlighetens namn har jag varit på rymmen från manus vid några tillfällen, men jag har å andra sidan jobbat ikapp också.
Idag är en jobba-ikapp-dag och runt husknuten viner vinden som om det vore höst. Jag tycker inte om när det blåser, sitter bara och väntar på ljudet från fallande träd och efterföljande strömavbrott.

Och medan jag har suttit här och filosoferat har Helgfrågan hos Mias Bokhörna dykt upp. Mia funderar kring bokbloggarnas eventuellt tynande tillvaro kontra andra sociala medier och undrar:

Har ni Instagram eller Facebook? Vilket föredrar ni? Eller har ni något annat?

Jag har både Instagram och Facebook. Det sistnämnda skaffade jag för att hålla kontakt med släkt och vänner långt bort. Sedan har det för min del mest blivit ett forum för lättsamt prat. För något eller några år sedan lade jag till en författarsida som delvis tagit över bloggens roll. Det är så enkelt att uppdatera via telefonen när jag är ute och far. Men det är inte min mening att bloggen ska försvinna för det.

Instagram gillar jag eftersom jag tycker om att fotografera och titta på bilder. Gillar också att inläggen oftast är fåordiga, bilden får tala. Tycker inte att dessa två sociala medier tar ut varandra, utan är snarare varandras komplement.






torsdag 22 juni 2017

Det är heeeelg ...

Känner att jag har tappat bort helgfrågan hos Mias bokhörna några veckor, men nu hänger jag på igen.

Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan.

Vet ni vad? Jag slår faktiskt ihop den och ställer den i bokhyllan. Sedan tar jag fram den med jämna mellanrum och försöker igen. Segast av dem alla tror jag att Sigrid av Johanne Hildebrandt är. Jag vet inte hur många gånger jag försökt ta mig igenom den. Märkligt, för det är verkligen en bok helt i min smak om man kollar baksidestexten.

Bonusfråga: Hur firar du midsommar?

Mitt midsommarfirande startar klockan 15 med massor av släkt och vänner, kända som okända i ett enda virrvarr. Vi ska resa midsommarstång, äta tårta, spela på chokladhjul och rida tjur ... Vid 18-tiden fortsätter jag och en man som också heter Ove till goda vänner där det vankas mer att äta och kortspel kvällen lång.
På midsommardagen spelar vi brännboll och på söndag morgon är det frukost i växthuset för två självinviterade gäster.

Sedan ska det bli skönt att vända tillbaka in i skrivarbubblan.




onsdag 21 juni 2017

Summa summarum

Under årets första månader redigerade jag Manglade dukar och vikta servetter. Jag kände att jag hade något på gång, huvudkaraktären Felicia i nutidsdelen utvecklades och tog plats. 1800-talsflickan Nanny växte upp och skapade sig ett liv. Sakta men säkert vävdes deras öden samman.

Den 13 maj hade jag ett fantastiskt releaseparty och några dagar senare blev Manglade dukar och vikta servetter Månadens pärla hos nätbokhandeln Adlibris. Och låg etta på deras topplista. På mindre än två veckor var boken slut i lager och det blev tilltryck.

Recensionerna som strömmade till blev grädden på moset. Tänk att så många tycker så mycket om Felicia och Nanny! I augusti blir den ljudbok på Storytel med duktiga Maria Lyckow som inläsare.

Samtidigt som Manglade dukar och vikta servetter är på "eriksgata" jobbar jag på nästa bok, Lånat silver och krossat glas. Felicia får ta ett steg tillbaka, men hon finns med i kulisserna. Istället får ni möta den nyblivna änkan Jeanette som lever här och nu och fotografen Mathilda från en tid som flytt. Vi stannar kvar i Huskvarna och det händer allt som oftast att jag talar om böckerna som Huskvarnasviten.

måndag 12 juni 2017

Festligt värre

Förra inlägget handlade om störningsmoment för läsandet och nu fortsätter jag på samma tema, störningsmoment för skrivandet.

I torsdags var det sommarfest på förlaget i Lund. Underbart, härligt och roligt! Träffade både gamla och nya författarkollegor, fick en inblick i tryckarens vardag och säljarens uppgifter samt diskuterade tider som flytt med andra historienördar. Timmarna flög iväg.

Lördagen festades om på hemmaplan med ett extra något försenat releaseparty och igår bjöd äldsta barnbarnet på tårta.

Men idag är det måndag! Till min stora lycka vill Sofia från Dalarna träffa mig över en kopp kaffe ... Men sedan, sedan ska här skrivas eller snarare strykas. Jag har kört fast i första tredjedelen av Lånat silver och krossat glas och i lördags mellan skålarna kom jag på vad det var för fel. Några scener ska bort, bort, bort ... men i vanlig sann Ewa-andan kommer jag att spara dem till bättre tider. I vilket fall som helst hör de inte hemma i den här boken.


torsdag 1 juni 2017

Störningsmoment

Helgfrågan hos Mias Bokhörna har precis dykt upp, såg att på Instagram att hon lagt ut den. Jag har hängt på ett tag nu och det känns nästan som om det inte är torsdag utan den.

Vad kan störa din läsning?

Släkt och vänner som erbjuder roliga aktiviteter av alla de slag, såsom roadtrips, grillkvällar och kortspel. Trädgårdspyssel och gymmet ... Och naturligtvis mitt eget skrivande.

Men egentligen tror jag inte att jag ser det som störande. Jag väljer bara andra sysselsättningar under vissa perioden, alltså läser jag ibland mer och ibland mindre.


Recensioner ...

... tycker jag är spännande, både vad det gäller andras böcker och de jag skrivit själv. Mycket handlar om förväntan, tror jag. När jag håller en ny bok i min hand förväntar jag mig alltid något, kanske känner jag till författaren sedan tidigare eller så har jag hört något om boken eller läst en recension.

Alltså har jag redan en bild av vad som komma skall, stämmer då inte bilden kan det vara så att jag blir besviken. Det var inte vad jag hade väntat mig. Otroligt skickligt skriven krim kan för mig vara en stor besvikelse, medan den av någon annan läsare höjs till skyarna.

För oss författare är det lite speciellt med recensionerna som kommer från BTJ, Bibliotekstjänst. Med stor bävan läste jag vad deras lektör Gunilla Bergdahl skrev i BTJ-häfte nr 15, 2017. Men jag kunde andas ut. Följande rader är hämtade från ovan nämnda recension.

"Inledningsvis bromsar alla detaljer händelseutvecklingen, men i den lättsamma ordrikedomen anas respekten för svunna tider och gamla ting. Detta understryks av de korta avsnitt som, insprängda mellan övriga kapitel, målar ett gripande kvinnoöde som utspelar sig år 1861-1914 men tydligt påverkar Felicia i nutid; en påminnelse om att framtiden börjar med historien. På författarens blogg aviseras en serie berättelser som denna. Det kan vara något att se fram emot, framförallt om dåtidsintrigerna tillåts ta större plats."


onsdag 31 maj 2017

Inspiration ...

... i massor, har jag fått idag hos fina och rara Marina Sundberg, som delat med sig av både sin kunskap och av sig själv. Timmarna flög iväg samtidigt som huvudkaraktären Jeanette i Lånat silver och krossat glas fick mer liv.
En av de stora fördelarna med att vara författare är att jag kan leva många liv, resa långt och göra nya upptäckter genom mina karaktärer. Och inte minst träffar jag många nya spännande människor.



Marina målar med betsfärger på akvarellpapper. Hennes förebilder är allt som oftast gamla fotografier. Men hon tar sig friheten att lägga till eller ta bort det som faller henne in. Mest av allt gillar Marina tanter, i hatt och med handväska.




Utanför fönstret öser regnet ner och jag hoppas att det fortsätter många timmar till. Jag kurar inomhus och har en bra bok att läsa, En förtrollad ö av Nora Roberts.


torsdag 25 maj 2017

Önskelista i denna ljuva sommartid

Att det är helgdag idag har jag inte märkt så mycket av. Ibland byter jag skepnad och ger mig av till världens mysigaste redovisningbyrå. Kanske kommer ni som följer mig på Instagram rentav känna igen den i Manglade dukar och servetter.

Röd dag eller inte ... Mias Bokhörna håller ställningarna och ställer veckans helgfråga.

Hur ser din bokönskelista ut? Vad ska du köpa till din mamma på mors dag?

På min önskelista står Sommaren före kriget av Helen Simonson, Tiden är inte nu av Elin Boardy och Flickan i glastornet av Elizabeth Fermantle.

Om min mor varit i livet skulle hon (naturligtvis) fått Manglade dukar och vikta servetter.


   

onsdag 24 maj 2017

En svettig sommar

Nu rullar det på i min överhettade hjärna. Textmassan till nästa bok, Lånat silver och krossat glas växer stadigt. Deadline är redan den 31 augusti, så det blir en svettig sommar. Som från ingenstans dök även den tredje arbetstiteln upp, Doftande lavendel och gamla spetsar. Som om inte detta är nog har jag en idé till en avslutande fjärde bok. Allt paketerat i det som jag just nu kallar för Huskvarnasviten.

Men nu full fokus på det där lånade silvret och det krossade glaset.

Följ mitt arbete med del två i Huskvarnasviten i sommar. Jag finns här på bloggen, på facebook och på instagram.

fredag 19 maj 2017

Min lästid är inte nu ...

Mias bokhörna har ställt veckans helgfråga.

Vilken är din sämsta läsmånad och varför tror du det är så?
Bonusfråga: Vad läser du just nu?


Min absolut sämsta lästid kommer nu ... I vanliga fall brukar sommaren bjuda på massor av läsning, men inte i år. Redan den 31 augusti ska jag lämna manus till nästa bok, Lånat silver och krossat glas.

För övrigt håller jag fortfarande på med Italienska nätter. Tycker att det går trögt. Jag gillar ju Webb, så det är nog mig det är fel på. Nu ska jag åka iväg, är bjuden på pumpasoppa ... känns så där i värmen.


onsdag 17 maj 2017

Adlibris topplista!

Visst har jag haft drömmar och jag har livlig fantasi. Men detta överträffar allt jag någonsin kunnat föreställa mig.


En once in life-händelse av bästa sort. Hur stora är oddsen? Och mitt i detta får jag idén till en fjärde bok ... Tvåan, Lånat silver och krossat glas är på god väg, trean finns som synopsis och nu fyran bakom mitt pannben.

Nu finns det bara en väg att gå ... skriv, skriv, skriv!

tisdag 16 maj 2017

Manglade dukar och vikta servetter, video

Vilken grej alltså! Kolla den här länken till facebook! Det snurrar fort nu och jag har lite svårt att hänga med i alla svängar.

Vet inte vad som är upp eller ned ... Men ojoj, vad roligt det är!


måndag 15 maj 2017

Månadens pärla hos Adlibris!

Det är Manglade dukar och vikta servetter det! Hur underbart är det inte? Jag är helt tagen! Vet inte vilket ben jag ska stå på. Sånt här händer bara inte. Eller det är det som det gör. Händer alltså!

Kolla in här: Månadens pärla hos Adlibris!

I lördags hade jag en fantastisk release i Eksjö bokhandel och nu fortsätter allt det underbara att trilla på likt pärlor i ett halsband. Jag nyper mig i armen och ler stort!

torsdag 11 maj 2017

Helgfråga upphöjt till fyra

Dags för veckans helgfråga hos Mias Bokhörna! Eller snarare frågor, hon slår på stort och vill ha massor med svar ... Hur ska nu detta gå till, jag som har sockerdricksbubbel i ådrorna och fjärilar i magen.

På lördag är det release för Manglade dukar och vikta servetter hos Eksjö Bokhandel med bubbel och extra allt.

Vad äter ni (gärna recept)?
Troligtvis inte så mycket ... Kanske lite grillad kyckling.
Vad läser ni?
Italienska Nätter av Kathrine Webb. Har några sidor kvar.
Vad ska ni titta på film/tv-serie, eurovision eller bio?
Kommer att zappa hejdlöst.
Vad smaskar ni på?
Kommer att äta mörk choklad och dricka rött vin. Det sover jag bra på.


OBS! Bokbloggare se hit! Ni som inte redan vet med er att ni brukar få recex från Historiska Media, hör av i kommentarsfältet så meddelar jag förlaget om ni är intresserade av att läsa Manglade dukar och vikta servetter.

söndag 7 maj 2017

Jag bjuder på Italienska nätter

Idag tvättar jag fönster! Det sker inte ofta och det är tråkigt. Därför blev jag så glad när jag kom på att det var söndag och jag kunde kolla in smakbitarna hos Flukten fra Virkeligheten.

Just nu läser jag Italienska nätter av Kathrine Webb. Den har blivit nominerad till Årets bok och Kathrine själv kommer till Sverige i slutet av maj. Närmare bestämt till Göteborg och jag har hört att man som bokbloggare kan anmäla sitt intresse till förlaget Historiska Media och då få en chans att träffa och intervjua Kathrine.


Smakbiten kommer från sidan 181 där jag befinner mig i läsningen:

"Inne på deras rum efter middagen ger hon inget gensvar när Boyd kramar henne. Vreden som höll sig lugn i de andras sällskap vaknar till liv igen. De klär långsamt av sig och hänger upp sina kläder, och lampskenet frammanar mörka skuggor i hörnen. Clare hittar sandränder under behåbanden, precis som Marcie sa."




Nu ska jag gripa mig an ett fönster till. När jag är klar får jag läsa!

fredag 5 maj 2017

Alla dessa klassiker!

Veckan har rusat förbi och det har blivit fredag ... Tar en sväng till Mias Bokhörna och helgfrågan.

Vilken klassiker tycker ni att man absolut ska läsa?

Svindlande höjder av Emily Brontë säger jag utan tvekan. När jag läste den som tonåring blev jag helt trollbunden. Jag läste om den som vuxen och kände mig en aning besviken ända tills jag förstod att jag inte längre såg saker och ting genom ett rosa skimmer. En annan läsupplevelse, men inte sämre när jag fann förklaringen.

Nu ska jag ut och njuta av solen! Trevlig helg allesammans!

tisdag 2 maj 2017

Stolt, lycklig och rörd

Då är det första vardagen i första veckan i maj 2017. Nu händer det! Mangalde dukar och vikta servetter kommer från tryckeriet. Innan veckan är slut finns den att köpa både hos nätbokhandlarna och i de fysiskia boklådorna.

Och håll utkik! Manglade dukar och vikta servetter har redan fått sin första utmärkelse ... Jag är stolt, lycklig och rörd. Men mer än så får jag inte avslöja. Inte än ...

För övrigt så skiner solen och jag gör mitt bästa för att hålla fjärilarna i magen i schack.






fredag 28 april 2017

Bokförlaget i mitt hjärta

Tänker mig en jerka hos Annika så här på fredagskvällen medan jag sitter i favoritfåtöljen och undrar vart våren tagit vägen.

Frågan lyder: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Långt innan jag själv debuterat med min första roman läste jag med förkärlek böcker utgivna av Historiska Media. Jag slukade både fack- och skönlitteratur. Så för mig var lyckan total då jag fick skriva sjunde delen i serien Släkten, Stenhuggarens dotter.

Egentligen skulle jag vilja påstå att förlaget inte har någon betydelse när jag väljer böcker, men då håller jag mig inte riktigt till sanningen. När jag exempelvis besöker Bokmässan i Göteborg håller jag mig till de montrar som tillhör förlag som jag känner väl till och där jag vet vad jag kan vänta mig att finna i hyllorna.

torsdag 27 april 2017

Värdefulla bokbloggare

Intressant fråga denna torsdag hos Mias Bokhörna. Den tål att fundera på en stund, eller vad säger ni?

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?
Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.
 
Numera tackar jag nej till recensionsex av den enkla anledningen att jag inte längre kan vara helt objektiv. Ni ska veta att jag saknar den delen av bokbloggandet så himla mycket, för att inte tala om hur mycket jag saknar de där spännande bokpaketen. Visst får jag fortfarande böcker som gåvor både från mitt förlag och andra, men det är ändå inte riktigt samma sak. 
 
Jag gillade att läsa med syfte att recensera. Men det var inte det frågan handlade om. Personligen så tror jag att bokbloggarnas recensioner väger tungt för förlagen, mycket tyngre än de etablerade recensenterna i bland annat press och TV. 
 
Bokbloggarna är vanliga läsare och de vänder sig till en stor grupp andra vanliga läsare. Utöver det får böckerna stor spridning och inläggen är inga dagsländor utan lever vidare under lång tid. Och diskussionerna som uppstår i trådarna ger ringar på vattnet. Så nog är vi värdefulla för förlagen.

onsdag 26 april 2017

Narcissism, nej tack!

Vem är Jeanette egentligen? Jag har skrivit ett tiotal kapitel och har en tydlig synopsis och i detta nu kom jag på att jag inte känner henne. Oväntat dök det upp ett drag av narcissism hos henne. Något som jag har så svårt att acceptera att jag bara skrev in det med blyerts på den fysiska planen som ligger utbredd på bordet i vardagsrummet. Jag känner mig lugn med att kunna sudda.

Men frågan kvarstår, varför ser jag dessa drag hos Jeanette? Hur kan de dyka upp utan att jag har tagit konkreta beslut om att sådan är hon? Vad kan jag göra för att mildra effekterna, som jag inte vill ha?

Medan jag funderar tar jag en sväng med dammvippan.



fredag 21 april 2017

Nu laddar jag om!

Innan "Manglade dukar och vikta servetter" ens kommit från tryckeriet har jag lämnat den bakom mig. Ja, jag vet ... release och allt det där ...

Men som den ansvarsfulla författare jag är så har jag redan kommit en god bit på väg med nästa manus. Arbetstiteln är "Lånat silver och krossat glas". Det är en bra titel och jag hoppas att få behålla den.

Jag stannar kvar i Huskvarna och smiter in under huden på Jeanette, nybliven änka och med en svärmor extra allt. I det förflutna ruvar en hemlighet, lika skör som de gamla glasplåtarna. Nu kör jag!




torsdag 20 april 2017

Vem följer vem i veckans helgfråga

Så är det då torsdag igen och detta är första inlägget sedan förra torsdagen. Betyder det att min vecka är full av torsdagar? Nej, inte alls. Jag har bara haft påsklov.

Kul att upptäcka "min" fråga hos Mias Bokhörna.

Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför? 

Jo, visst följer jag andra författare. Både svenska och utländska. Jag är nyfiken på vad de har för sig och så lär jag mig en massa också. Många följer mig tillbaka, men långt ifrån alla. Jag föredrar Instagram för dess enkelhet. I min värld känns facebook mer tungrott.
Bland svenska författare vill jag slå ett extra slag för Christoffer Carlsson, inte för att jag gått och blivit krimfrälst utan för att han postar så goa bilder. Åsa Hellberg är skön med sina osminkade selfies och Emelie Schepp för hennes energi.

Själv finns jag på Instagram som ewa_klingberg och på fb har jag en sida som heter Ewa Klingberg.



torsdag 13 april 2017

Intet nytt på deckarfronten

Det borde jag förstått, att Helgfrågan hos Mias Bokhörna skulle handla om påskkrim.

Läser du deckare vid påsk? Har du läst något nytt fräscht på deckarfronten på sista tiden? Om ni nu inte läser deckare kanske ni har något nytt fräscht boktips från en annan genre.

Alltså ... jag läser väldigt lite krim/deckare och just nu tänker jag så att det knakar ... Och funderar allvarligt på att ta hjälp av en man som också heter Ove, som är deckargurun i familjen. Men det är ju fusk, eller hur?

Jag tycker faktiskt att de isländska deckarförfattarna har något visst och jag har bland annat läst Arnaldur Indridason. Kanske inte så nytt, men jag uppskattar hans språk och intriger. Har bara läst en eller kanske två av hans böcker, så nog kunde det vara dags för någon mer.



 

onsdag 12 april 2017

Dymmelonsdag

Vi är inne i stilla veckan ... men inte tar vi det lugnare för det. Och idag är det dymmelonsdag. Jag var bara tvungen att googla uttrycket och fick veta det jag egentligen redan visste, men som på något sätt glidit ur minnet.

Dymmelonsdagen var dagen då metallkläpparna i kyrkklockorna skulle bytas ut mot dylika i trä för att ljudet skulle bli mer dämpat.

Tänk om vi alla kunde dämpa oss en aning och stanna upp så här i påsktider. Kanske inte lika mycket för att sörja Jesus på korset och fira hans uppståndelse som för att njuta av livet. Ta tid till eftertanke och umgås med släkt och vänner.

Samt naturligtvis, läsa en god bok. Jag vet att många läser påskkrim, men jag väljer feelgood. Hittade Åsa Hellbergs Sonjas hemlighet oläst i hyllan.

Vad läser du?


fredag 7 april 2017

Bok efter bok, efter bok, efter bok ...

Fredag och molnen håller på att ge vika för solens strålar. Ser ut att bli en fin dag här på småländska höglandet.

Kikade in hos Annikas Littertur- och Kulturblogg för att se vad Bokbloggsjerkan hade att bjuda på. Veckans fråga lyder:

Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?

Tja ... en gång i tiden gillade jag det. Då tänker jag på Sagan om Isfolket i första hand. Men nu vet jag inte riktigt, tycker nog att det räcker med tre, fyra eller kanske fem böcker. Sedan har jag en tendens till att tröttna om inte författaren är extremt duktig och kan blåsa nytt liv i karaktärerna eller byter karaktärer och miljöer.
Jag är ingen deckarfreak, men jag tror att jag skulle kunna tröttna på kommissarier utan personlig utveckling.
Ett mer nutida exempel än Sagan om Isfolket är serien Släkten som ges ut på Historiska Media och där varje del skrivs av en ny författare, vilket gör att intresset lättare hålls vid liv.

torsdag 6 april 2017

Åsna mellan massor av hötappar

Idag har jag provat "arbetskamrater för en dag". Det går ut på att flera ensamarbetare träffas och jobbar på samma ställe, fikar och äter lunch tillsammans. Så himla trevligt att ha någon att prata med på kafferasten. Det jag saknar mest i mitt liv som författare är just arbetskamrater.

För övrigt så har jag denna torsdag fått en trevlig nyhet, som jag återkommer till längre fram, men jag kan redan nu tala om att det handlar om "Manglade dukar och vikta servettter".

Torsdag betyder också att bokbloggen Mias bokhörna har ställt en helgfråga, som denna gång inte är helt lätt att besvara.


Hur väljer ni bland alla nya böcker? Har ni någon slags prioritering? Eller bryr ni er kanske inte om nyutkomna böcker.

Klart att jag bryr mig om nyutkomna böcker och precis som Mia tycker jag att de är alldeles för många. Hur jag än gör känner jag mig som en åsna, men inte mellan två hötappar utan snarare mellan mängder av hötappar som jag vill sätta tänderna i. Sanningen är den att jag försöker inte ens prioritera, jag plockar nog mest upp vad som kommer i min väg, för att sedan besviket konstatera att jag hann inte läsa dem alla.

Klockan närmar sig läggdags och i morgon mina vänner, står helgen för dörren igen.

 

måndag 3 april 2017

Författargenen, finns den?

Skulle inte tro det, men jag kan inte låta bli att undra. De finns ju faktiskt, de där som lämnat skrivande avkommor efter sig. Som exempelvis Trenter, Gripe och Steen.

Arv eller miljö? Eller en kombination? Förra veckan var mitt äldsta barnbarn på besök, Tilda snart 14 år. Hon hade med sig sin skoldator och undrade om jag ville läsa. Visst ville jag! Jag läste högt och på håll spetsade även barnets morfar öronen. När jag läst klart undrade han ur vilken bok jag läst.

Det går inte att sia om huruvida Tilda fortsätter att skriva, kanske var det en tillfällig lyckträff? Men även hennes mor är duktig på att skriva, när hon tar sig tid. Hon skrev också redan i tonåren.

Min mor var också bra att uttrycka sig i skrift, precis som min morfar. Men de skrev inga böcker ...


fredag 31 mars 2017

Research ... om det tycker jag ...

... en hel del. Veckans fråga hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg fick mig att gå igång trots att jag inte tänkt vara med. Jag hade lovat mig själv att inte hänga så mycket på nätet den här helgen. Funkar inte alls bra, två inlägg idag.

Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.

Det kan aldrig bli för mycket research, men vissa författare skriver oss läsare på näsan med att redovisa allt de vet. Då blir det för mycket. Som författare måste man veta en massa saker som man aldrig berättar. Om historien känns riktigt genomarbetad och trovärdig har författaren med största sannolikhet gjort en gedigen research.

Jag läser som ni vet gärna historiska romaner. Vissa författare tycks inte ha en susning om i vilket århundrade de befinner sig. Jag blir så besviken när kläder, mat, seder och annat inte stämmer det minsta. Allt kan vi inte veta om förfluten tid, men det finns bra skriftliga källor som är tämligen omfattande och heltäckande åtminstone tillbaka till reformationen i vårt land.

Visst kan man blanda och ge, men då är det fantasy som exempelvis Game of Thrones och då tycker jag att författaren har fria händer att skapa sin egen värld.

Jag har en plan ...

Jo minsann, det kan jag ha. Inte bara en, jag har många planer. Det är årsplaner, månadsplaner, veckoplaner och planer för dagen. Det är planer med diffusa mål eller rentav utan mål, bara saker på en lista.

Jag har kommit fram till att jag måste ha ett tydligt mål eller delmål annars är mina planer inget värda. 

Mitt skrivande skulle aldrig fungera utan plan. Skrivplanen bygger på mina förlagsavtal och löper över flera år, uppdelad i många delmål och undermål. Den behövs för att jag hela tiden ska kunna se hur jag ligger till i förhållande till mina deadlines. I den planen infogar jag kortsiktiga planer som exempelvis berör texter till veckopress och officiella framträdanden.

Jag planerar mitt läsande också. Då är planen fysisk, det vill säga bokhögar. Och till skillnad från skrivplanen så spricker läsplanen alltid.

Hur kom jag in på detta med planer? Jo, det är bloggen Mias bokhörna som med sin helgfråga undrar:

Har du någon form av läsplanering? 
Är det viktigt med en planering?
 
Nu ska jag kolla in hur ni andra har det med planeringen. Trevlig helg!

onsdag 29 mars 2017

Egen lästid är guld värd

Hur mycket läser en författare? Massor, skulle jag vilja säga och de flesta av oss har fått läsandet med modersmjölken. Jag tror inte att det ens är möjligt att bli en skrivande människa om man inte först är en läsande.

Framför mig har jag några egna dagar som jag tänker fylla med läsning. Läsandet är ett rent nöje, men samtidigt uppladdning inför nästa skrivarbubbla. Jag älskar att följa en författares väg där han/hon tar mig igenom sin berättelse. För mig är det inte bara handlingen som driver mig att läsa vidare, det är lika mycket hur författaren har löst problem och hanterat bångstyriga karaktärer.

Ibland händer det till och med att jag skissar upp en alternativ väg och funderar på vad som skulle kunna hända i den parallella världen. Ja, jag vet ... Men sådan är jag.

lördag 25 mars 2017

Robert Warholm debuterar med den historiska romanen Skam


Historiska romaner gör mig alltid nyfiken. I dagarna debuterar bokbloggaren och författaren Robert Warholm med romanen Skam. Jag tog chansen att känna honom på pulsen med tre snabba frågor.
1. Vad var det som gjorde att du valde egenutgivning?

Samma skäl som de flesta har, tror jag. Jag provade med några förlag, men de var inte intresserad. När jag så fick en sponsor, tänkte jag att jag skulle prova den här modellen.
2. Under vilken tidsepok utspelar sig berättelsen och varför valde du den epoken?
Den utspelar sig i slutet av 1800-talet. Det finns ett rättsfall som ligger till grund för min roman, och den inträffade också vid den tiden, så då kändes det naturligt att hålla fast vid detta. Jag vill understryka att jag använt rättsfallet som idé, men jag har bytt namn och ort på de närmast inblandade och därefter skapat en värld kring detta. Dessutom blir upplösningen en annan.
3. Berätta något om din research. Vad var svårt? Vad var lättare?
Eftersom platsen jag valt är fiktiv, behövde jag inte undersöka geografin på platsen. Det var små detaljer som jag fick kolla lite mer noggrant. Exempelvis vad en ko kostade på den här tiden och var man köpte brännvin nånstans, långt innan Systembolaget inrättades.
Mer om Robert och hans skrivande finner du på hans blogg Mina skrivna ord.

fredag 24 mars 2017

Pensionärsligan på vita duken

Solen skiner! Och jag har inomhusjobb vid datorn. Sånt är livet och det får jag tåla eftersom jag har förmånen att få arbeta med det jag allra helst vill göra. Författarlivet är inte bara glamour.

Jag börjar dagen med att kika in hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg och veckans bokbloggsjerka.

Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

På rak arm kommer jag på Cilla och Rolf Börjlind, Jojo Moyes och Fredrik Backlund. Naturligtvis är de många fler ...
Och jag tycker absolut att Catharina Ingelman-Sundberg och hennes pensionärsliga borde bli film. Tänk er Märta och gänget på vita duken. Jag vet att det härom året var något på gång med ett franskt bolag, men det tycks ha runnit ut i sanden.

torsdag 23 mars 2017

Titelsjuka

Idag har jag läst högt hela dagen ur min egen kommande bok "Manglade dukar ..." Rösten är helt slut, men det gäller att hitta de sista grodorna. Trots att jag inte är ensam om att läsa kommer det ändå att finnas något litet kvar.

Därför är det extra skönt att koppla av med Helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?

För mig hänger titel och omslag ihop. Det räcker inte med det ena eller det andra. Femtio nyanser skulle inte funka med ett enfärgat grått omslag. Där måste finnas något mer, något som titeln kan knyta an till, som förstärker den och triggar igång fantasin.


Jag gillar också när titlarna i en serie hänger ihop på något sätt, precis som omslagen. Sambanden ska vara tydliga, tycker jag.
Mitt svar blir att titeln självklart är viktig, men den klarar sig inte på egen hand.




onsdag 22 mars 2017

Jag vägrar vinter!

I morse vaknade jag till en vit värld, igen! Ändå förstår jag att vi fortfarande befinner oss i mars och att vi helt nyligen passerat vårdagjämningen.

Men det är bra för sittfläsket. Jag förleds inte att gå ut i trädgården med en kopp kaffe i handen utan blir sittande vid datorn där jag än tar bort och än lägger dit. En sista manustvätt av "Manglade dukar och vikta servetter". Författaryrket är glamoröst ska jag säga.

Felicia har krupit in under mitt skinn, jag är hon, hon är jag. Samtidigt som jag har ena benet i uppföljaren "Lånat silver och krossat glas" där det är Jeanette som tar läsaren vid handen och berättar sin historia.

Skönt att det finns en alternativ värld att fly till medan kung Bore gör ett förhoppningsvis sista besök på det småländska höglandet. 


söndag 19 mars 2017

Istället för att göra det jag ska

Ljudet av makens hammarslag når mig där jag sitter framför datorn och på håll kan jag även höra grannens motorsåg brumma. Vad grannen gör vet jag inte men en man som också heter Ove bygger växthus.

Själv borde jag jobba, men en liten avstickare till En smakebit på söndag hos bloggen Flukten fra Virkeligheten kan väl inte vara förbjudet.

Läsandet går långsamt beroende på mitt eget skrivande och det finns en viss risk för att jag redan delat med mig av Ett bräckligt liv av Göran Redin.



"Fyra mil öster om Würtzburg, i riktning mot biskopsstaden Bamberg, tar den öppna dalgången runt floden Main slut och övergår i Steigerwald, ett stycke mark med höjder och mjukt rundade dalgångar där täta snår av ek och hassel gör sitt bästa för att dölja de försiktiga rännilar som långsamt förenar sig med storebror Main ute på slätten. Just i kanten mellan slätt och skog ligger Handthal."



Låt er inte avskräckas, den här historiska romanen innehåller mycket mer än naturskildringar :)

fredag 17 mars 2017

Aprilväder en fredag i mars

Det är vår, även om en eller annan snöflinga dansar ner från skyn. Och det är fredag! I kväll ska jag gå och se Romeo och Julia på Spira i Jönköping, men innan dess ska jag flytta punkter, stryka ord och frisera mitt manus.

Annikas Litteratur- och Kulturblogg arrangerar som vanligt Bokbloggsjerka.

Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Alltså ... ärligt, så funderar jag inte så mycket över stereotyper. Men jag tycker gott att de kan få finnas där. Kanske inte som huvudkaraktärer, det blir lite för förutsägbart, men en stereotyp bikaraktär kan tillföra historien en del. Så är det ju i verkligheten också, där finns alla de sorter, även stereotyper.

Trevlig helg, allesammans!

torsdag 16 mars 2017

Stryk, stryk, stryk ...

Vilken vecka! Jag gillar att redigera manus och så långt är allt gott och väl. Men den där sista genomgången, då alla skiljetecken ska finnas med och vara rätt placerade, då alla småord antingen ska tas bort eller läggas till. Och då överflödiga meningar som jag värnat om, obönhörligen måste strykas. Då är det inte roligt. Tur att jag har en tålmodig redaktör.

Min hjärna är sliten och jag har inte ens kommit halvvägs. Vad gör jag då? Jo, svarar på Helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

Omslaget betyder mycket. Särskilt när det gäller att fånga läsare, som inte riktigt vet vad de söker. Då måste omslaget sticka ut och vara en riktig magnet i högarna i bokhandeln eller på stormarknaden.

Personligen så gillar jag att äga böcker med fina omslag. De pryder sin plats i mina bokhyllor och jag gillar att titta på dem.

Som författare har jag en fruktansvärd beslutångest när det är dags att bestämma omslag. Jag har ingen vetorätt, men förlaget lyssnar till vad jag tycker. Och jag misstänker att marknadsföringsfolket suckar åt mig mer än en gång. 


fredag 10 mars 2017

Vad kan det bli av denna dag?

Jag börjar med Bokbloggsjerkan hos Annikas Litteratur- och kulturblogg.

Veckans fråga kommer från ett inlägg Annika läste på Quora häromdagen med titeln ”What was the last book you read, which wasn´t orginally written in your native language?"
Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc.  

Den senaste boken jag läste som inte har svenska som originalspråk var "Belgravia" av Julian Fellowes. Mina tankar om den finns här.

Det finns många tokbra svenska författare, som jag gärna läser. Men jag väljer inte böcker utifrån vilket originalspråk de är skrivna på. Jag tänker nog mer på genre och tittar gärna på vad andra andra läser och rekommenderar.

Medan jag skrev det här inlägget kom det mail från min redaktör, så nu vet jag vad som ligger framför mig. Jag är inte sysslolös om man säger så.

Trevlig helg!

torsdag 9 mars 2017

Här sitter jag och gäspar

Om jag inte upptäckt att Mias Bokhörna kommit med en helgfråga, så hade jag nog gått och lagt mig nu.

Vilken bok längtar du efter att läsa i vår? (Kan man nu inte bara nämna en, så kan man lista några.)

Jag har dålig koll på vårutgivningen och istället för att sukta efter fler böcker försöker jag beta av mina högar som lyckades växa under bokrean.

Men idag fick jag veta att den nionde delen av serien Släkten (i vilken "Stenhuggarens dotter" ingår) kommer i september. Skriver gör Agneta Arnesson Westerdahl och arbetstiteln är "I skuggornas tid". Naturligtvis längtar jag tokmycket efter den. 



tisdag 7 mars 2017

Vad sägs om en hederlig skrivmaskin ...

... eller papper och penna, för den delen. Snigelpost och kobratelefon är inte dumt det heller. Idag har jag stångats med moment 22 när det är som bäst.

Min nyaste laptop, en silvrig tunntunn Toshiba utrustad med Windows 10, haha ... tycker inte längre att det passar den att befinna sig som en del i mitt nätverk. Den nobbar allt inklusive internet. Detta har den gjort några månader, men jag har varit för irriterad för att ta tag i bekymret tidigare.

Återförsäljaren skakade på huvudet, måste vara fel på routern. Men nej, alla andra enheter fungerar som de ska. Fick ett telefonnummer till supporten. Fixar kaffe, beredd på telefonkö, ringer upp ...

Ha ha ... måste ha ett servicenummer, som jag kan få via hemsidan. Check ... svarar på ett batteri idiotfrågor ställda på engelska innan jag får frågan om jag vill ha hjälp via telefon och ett servicenummer. JAAAA TACK!

Får telefonnumret till den svenska supporten, vilket jag redan har, men inget servicenummer :( :( :(

I morgon ringer jag pålitlige "dataMagnus" och då får han göra sig beredd på hembesök.




fredag 3 mars 2017

och så fortsätter jag med att hoppa ...

... omkring i fredagsjerkan hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Författaren Peter May har en app om Isle of Lewis som visst ska vara något utöver det vanliga.
Vad tycker du om det här relativt nya sättet för författare att ytterligare befästa sig själv och sina böcker hos läsare/konsumenter?

Det här var helt nytt för mig. Önskar att jag kunde kolla, men precis som Annika så har jag en Android och får snällt vänta. Jag undrar så vad den innehåller, kan liksom inte föreställa mig det.
Utan att egentligen veta någonting är jag ändå positiv till greppet och jag tror att jag skulle kunna tänka mig att både ha en egen app och ladda ner andra författares.
Jag tänker att jag kanske bara använder appen under en kortare tid medan jag exempelvis läser just den författaren.

Ska bli spännande att se vad ni andra tycker. Ha en trevlig helg!

Jag är så taggad ...

... det är helg och jag börjar med att svara på Helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Precis som Mia så gråter jag när djur råkar illa ut, men jag gråter också när författarna behandlar sina karaktärer orättvist. Till och med när jag själv gör det. Senast jag fällde en tår i boksammanhang var i igår när jag i uppföljaren till Manglade dukar och vikta servetter beskrev en begravning.

Borta med vinden och Törnfåglar är två av mina bästa snyftböcker ever.

torsdag 2 mars 2017

Belgravia, jag fick tänka till

Lika bra att erkänna med en gång. Belgravia av Julian Fellowes förtjänar att läsas. Skaparen av Downton Abbey berättar om 1800-talets London och dess överklass som mer och mer blir tvungna att öppna sina salonger för uppkomlingar av alla de slag. Det är en turbulent tid för de gamla aristokraterna, som Fellowes beskriver och tillräckligt exotisk för mig för att jag ska kunna njuta av trångsynta ladies och skvallriga tjänare.


Boken är skriven i en berättande stil och Fellowes hoppar glatt mellan de olika karaktärerna, vilket stör mig som blivit skolad i att vakta på ur vilken karaktärs ögon jag ser världen. Med tanke på Fellowes bakgrund som manusförfattare är jag förvånad över att han inte använder en mer dramatiserande stil. Även de långa kapitlen sätter jag upp på minuskontot.





Sammantaget gillade jag boken och läste med god behållning när jag väl kommit in i den. Jag måste medge att om jag inte kikat på slutet skulle jag säkert slagit ihop den efter 50 sidor och inte tittat åt den mer.

Någon mer som läst Belgravia?

onsdag 1 mars 2017

Tid, ett intressant fenomen

Tid är abstrakt och totalt ogreppbart. Det är något, som existerar och ändå inte. "Jag har inte tid", tror jag att de flesta av oss säger dagligen eller åtminstone nästan dagligen. Vad menar vi egentligen? Vad då inte ha tid? Vi har alla exakt lika många timmar per dygn. Däremot är vår sammanlagda tid på jorden individuell.

Hur kom jag nu att tänka på detta? Jo, min redaktör är lite försenad på grund av vab och jag fick en tom vecka i min planering. Och just precis nu har jag alltså fått tid jag inte räknat med. Men å andra sidan är releasedatum bestämt, så summan av kardemumman är att jag får jobba lite mer och lite hårdare längre fram. För tiden är fortfarande en fastställd mängd dagar fram tills dess boken ska finnas på bokhandelsdiskarna.

Alltså fyller jag den "tomma" veckan med att skriva på uppföljaren till "Manglade dukar och vikta servetter" och kanske, kanske petar jag lite i julromanen "Den magiska misteln".

söndag 26 februari 2017

En smakbit är inte så dumt

Söndag förmiddag och det är hög tid att dela med mig av vad jag läser nu hos den norska bloggen Flukten fra Virkeligheten.

Belgravia, en episk historia av skaparen av Downton Abbey, Julian Fellowes. Jag har inte följt TV-serien så detta är mitt första möte med författaren.

Den här gången väljer jag att bjuda på de absolut sista raderna i boken.



"Han måste hålla sig i rörelse, det var lösningen, aldrig stanna för länge på en plats. Men hur skulle han klara sig? Vad skulle han leva på? Han funderade likgiltigt på vad långivare kunde heta på franska.
Sedan förvandlades duggregnet till ett skyfall och han började springa." 






Vanligtvis kollar jag inte sista sidan i boken (jo, det gör jag visst), men de här raderna väckte lusten att fortsätta läsa. För jag erkänner villigt att de femtio sidor jag läst hitttills inte har lockat mig att vända blad.





 

fredag 24 februari 2017

Höll på att missa ...




... helgfrågan hos Mias Bokhörna. Mia undrar över bästa läsplatsen. Min favoritfåtölj delas av både mig och mina katter. Kampen vinns oftast av Rock Nock´s Black Bonnie och det med ålderns rätt. Den svarta damen fyller 14 år om bara någon vecka.





För övrigt tänker jag ägna helgen åt skrivande, stafettskrivande dessutom. Tanken var att sticka emellan med "Den magiska misteln", men jag kom just på hur jag ska ändra början till uppföljaren av "Manglade dukar och vikta servetter". Så det är bäst att jag sätter den innan jag gör något annat.

Kanske hinner jag med lite bokrea på loppis också. Trevlig helg allesammans!


Fredagsmyset breder ut sig

Det är allt något mycket speciellt med fredagar. Den där underbara känslan av ledig tid hänger i trots att det nu är 13 år sedan jag lämnade min lärartjänst för att skriva på heltid. Jag är oftast inte ens ledig vare sig på fredagskvällen eller över helgen, för då skriver jag gärna för att istället ta någon dag i veckan till annat.

Till fredagens avkoppling hör bokbloggsjerkan hos Annikas- Litteratur och Kulturblogg. Frågan den här gången handlar om vårt beteende när vi hamnar i en bokhandel.

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Personligen tror jag att det handlar om ha-begär. Jag älskar att ta på, bläddra i och lukta. Det finns väl inget bättre än doften från en helt ny bok. Det är i och för sig inte bara nya böcker jag åtrår, även loppisarnas hyllor utövar en stark dragningskraft på mig. Jo, det handlar om ägandet för min del.

onsdag 22 februari 2017

Den magiska misteln

Vad nu då? Det är väl inte dags igen? Jo då, vill jag påstå, dags för att fila lite på julromanen, som dessutom begåvats med en titel "Den magiska misteln".

Romanen är mitt sidoprojekt som jag tar fram när lämpliga luckor uppstår. Och då har jag inte råd att ta hänsyn till sådana trivaliteter som årstider.

Tanken på att parallellskriva har alltid funnits där, men jag har inte riktigt vågat mig på det tidigare. För mig funkar det just nu, då "Manglade dukar och vikta servetter" rent innehållsmässigt är klar och ska bara finputsas och korrekturläsas. I det skedet kan jag hålla isär både handling och karaktärer utan större ansträngning.

Och när kommer då "Den magiska misteln"? I bokvärlden är framförhållning ett mantra, så förhoppningsvis sen höst 2018.

söndag 19 februari 2017

Gråmulen söndag

Molnen hänger lågt idag och även det har sin tjusning. Riktigt läsväder och hos bloggen Flukten från Virkeligheten delar vi smakbitar med varandra.

Jag fick oväntad bokpost i veckan, en förhandsutgåva av debutanten Erika Olofsson Liljedahl och nyfiken som jag är började jag genast läsa "Någonstans brister himlen".


Så här börjar kapitel ett:
Allt som fanns var båten och havet. Världen hade fått vita väggar och huset och de slippriga stenhällarna hade tagits av dimman. Det enda som hördes förutom årornas möte med vattnet var en ensam mås.
Elis satt på aktertoften och försökte hitta linjen där himmel mötte hav, medan far rodde med långa kraftiga tag. Årbladen fördes bakåt i droppande bågar och far spjärnade med fötterna mot spanten när han tog i. Ryggen böjdes och sträcktes.

Utgivningsdag är den 27 mars.

Ha en trevlig söndag!


fredag 17 februari 2017

Åter i favoritfåtöljen ...

... efter en utflykt med make, dotter och barnbarn. En fantasktisk dag med upplevelser, god mat och shopping i Östergötland.

Tittade in hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg och fångades av veckans fråga i bokbloggsjerkan.

Avsluta följande mening: Att läsa en bra bok är som att 

... plaska med fötterna i en porlande bäck.

Trevlig helg!

torsdag 16 februari 2017

Så här innan läggdags ...

... tänker jag svara på helgfrågan hos Mias bokhörna. På så sätt får jag en anledning att kika på vad som finns på årets bokrea. Jag har alltså noll koll.

Då har jag tittat runt och mina tips är En sång från havet av Kathrine Webb, Simma med de drunknade av Lars Mytting och Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm. Dessa hittade hos Adlibris.

I år kommer jag att handla (om jag handlar) i fysiska butiker och helst i min favoritbokhandel i Eksjö.


Belgravia

Har börjat läsa Belgravia av Julian Fellowes, ni vet han som skapade Downton Abbey. Jag har bara läst några sidor, så än så länge tycker jag ingenting, men en sak bekymrar mig. Boken är på mer än 400 sidor och är indelad i endast 11 kapitel, tufft ... eftersom jag läser i korta pass då jag får några minuter över. Det finns nya stycken där jag kan pausa, men ändå.

Själv skriver jag helst korta kapitel. Vad tycker ni? Långa eller korta kapitel?




onsdag 15 februari 2017

Den gyllene hårnålen ...

... är en historisk roman skriven av min vän och kollega Maria Gustavsdotter. Numera brukar jag inte recensera böcker, men då och då rekommenderar jag gärna en riktigt bra bok.



"Den gyllene hårnålen" är en sådan riktigt bra bok. En bok som fångat mig och som lämnat ett tomrum efter sig. Maria är som bäst när hon skriver i jag-form, hon kryper in under skinnet på sin huvudkaraktär och lever med henne på ett sätt som jag avundas henne.






Bokens omslag är omdiskuterat och jag har sett att några bokbloggare tycker att det är missvisande, att det är ett romanceomslag. Och det är det! För mig är "Den gyllene hårnålen" romance på högsta nivå, historisk romance. Även romanceomslag kan signalera olika slags romance. Det är omslaget signalerar exakt det som det ska göra, Mer än så kan jag inte säga utan att spoila.