lördag 29 mars 2014

Här förseglas ett öde

"Gubbens fingrar åt sig in i Kerstins handled. Hon förstod att hon inte skulle kunna slita sig loss. Motvilligt lät hon sig dras mot hans trasiga rock. Den luktade surt. Med sin andra hand tog han tag i hennes hår och tvingade nacken bakåt. Deras blickar möttes. Hennes klart blå, hans vattniga och bleka.
- Ta vara på ditt liv. Och be till Maria.



Greppet lossnade och Kerstin var fri. Men hon sprang inte. Hon stod kvar, fortfarande med böjd nacke och ögonen fästa vid gubbens. Långt där inne, bakom allt elakt och grymt fanns något annat. Något bekant till och med. Kerstins hjärta bankade inte lika hårt och hon kunde andas.
- Du kommer att få en dotter och hon ska heta Karin. Det är allt du behöver minnas. Och henne ska du märka.








Kerstin lyssnade och nickade. Hon var mitt uppe i en saga. En sådan där som mor brukade berätta när skymningen föll och eldens lågor fladdrade och bildade spännande skuggor i stugan. Sigrid var också bra på sagor, men hon skulle aldrig kunna mäta sig med mor. Nu hade Kerstin fått en alldeles egen saga."

fredag 28 mars 2014

Bokbloggsjerka vecka 13


Solen skiner på mig idag. Och temperaturen är på väg upp. Dessutom är det fredag. Hos Annika är det jerka som vanligt. I hennes Litteratur- och Kulturblogg hittar du länkar till massor av roliga och intressanta svar. Kanske finner du en helt ny blogg att följa.



Veckans fråga: Kan du tänka dig att tatuera ett citat från litteraturens värld? I så fall vilket och var på kroppen skulle du placera det?


Jag har inga tatueringar, men har funderat på det från och till. Text har blivit allt vanligare, men jag har nog mest tänkt mig en bild. Kanske ett varghuvud eller bara en slinga av något slag. Skulle jag då redan idag befinna mig i den situationen att jag skulle tatuera ett citat så skulle det hamna bak på en vaden och det skulle stå "Carpe diem".
Helt fantasilöst och slitet, men en viktig uppmaning. Så se till att fånga dagen, mina vänner! Vad morgondagen bär i sitt sköte det vet vi inte.


tisdag 25 mars 2014

Det är så här det börjar

"Flickan stirrade på marken, förundrad över att gubbens spottloska inte träffat hennes nakna tår. Hon backade ett steg.
- Det är klart jag kan, sa hon.
Gubben for med tungan i sin tandlösa munhåla. Han harklade sig, delade på de spruckna läpparna och spottade igen.
- Men kan du räkna alla stenarna i röset?



Kerstin kikade på högen som gubben pekat på. Hon skakade sanningsenligt på huvudet. De där stenarna hade far samlat så länge hon kunde minnas. De var många, förskräckligt många. Hon trodde inte att någon kunde räkna dem. Kanske prästen kunde. Inte gubben i alla fall. Men hon fann det dumt att ljuga.
- Hur gammal är du?
Hon tänkte efter en stund och tittade på sina händer. Mor hade sagt att hon levt lika många somrar som hon hade fingrar. Nästa sommar skulle hon kunna lägga till en tå också. När Sven hört det sa han att hon skulle räkna lilltån för hon var så liten och ynklig.



- Nå.
Gubben krävde ett svar och hon höll upp båda sina händer och spretade med fingrarna.
- Se. Det kunde jag inte tro. Benig som en ko om våren.När du är det dubbla har du redan förlorat ett barn och bär på nästa.
Han tystnade tvärt, som om han ångrade orden. Kerstin tyckte att han fick något illvilligt i blicken och vände sig om för att springa sin väg. Redan innan hon hunnit ta ett steg hade han greppat tag om hennes handled och höll henne fast."

Fortsättning följer...

måndag 24 mars 2014

Likt en drog

Bengt Lund fortsätter att trollbinda mig likt en drog, som jag inte kan avhålla mig ifrån. Och han gäckar fortfarande. Jag är inte ensam om att jaga, men jaktlyckan är inte bättre på annat håll.
Han befinner sig inte så många generationer bort, men tillräckligt långt för att det ska vara bökigt.


Gissningsvis är han inte född Lund och lika gissningsvis är hans födelsedatum inte det sanna. Var han är född och fortfarande en gåta. Och fler i familjen i generationen efter har också fel datum respektive fel födelseorter. De är heller inte vigda där de borde.
Vi har funnit några bouppteckningar, men de har snarare bidragit med fler frågor än svar. Än finns det några av Bengt Lunds barnbarns barnbarn i livet, men de är lika ovetande som jag. Inte heller de anteckningar och skriftliga berättelser som min morfar Ernst har lämnat efter sig innehåller något om var han kommer ifrån den där stockmakaren vars hustru bar guld om både halsen och på fingrarna.

Relaterat inlägg: Bengt Lund, nu jagar jag

fredag 21 mars 2014

Bokbloggssjerka vecka 12


Fredagarna duggar tätt och våren kommer med stormsteg. Det blåser rejält, men vad gör väl det.
Hos Annikas Littertur- och Kulturblogg är det jerka som vanligt. Det är bara att hoppa på och följa med i svängarna.




Veckans fråga: Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se, men som du inte gillade? 
Om du vill får du vända på frågan för att istället berätta om en pjäs eller liknande som alla måste se.


Intressant fråga som fick mig att tänka tillbaka på den tid då jag fortfarande bodde tillsammans med mina föräldrar. De var med i en teaterförening och köpte alltid biljetter till alla föreställningar varje säsong. När det var någon mindre känd teater eller med mindre kända skådespelare fick jag biljetterna och kunde alltså ta med mig en kompis.

Men det mina föräldrar inte gillade, det gillade inte jag heller. Jag minns inte ens vad de olika skådespelen hette, men jag minns att det hände att jag smet efter första akten.




Undantaget den gången då "Annie get your gun" med Lill-Babs i huvudrollen spelades upp på scenen. Då satt jag kvar som klistrad och var nöjd med att mina föräldrar gjort ett stort misstag.

torsdag 20 mars 2014

Ett enehanda hantverk

Många drömmer om att bli författare. Det gjorde jag också. Jag såg framför mig hur mina fingrar lekande lätt rörde sig över tangentbordet. Mina första alster tillkom på en elektrisk skrivmaskin som jag lånat av min far. Den hade en enorm finess, ett raderband. Det bandet bytte jag oftare än färgbandet minns jag.

Jag skrev fort och med rätt fingerställning. Den där kursen i maskinskrivning har jag haft enorm nytta av. Och har fortfarande.

Skrivandet är på något sätt en sorts drog som jag inte kan vara utan. Vissa dagar vill jag inte alls, men det känns som jag måste ändå. Jag får faktiskt tvinga mig själv att låta bli.


Andra dagar vill jag, men resultatet blir magert. Mitt största bekymmer är att komma till avslut och att fortsätta skicka manus efter refusering. Jag vet ju att det bara är att skriva om, rätta till och på dem igen. Till och med Stieg Larsson blev refuserad och det av självaste Piratförlaget. Undrar om de ångrade sig.

Idag kavlar jag upp ärmarna och fortsätter med "Kyrkornas Hemligheter - mellersta Sverige". Deadline närmar sig och redaktör Månsson väntar.

onsdag 19 mars 2014

Ingelman-Sundberg och Hellberg i Eksjö Bokhandel

Jag är så glad att jag har hittat en bokhandel, som verkligen är en bokhandel. Det handlar om Eksjö Bokhandel i den gamla garnisonsstaden på det småländska höglandet. Här finns det böcker från golv till tak och doften är den rätta. För att inte tala om stämningen.
Igår var det åter storfrämmat, Catharina Ingelman-Sundberg och Åsa Hellberg. Båda med helt färska böcker i bagaget. Aj, aj, vad det ställer till det för mig. Men läsa måste jag...


Åsa i mitten och Catharina till höger.






Åsa berättade fragment ur sitt eget liv som ledde fram till hennes författarskap. Och naturligtvis pratade hon om nya boken "En liten värld". Feelgood är på frammarsch och jag gillar den motvikten till alla deckare och kriminalromaner.






Pensionärsligan är välkänd vid det här laget. De fortsätter sitt vilda liv, men i grund och botten vill de väl. Visst märks det att Catharina är en Märta i själen och detta erkände hon villigt.
Humorgenren har fått ett nytt ansikte och det finns numera en del att välja på.






Självfallet skulle jag önska att alla vallfärdade till Eksjö Bokhandel och köpte sina böcker där, men det är ju omöjligt. I andra hand rekommenderar jag ett besök hos nyåteröppnade Fritz Ståhl.

Relaterat inlägg: Besök i Eksjö Bokhandel

söndag 16 mars 2014

Inspiration för släktforskare i en smakebit på søndag


Solen skiner från en klarblå himmel och igår var jag på disco hos en snart femårig liten tjej.
Bloggen Flukten fra Virkeligheten bjuder in till att dela smakbitar ur böcker som vi läser, har läst eller bara gillar i största allmänhet.



Eftersom det är Släktforskningens Dag den här helgen kan jag inte annat än att avslöja ett av mina stora intressen, släktforskning eller snarare personforskning, som jag föredrar att kalla det. Och därför delar jag också med mig av en smakbit ur boken "Inspiration för Släktforskare". Boken kom ut 2009 och jag delar författarskapet med Hanna Åhman. Det är ingen handbok i ämnet, utan rätt och slätt inspiration.


"En rikt utstyrd häst med brudgummen Anders på ryggen flankerades av prästen och bakom dem Anders svenner till häst. I den efterföljande vagnen satt Karin med prästfrun vid sin sida. Brudens hår var konstfärdigt flätat och uppsatt för att ge stöd åt den tunga brudkronan. Denna krona väckte uppmärksamhet eftersom den inte var igenkänd i bygden. Anders hade hämtat den i Karins födelsesocken Adelöv."


Texten är hämtad från sidan 22 i boken och har sina rötter i en historia som utspelar sig i början av 1700-talet i Holaveden på gränsen mellan Småland och Östergötland.

lördag 15 mars 2014

Bengt Lund, nu jagar jag!

Släktforskningens Dag och jag har bestämt mig för att hedra den genom att rota runt i arkiven på internet. Ett nedslag i min historia träffade rätt på den där lurige regementsstockmakaren Bengt Lund i Huskvarna. Han är en riktigt doldis. Vill inte släppa ifrån sig sin identitet till eftervärlden.

Men jag ger mig inte! Nu griper jag mig an honom från ett nytt håll. Någonstans måste det finnas en spricka i hans väl igenkittade fasad. Kanske är den sprickan sondottern, vars namn jag ännu inte har?


För dig som har lust att kika runt i kyrkböckerna är det gratis på Arkiv Digital hela helgen. Men jag varnar för att ett sådant besök kan bli ödesdigert. Det är snabbt beroende framkallande.

fredag 14 mars 2014

Bokbloggsjerka vecka 11

Det är kul med bokbloggsjerkan. Jag har ingen koll på hur länge jag har hängt med, men nog är det en tid alltid. Visst händer det att jag missar, men inte så ofta.
Den här fredagen står också några fina bokaskar på spel.
Regler och fråga att besvara finns hos Annikas Litteratur- och kulturblogg. Det är bara att hänga på.



Veckans fråga: Do readers have to be collectors?
Nej, det tror jag inte. I vart fall inte samlare av böcker. Men personligen tycker jag om att äga böcker och jag använder dem i min inredning. En del ligger framme som snackisar, andra står på tavellister. Och jag gillar att möblera om i bokhyllorna.
Jag behåller helst de böcker som jag köpt eller fått. Men ibland delar jag med mig av sådant som jag inte tror att jag någonsin kommer att ha glädje av.



Bokaskar gillar jag och nu har jag fått upp ögonen för några fina sådana. Den på bilden är den som jag helst skulle vilja vinna. Många flera att välja på finns hos Nillas Handelsbod.






Nu åter till dagens huvudnäring boken "Kyrkornas Hemligheter - mellersta Sverige".

torsdag 13 mars 2014

Kyrkoturism i Sverige

Vårt kulturarv är viktigt! Och kyrkorna är en stor del av detta. Jag jobbar hårt för att få Svenska kyrkan att förstå att de förvaltar ett historiskt arv som egentligen kan vara större än det religiösa.
Turistnäringen står för en stor del av vår BNP och här skulle kyrkan både på riksplanet och ute i församlingarna kunna ta del av en kaka, som innebär inkomster.


Som den entusiastiska kyrkoturist jag är skriver jag nu tillsammans med Hanna Åhman tre böcker som jag hoppas ska öppna ögon och inspirera till att utveckla denna besöksnäring i vårt land.
Tänk om alla församlingar slog upp portarna och bjöd in till kyrkorna. Tänk om de ville visa sina skatter och dela med sig av sina kunskaper om dess historia. Precis som de gör i Habo Kyrka.

onsdag 12 mars 2014

Orange omslagsonsdag hos Bokpotaten

Omslagsonsdag lyfter fram böckernas förpackning. Något som jag är extra förtjust i. Veckans tema hos bokomslagsälskaren Bokpotaten är orange. En färg som av experterna anses signalera köp. Märkligt nog finner jag inte så många böcker i min hylla med denna nyans, som jag förväntade mig.





















Nåja, några stycken fick jag ihop. Men med viss reservation för "enligt Maria Magdalena", som jag nu ser är misstänkt röd.
Häftigaste omslaget tycker jag "Stockholm Octavo" står för. Synd att innehållet inte var lika fängslande.

Recension "Stockholm Octavo"


tisdag 11 mars 2014

Kyrkor, kyrkor och kyrkor

Ute är våren på full gång och jag kastar längtansfulla blickar mot fönstret. Men jag vet att jag måste inse att arbetstid är arbetstid och inget annat.
Kyrkornas Hemligheter - mellersta Sverige är inne på sluttampen och då gäller det att sitta vid och bli färdig.




Nu roar jag mig med att njuta av dessa härliga kissar medan jag dricker mitt kaffe.
En extra sporre är att jag tror att det ska ligga något riktigt spännande i brevlådan idag. Något som jag har lovat mig själv att jag ska få bläddra lite i ikväll om jag har arbetat duktigt fram tills dess.

söndag 9 mars 2014

Bakom slottets dörrar i en smakebit på søndag


På söndagarna delar vi smakbitar med varandra och startskottet ligger som vanligt hos bloggen Flukten fra virkeligheten.
Våren har kommit och det är för tidigt, alldeles för tidigt. Varje dag väntar jag på bakslaget och det är ju dumt. Bättre att njuta!


Vad är egentligen bra eller dålig litteratur? Svaret på den frågan tror jag är väldigt individuell. Böcker utgivna av Harlequin står väl i allmänhet inte så högt, men jag läser vissa av dem med god behållning. Då framför allt böcker ur den historiska genren.


Därför väljer jag att bjuda på en smakbit ur Bakom slottets dörrar av Tori Philips utgiven på Harlequin.

"Alicia stirrade på brevet och tog ett stadigt tag om armstöden. Även om hon inte kunde läsa orden upp och ner kände hon igen den kraftiga handstilen. Hon rörde vid det lilla knytet med pappersbitar som fortfarande fanns i ärmen och undrade om det möjligen kunde vara Thomas som hade skrivit breven till henne. Förnuftet sa henne att det inte kunde vara så."


Egentligen är det total stiltje vad det gäller läsning hos mig. Under den här våren skriver jag och då får läsandet stå tillbaka. Men jag kan nog inte hålla mig länge till. Har börjat snegla åt mina högar med olästa böcker.

lördag 8 mars 2014

Inlägg 400

Tänk vad tiden går. Det känns som igår som jag startade bloggen och faktum är att mitt första inlägg är daterat den 29 juni 2011. En resa som heter duga. Från att bara haft de närmast sörjande som läsare till att nå många tusen i månaden.
Under den här tiden har jag även fått bokkontrakt och massor med nya uppdrag. Projekt "Kyrkornas Hemligheter" växer och har precis hittat nya vägar. Men mina kära Holavedsbrudar har fått stå tillbaka för andra bokprojekt. De finns där i bakgrunden och jag kommer inte att släppa taget om dem. Eller jag menar, de släpper inte taget om mig.




Här brinner den eld som jag alltid bär med mig i hjärtat. Den brinner för Kerstin Svensdotter och alla de kvinnor som kom efter henne. En kedja som idag är länkad ända fram till kusinerna Tilda Åhman och Saga Klingberg. Två tjejer som har ett arv att förvalta.





Nu trycker jag ner gasen och strävar vidare mot mina mål. Vilket i tur och ordning betyder "Kyrkornas Hemligheter - mellersta Sverige", "Sigridslegenden" och "Holavedsbrudar".
Mycket är paketerat och klart, så bli inte förvånade om det kommer att spruta ur min pipeline.




fredag 7 mars 2014

Bokbloggsjerka vecka 10


Som vanligt startar veckans Bokbloggsjerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.
Våren är här och solen håller på att tränga sig igenom dimmolnen som blivit hängande kvar här över småländska höglandet.



Inspirationen till veckans jerka är hämtad från The Guardianas artikel "Which book will never be find on your shelves?"

 

Ja det var definitivt något att fundera på. Egentligen skulle jag aldrig våga säga aldrig. Man kan inte riktigt veta vad som väntar bakom hörnet. Men jag kan rakt av säga att idrottsmäns så kallade memoarer har svårt att klämma sig in i min hylla. 
Ledsen, Zlatan.





Inte heller vill jag göra plats för politisk litteratur av olika slag. Men det finns intressanta böcker där gränsen mellan det skönlitterära och det rent faktamässiga är hårfin. Så i det här fallet är jag inte lika kategorisk. I min ungdom läste jag "Tjugo brev till en vän" av Svetlana Allilujeva med stor behållning. Den boken är försvunnen, men får gärna leta sig tillbaka till min bokhylla, där den har sin givna plats.



torsdag 6 mars 2014

Pressbilder del två

Jippi, det funkade! Även jag blir bra på kort. Nu har jag lärt mig knepen och använt en urduktig fotograf. Visst blev mina pressbilder fina? Och fler finns att tillgå och jag vet hur man gör.














Det var precis så här jag ville att det skulle bli. Bilderna stärker mig i min roll som författare. Och nu ler jag stort när det är någon från media som hör av sig och vill ha en pressbild. Säga vad man vill men för mig är det viktigt att känna mig snygg. Det är jag som ska vara nöjd med mig själv och inget annat.
Och jag kommer att ha en fin bild på mig själv på den bakre fliken av omslaget till "Min är Hämnden".

tisdag 4 mars 2014

Magnus Gabriel de la Gardie

En släkt som jag stöter på både här och var. Jag syftar alltså på de la Gardie. Sist jag mötte dem var det helt spontant i samband med att jag skrev på del två i Sigridslegenden. Nu dyker de upp i Ödeby kyrka i Närke. Den här gången i form av Magnus Gabriel de la Gardie.




Han var rätt snygg tycker jag. Men förmodligen kaxig värre. Det ståtliga slottet Kägleholm var hans residens och Ödeby kyrka dess patronatsrätt.
Kyrkan var liten och trång, inget som passade en de la Gardie. Magnus Gabriel ville ha en kyrka värdig honom själv och hans boning.






Han tog fram den stora släggan och rev hela kyrkan på 1670-talet. Kvar blev bara tornet, men det fick en ståtlig spira och en klocka som från början var avsedd att pryda rådhuset i Lidköping. Inga dåliga grejor. Det är sådan här kuriosa som dyker upp när jag arbetar med boken "Kyrkornas Hemligheter - mellersta Sverige". 
Jag gillar onödigt vetande!

söndag 2 mars 2014

Den tredje rösten i en smakebit på søndag



Det är söndag, Vasalopp och dags för att dela smakbitar hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.




Min egen läsning ligger nere just nu på grund att jag skriver intensivt. Läsandet är naturligtvis stimulerande, men när jag har en deadline som närmar sig väljer jag att lägga undan nöjesläsningen. Det enda jag läser är sådant jag behöver för researchen.
Men det finns många böcker i min läshög som jag kan hämta smakbitar ifrån. Och den här söndagen väljer jag "Den tredje rösten" av Cilla och Rolf Börjlind. Jag har tidigare läst deras bokdebut "Springfloden" och gillade den mycket.




"Olivia hade en sund distans till journalister. Den övergick inte i förakt, som hos en del av hennes kollegor på Polishögskolan. Hon respekterade den tredje statsmaktens funktion. Hon hade sett häpnadsväckande exempel på värdet av en granskande press, men hon hade också växt upp i ett söndermedialiserat samhälle där journalistiken ofta bröt ny mark. Sumpmark."

Smakbiten är hämtad från sidan 133.




På TV:n rullar Vasaloppet och jag är tacksam för att skidåkning inte är något måste hos mig. Men en timmes promenad bör det nog bli under dagen.

lördag 1 mars 2014

Snickerboa hopp fallerej

Denna lördag den 1 mars är det snickarboa som gäller. En till två dagar i veckan är detta min plats under våren och början av sommaren. Men den 16 juni då ska jag dricka vin och fira. Det ska bli fest.


Nåja, nu är det inte så allvarligt som det låter. Snickarboa är ett kontor där Kynholmens Redovisning håller hus. Företaget har fått många nya kunder och behöver därför förstärkning under säsongen. För mig är det skönt att ibland byta bokstäver mot siffror. Det ger mig en viss distans till skrivandet. Och jag har ett mycket tidigt förflutet som ekonomiassistent. Det var före min lärarbana och innan jag till fullo förstått tjusningen med det skrivna ordet.






Efter en dag med siffror och diverse inte avstämda bankkonton är det skönt att återvända till mina karaktärer i fantasins värld eller till alla spännande kyrkor i "Kyrkornas Hemligheter".