torsdag 31 december 2015

Årets sista dag och Trello

Ännu ett år har passerat i rekordfart. Ju äldre jag blir ju snabbare tycks åren gå. Tid är ett skumt begrepp, vi ser det son en linjär företeelse medan exempelvis amerikanska indianer liknar tiden vid en cirkel där allt kommer igen. Personligen gillar jag tanken på cirkeln eller evighetssymbolen, den liggande åttan. Och tiden är evig även om vi som enskilda individer kommer och går.

I vilket fall som helst så ska vi använda vår tid till sådant som vi tycker om och dela den med människor som är viktiga för oss. Som författare behöver jag struktur, ordning och överblick över mina olika projekt, särskilt nu då jag tänker skriva två böcker parallellt och kanske någon novell till det (har några uppslag som inte lämnar mig i fred).

I detta finns en önskan om ett tidsbesparande verktyg av något slag. Och nu tror jag att jag har funnit det som passar mig - Trello. Detta är en helt ny upptäckt för mig och jag har precis börjat komma underfund med hur det fungerar. Här kan jag sortera upp mina olika arbeten och se hur långt jag har kommit och vad som ska göras.

Kolla här om du är nyfiken och beredd att förenkla din vardag.

Gott slut och ett gott nytt 2016!

måndag 28 december 2015

Midvinterblot och skalpering

Vi är nu framme vid den tid på året då dåtidsmänniskan föreredde sig på att fira midvinterblotet. En festernas fest där det en gång i tiden förekom människooffter. Jag leker med tanken på att offra och att välja offer ur sin egen art. Häromdagen beställde jag en bok som handlar om en mycket speciell boplats som i början av 1900-talet upptäcktes i närheten av Alvastra klosterruin. Hoppas, hoppas att boken når min brevlåda innan nyår.


Arkeologiska utgrävningar visade tydligt att här kan ha förekommit människoooffer och skalpering. Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska kunna närma mig detta ämne. Alltså jag pratar tusentals år tillbaka i tiden, omkring 3000 f Kr. Men ändå, det är våra förfäder det handlar om.

Som med allt annat otäckt och otänkbart så kan man sätta det i ett annat sammanhang och se det ur en annan vinkel.
Jag har som ni kanske förstår fått en idé och under de kommande månaderna ska jag försöka mig på att göra något jag inte gjort tidigare, jag ska skriva två böcker parallellt. 

onsdag 23 december 2015

Dan före doppardagen

Julefriden smyger sig på och jag funderar över ett helgprojekt. För skriva måste jag, något annat är inte tänkbart. Jag har skickat en julklapp till en förlagsredaktör och innan hon har sagt sitt har jag fri tid enligt mitt sätt att se på tillvaron. Och då tänker jag göra något helt annat, alltså skriva något helt annat.


Jag tänker skriva lösa scener utifrån några mycket speciella bilder och se vad som händer. Kanske kommer det dyka upp karaktärer som har lust att vara med, vad vet jag. Nåja, julafton kommer att vara skrivfri och även juldagen, men sedan tror jag inte att jag kan hålla mig längre.

GOD JUL

OCH

GOTT NYTT ÅR


önskar Ewa K


måndag 21 december 2015

Nu är det mörkt

Årets absolut mörkaste dagar är här. Ingen snö och mulet väder gör att det inte känns riktigt ljust någon gång under dagen. Då är det mysigt att tända alla adventsljusstakar och stjärnor.
De senaste dagarna har jag gjort allt för att roa mig och för att träna på att njuta av ledighet. Jag har varit på bio, på restaurang och på konsert.


Och jag har lagt pussel. Jag gillar verkligen att lägga pussel och jag ser en röd tråd i mina intressen. Lägga pussel, researcha för romaner eller andra böcker med för den delen och historisk forskning (person- och släktforskning i första hand). Allt detta är olika sidor av samma mynt - söka delar och foga samman till en helhet. Får jag för mig att handarbeta är det oftast alster som hamnar inom ramen för återbruk eller små saker som fogas samman till något större, exempelvis stickade och virkade filtar av mindre rutor.


fredag 18 december 2015

Restgarner blir pricken över i

Oj, vad tiden går. I en hel vecka har jag befunnit mig i författarbubblan och det har gett resultat. Vad som återstår är det där finliret. Det är som att lägga på de sista detaljerna i ett fribroderi. Jag använder gärna restgarner av varierande sort och kvalitet. En del stumpar är tjocka och värmande som lovikkagarn medan andra är en tunn guldtråd som liksom ringlar ovanpå.


Resterna hittar jag i de tidigare varianterna av manuset. Framför allt är det från variant två och tre som jag nystar. Det kan vara korta ändar eller lång som nästan ett helt kapitel och resultatet blir fantastiskt.
Alltså, jag har väl sagt att jag har världens bästa arbete!


fredag 11 december 2015

Töm inte papperskorgen ...

... för där kan det finnas godbitar! Jag stryker ofta och skriver nytt, jag ratar gammalt men putsar även upp det som hamnat i papperskorgen. Eller snarare det som finns dolt i mappen "spara tills vidare".

Det finns en karaktär i Min är hämnden som heter Anna. Hon är en riktig bifigur och ska inget annat vara men nu har hon bett om att få ta plats. När jag frågar henne varför får jag veta att hon kommer att finnas med i fortsättningen Min är skulden.

Så idag kommer jag att arbeta med ett kapitel som presenterar Anna tydligare för läsaren och som även får mig att lära känna henne bättre. Och delar av ett sådant kapitel hittade jag bland det som jag tidigare ratat.

Kom inte säg något annat än att det är ett rysligt spännande arbete jag har.


onsdag 9 december 2015

Igår kom jag fram till Livorno ...

Allt ska tydligen ta sin tid och jag har mycket lite att säga till om. Sigrid ville ändra i historiens gång och dessutom berätta något som jag inte visste. Vid sådana tillfällen undrar även jag vad det egentligen är som händer.
Det mest intressanta är att Min är hämnden nu mer tydligt passar in i genren historisk äventyrsroman.Bitvis kryllar den av karaktärer som kommer och går men de behövs för att göra storyn färggrann och mustig. Dragen av skröna har suddats ut och huvudkaraktärerna har blivit mer tydliga. Kort sagt, romanen är en riktig bladvändare.



fredag 4 december 2015

Han får vara kvar ...

Nej, jag stängde bakdörren och karaktären från den skrotade scenen får vara kvar. Sanningen är den att jag skulle aldrig kunna göra mig av med honom. Men han fick lite andra drag och blev en aning besvärligare att ha att göra med. Därmed är han till stor hjälp när jag nu ska bygga ut ett par andra scener.


Idag blåser det runt husknuten och jag hoppas att jag får har strömmen kvar, för denna fredag är avsedd att vara i skrivandets tecken.

Skulle oturen vara framme och stormen släcka ljuset då åker jag till ett stort köpcenter i min närhet och shoppar klappar till barnbarnen.

Eller så är jag förståndig och tar datorn under armen och beger mig till bebodda trakter med ström.



Än har jag ljus i mitt hus och det betyder att jag ska bege mig till 1500-talets Toulouse och se vad som händer där. Med lite tur bör jag hinna fortsätta ända till Livorno på Italiens västra kust innan dagen är slut.

onsdag 2 december 2015

Scenförändringens makt

Sent igår kväll fattade jag ett drastiskt beslut. En scen ska bort och det är en scen som jag skrivit om många gånger och ändå inte fått att fungera. Ända tills nu har jag trott att den har varit viktig, men när jag nu tänker bort den inser jag att den saknar betydelse.

För den som inte vet, så är det 1500-talsromanen Min är hämnden jag pratar om. Det är inte första gången jag upptäcker att en bok vinner på att bli av med scener som jag vårdat ömt. Oftast har strykningen fått mina karaktärer att välja en annan väg som blivit mycket bättre.

I just det här fallet hänger scenen i luften och det är säkert därför som jag har så svårt att få den trovärdig. Och kanske försvinner även en karaktär här? Det tål att tänka på.

lördag 28 november 2015

Sent lördag kväll

Att vara författare är allt annat än förutsägbart. Jag jobbar bäst när andra roar sig. På lördagskvällar till exempel. Just denna kväll har jag skrivit ett av de bästa kapitel jag hittills har åstadkommit. Märkligt och underbart på en och samma gång. Men jag undrar varför det är på detta viset?

Det där med förutbestämda arbetstider funkar inte alls för mig. Jag funderade hela torsdagen och hela fredagen, inget resultatet. Idag struntade jag i alltsammans och tog en loppisrunda. På eftermiddagen adventspyntade jag huset. Så omkring klockan 19.00 slog kreativiteten till och nu klockan 22.30 är kapitel 52 i Min är hämnden klart.



Nu hoppas jag på att inspirationen finns kvar i morgon bitti och att det då blir kapitel 53 utan några större åthävor. Sedan ska jag börja om igen, en sista vända innan manuset ska överlämnas som en fin julklapp med röd rosett till redaktör Lena.


tisdag 24 november 2015

Bygger vidare

Idag har jag skrivardag. Så skönt att veta att dagen är min. Jag har hittat några rader i mitten av boken som skulle kunna bli en fin scen där läsarna får veta lite mer om en av bikaraktär. Det är inte alltid så bra att låta bikaraktärer få ta för mycket plats, men den här bör nog få synas lite mer.

Så det är den scenen jag ska jobba med först och främst. Sedan har jag ett kapitel som ska få ett tillägg som kommer från ett annat kapitel som fått stryka på foten.

Det händer ganska ofta att jag skrotar långa stycken, men sparar en central del som hamnar någon helt annanstans i boken. Alltså har jag en mapp där jag samlar allt en stund innan det går vidare till papperskorgen.

söndag 22 november 2015

Att ställa samman

Alla kapitel till Min är hämnden ligger i var sitt worddokument. Jag jobbar i olika dokument ända tills jag är säker på att kapitlen verkligen har hamnat på rätt plats. Sedan buntar jag ihop dem. Och det är vad som ska ske idag.
Därefter börjar jag gå igenom boken från början igen. Min tanke är att kolla så att alla scener håller, jag ska fila på och fördjupa karaktärerna, inga större grejor, men ett ord här och ett där kan göra underverk.


Kanske tillkommer det någon händelse som behövs för att tydliggöra varför en karaktär beter sig på just det viset han/hon gör längre fram i boken.
I det här skedet hänger fortfarande bokens sista kapitel i luften. Jag har alltid slutet med i min synopsis, men jag vet att karaktärerna vill säga sitt och det gör de under resans gång. Därför är jag ännu inte riktigt säker på hur Min är hämnden slutar.

fredag 20 november 2015

Mycket på agendan

Det har varit en hektisk vecka som avslutas i morgon med Kronobergs Bokmässa. På biblioteket i Växjö träffar du mig mellan klockan 10 - 16 och jag står på scen i Galaxen 13.50. Då berättar jag om Kyrkornas hemligheter i allmänhet och Stenhuggarens dotter i synnerhet. Naturligtvis finns det böcker att köpa och jag signerar gärna.


Växjö är en stad som betyder mycket för mig. Här föddes min son och här tog jag min lärarexamen. Och ibland funderar jag över hur livet blivit om jag inte flyttat härifrån. Men det är svårt att veta vad som hänt om inte om hade funnits.


lördag 14 november 2015

En bön för fred och frihet

Jag vaknade till nyheten om terrordåden i Paris. Detta har hänt inte längre bort en 15-timmars bilresa. Det har hänt i ett demokratiskt land bland oskyldiga människor. Jag känner vanmakt och oro, men vet att det enda som kan bekämpa det onda är det goda.



Låt oss alla förenas i bön. Vad vi än tror på, så tror vi väl alla på en god makt. Vi ber för fred på jorden, idag och alla dagar.

söndag 8 november 2015

En sång från havet i en smakbit på söndag

Idag är det söndag och Fars Dag här i Sverige. Slipsarnas tid är förbi i vår familj. Men lite fika blir det säkert när ungarna tittar in i eftermiddag.
Medan jag väntar på invasionen delar jag en smakbit med i er andra genom bloggen Flukten fra virkeligheten.


Jag läser fortfarande Vikingablot som jag bjöd på förra söndagen, så idag plockar jag från min läslista och väljer En sång från havet av Kathrine Webb.

 

"Celeste var där. Ute på klippan med ryggen mot stugan, vänd mot havet, som gjuten i silver i månskenet. Vattenytan svallade oroligt, skummet på vågkammarna piskades mot land. Hon kände små, hårda och svidande droppar mot ansiktet. Hur kunde Celeste stå där ute? Efter alla dessa år, efter hennes plötsliga försvinnande? Men det var verkligen hon. Den långa, välbekanta ryggen, den smidiga svanken som övergick i höfternas fylliga kurvor, armarna som hängde rakt ner med utsträckta fingrar."
Nu blev jag genast sugen på den här boken, men jag får ge mig till tåls och ta böckerna i den ordning som jag bestämt. Ibland har jag lite svårt med balansgången mellan att läsa och skriva. Du som är mer nyfiken på mitt liv som författare är välkommen till min facebook-sida Ewa Klingberg



fredag 6 november 2015

App hit och swish dit

Hur kunde jag bara komma på idén att köpa en ny telefon. Vad var det egentligen för fel på den gamla? Mer än att den inte funkade på internet längre och en kamera ur bruk. Bagateller i jämförelse med detta nya underverk.



Men skam den som ger sig, nu har jag fixat dit mobilt bankid, SEB-appen och swish. Jag har också ordnat med ett instagramkonto, så nu ska här tas bilder. Vad kan jag mer behöva? Undrar om mitt spotify tänker fungera i telefonen? Facebook fick jag ingång på ett ögonblick. Ja just det, GPS:en måste jag träna på också.
Nåja, livet går vidare. Under de senaste månaderna har jag överlevt ny laptop, nytt bredband och ett nytt TV-abonnemang, så vad är väl en telefon i det stora hela.



tisdag 3 november 2015

Viborgs fästning under Gustav Vasa

Under några dagar har jag brottats med vintriga stridigheter långt inne i Finska viken. Det är svårt för mig som nutidsmänniska och inte det minsta stridsvan att få till trovärdiga scener. Hur kunde det sett ut? Vilka vapen användes verkligen och hur funkade de? Bara för att det fanns musköter var det inte alldeles säkert att det var det huvudsakliga vapnet i just den här striden.


Och viktigast av allt, hur tänkte människorna som på olika sätt var inblandade i striderna? Naturligtvis var de rädda, men hur yttrade sig denna rädsla? Övergick den kanske i ilska? Vad drev dessa soldater framåt? Och hur smakade segerns sötma?

Som ni förstår har jag lite att fundera över innan jag kommer vidare i "Min är hämnden". Men jag är inne i slutskedet en gång för alla.

Att sätta punkt är viktigt. Det är inte alltid som ett manus blir bättre ju längre man jobbar med det ...

söndag 1 november 2015

Vikingablot i en smakbit på söndag


Äntligen en söndag i hemmets lugna vrå och utan något som prompt måste planeras. Tro det eller ej men jag har en hel skrivarvecka framför mig. Hösten har varit hektisk och jag har några framträdanden kvar fast just nu kan jag andas ut.



En vanlig söndag för mig betyder att jag kan delta i "en smakebit på söndag" hos den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Här bjuder vi på smakbitar ur böcker vi håller på att läsa. Själv har jag under de år jag deltagit fått många fina boktips.

Överst i min läshög ligger nyutgåvan av "Vikingablot" av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag har läst den förut och den finns sedan tidigare i min bokhylla, men omslaget är så läckert att jag var tvungen att köpa den och de andra två i trilogin.

"Om kvällen dröjde hon. Hon höll sig kvar vid eldstaden, donade med kittlar och tråg. Jorunn blickade inåt kammaren, drog sig för att går in till Harald. Hon skyggade för hans omfamning, kände motvilja för hans lust. Han fick inte ta i henne, inte nu, inte ännu. Hon svepte sjalen tätt om axlarna och slog ut håret. Tänk om det syntes på henne vad hon varit med om? Hon fick inte röja sig. Det kunde vara farligt. Om någon fann ut om dem skulle Erik bli tvungen att gå i landsflykt, och vad som skulle hända henne själv vågade hon inte tänka på."

En bok väl värd att läsa en gång till. Tur att det är söndag och det gråmulna smyger runt husknutarna.


fredag 30 oktober 2015

Smålands Kulturfestival

Tänk att Småland har en alldeles egen Kulturfestival. Och den pågår för fullt här och nu. Kolla in den här länken så får ni se
Det finns något för alla, jag lovar. Själv ska jag prata om Sissela Konradsdotter i Stenberga strax utanför Vetlanda klockan 16.00 idag. I morgon signerar jag Stenhuggarens dotter, Kyrkornas hemligheter och Inspiration för släktforskare i underbara Frenillas Bod i Skirö. Titta gärna in och byt några ord med mig och varför inte ta en eftermiddagsfika. Jag är där mellan 15 och 17.


måndag 26 oktober 2015

Borta bra men hemma bäst

Efter lite drygt 60 mil är jag hemma i favoritfåtöljen. Hälsingland är verkligen härligt, vackert och vilt. Vädergudarna har varit på gott humör och jag har sett en fantastisk färgprakt. Och då syftar jag inte bara på höstens fyrverkerier utan också på de vackert målade ladorna.

Lada vid Ohlandersgården i Knyssla.
Denna fantastiska lada ligger vid uppfarten till vandrarhemmet Ohlandersgården i Knyssla utanför Regnsjö. Läs mer om detta projekt här. Ett finurligt sätt att visa upp och bevara de gamla schablonmönstren som återfinns på väggarna i de gamla hälsingegårdarna.

lördag 24 oktober 2015

Ohlandersgården

Härliga Hälsingland! Vilken fantastisk del av vårt avlånga land detta är. Tänk att få vara här flera dagar i rad, jag som bara rest rakt igenom innan.
Och jag vill varmt rekommendera detta underbara vandrarhem, Ohlandersgården i Knyssla. Här år så fint, underbara mysiga rum och fantastisk mat.


Och turligt nog så regnar det inte heller vilket klart.se annars hotat med. Kursdeltagarna jobbar flitigt medan jag och Maria pysslar med annat. Verkligen roligt att få inspirera och även låta sig inspireras. Det handlar mycket om att både ge och ta. Tänk vad mycket spännande som döljer sig i de så kallade byrålådorna.

tisdag 20 oktober 2015

Knyssla nästa!

På torsdag beger jag mig norröver. Målet är Knyssla mellan Söderhamn och Bollnäs. Har aldrig varit där tidigare och ser med spänning fram emot detta. Ser så mysigt och trevligt ut även om årstiden är en annan än den bilden visar.


Och här ska det bli skriva av i dagarna tre. Tillsammans med min författarkollega Maria Gustavsdotter ska jag hålla kurs i "Konsten att skriva för veckopressen". Det gäller ju att säkra återväxten.

Nog har jag undervisat i vitt skilda ämnen, men inte i detta. Tror dock att min erfarenhet kommer att räcka. Har sedan länge tappat räkningen på de alster jag bidragit med i svensk veckopress under en period av tolv år. Men sammanlagt är det långt över hundra noveller, sanna historier och följetonger som lämnat min dator. Och fler lär det säkert bli.

Funderar nu mest över hur långt hösten har kommit i Hälsingland. Kanske kan jag inviga min nya jacka med häftigt ceriserosa foder.




torsdag 15 oktober 2015

Författarrapport för oktober

Positiva omdömen haglar över "Stenhuggarens dotter" och jag suger glatt i mig. Det är så roligt att kunna bidra med lite spänning och verklighetsflykt när hösten smyger sig på
.
Och nu vill jag ju fortsätta att rida på vågen. Så jag jobbar intensivt med att bli klar med "Min är hämnden". Dagsläget är att jag har 1/3 del kvar att bearbeta och det bör väl ta omkring två till tre veckor. Sedan lämnar jag ifrån mig den och hoppas på det bästa.

Vad händer sen? Jo, det beror lite på hur den blir mottagen av förlagen. Men medan jag väntar kommer jag att arbeta på fortsättningen "Min är skulden" som i dagsläget består av ett bra råmanus.

söndag 11 oktober 2015

Förläggardag i Kosta

Så var jag ännu en erfarenhet rikare. Jag har tillsammans med Christina från Historiska Media varit på förläggardag på Kosta Art Hotel. Här fick bokhandlare från hela södra Sverige möta förläggare och författare.


Vi startade på lördagskvällen med mingel och middag. Hela söndagen ägnades åt något som närmast kunde liknas vid speed-dating. Varje förlag hade sin begränsade tid att presentera författare och nyutkomna böcker.

Så här lät min presentation av Sissela:

Låt oss resa bakåt i tiden. Vad sägs om att landa i 1200-talets senare hälft? Kristendomen har fått fäste i Norden och riket Sverige börjar ta form. Jarlen Birger Magnusson har precis gått ur tiden och hans söner Valdemar och Magnus slåss om makten.
Makthavare och maktmissbrukare skymtar också bland kyrkans företrädare. Hur renhåriga var munkarna och följde verkligen prästerna sitt kall?

I landets södra delar växer stenkyrkorna som svampar ur jorden. Många byggs av stormän som låtit döpa sig. De bygger sina egna kyrkor på sin egen mark och städslar egna präster.
I smålandet Njudung någonstans mellan dagens Vetlanda och Sävsjö ser Sissela Konradsdotter dagens ljus. Hon blir tidigt moderlös och växer upp tillsammans med sin far Konrad Stenhuggare. Konrad arbetar på Nova Vallis, Nydala kloster och på Hultaby borg. Han är också känd för sina vackra dopfuntar.

Sissela följer den tidens traditioner i det mesta men med ett undantag. Hon går i lära hos sin far och hon blir mycket skicklig, kanske ett arv från en sedan länge bortgången förmoder. Livets omständigheter för henne till kungaborgen i Stockholm. Under hennes väna yta växer lite i skymundan fram en styrka och en beslutsamhet som hon kommer att ha nytta av.

Sissela är vacker och vackra kvinnor kan lätt få en särställning vid hovet. Hon blir skrämd när hon inser vad som förväntas av henne, men även det obehagliga kan förvandlas till vardagsmat och hon upptäcker att hon trivs med sin roll på kungaborgen. En roll som kunde varit besvärlig för någon annan än Sissela.
Hennes nyvunna mod sätts på prov mer än en gång när verkligheten nafsar henne i hälarna. Sissela möter vänskap och kärlek, hon drabbas av sorg och hon får uppleva glädje. Precis som vilken människa som helst. Hon kämpar mot onda krafter och finner styrka i det oväntade.

Vallsjö gamla kyrka utanför Sävsjö betyder mycket för Sissela och det är här jag kommer henne riktigt nära.
I början av sommaren hölls en bokrelease i kyrkan – ”Kyrkobyggare och stenmästare i småländsk medeltid”. Författaren Marian Ullén och jag började småprata och jag berättade om Stenhuggarens dotter. Då säger Marian lite surt ”det där är inte sant”. Som tur var lade sig en arkeolog, som känner mig väl från länsmuseet i samtalet och förklarade skrattande att jag skrev skönlitteratur och gjorde det så bra att det blev till sanning.

Sissela är en stark karaktär med så mycket kött på benen att jag emellanåt glömmer att hon faktiskt fötts ur min fantasi. Att hon är fiktiv.
Hon har en alldeles egen bok Stenhuggarens dotter och jag hoppas att hon är stolt över det jag har berättat om henne. Jag hoppas också att få dela med mig av hennes historia och att ni kommer att älska henne lika mycket som jag gör.

 



torsdag 8 oktober 2015

Att skriva under läsarkontraktet

Det finns massor av anledningar till att jag vill berätta en historia. Jag har livlig fantasi och jag måste få ur mig allt som bubblar omkring i hjärnan. Annars skulle det ryka ur mina öron, det är jag alldeles övertygad om.
Egentligen är det ingen konst att skriva, det är bara att sätta igång och stapla ord på varandra. Grejen är att jag vill ha läsare och det vill nog de flesta som skriver.


Vem skriver jag för? Hur ser målgruppen ut? Vad förväntar sig dessa läsare? Frågor som jag bör ha nöjaktiga svar på innan jag ens funderar över plotten.
Det handlar om att skriva under läsarkontraktet. För till syvende och sist är det läsarna som avgör om boken jag skrivit kommer att bli läst eller ej.

lördag 3 oktober 2015

Den historiska romanen och äventyret

Igår var jag på ett seminarium, Den historiska berättelsen. Seminariet pågår under två dagar och består av ett antal olika anföranden. Först ut var Anders Öhman som pratade om Den historiska romanen och äventyret.

Anders Öhman, professor i litteraturvetenskap Lunds Universitet.
Enligt Anders kan man se olika syften med en historisk roman. Personligen har jag svårt att sätta ramar och rubriker på det jag skriver, men nog kunde jag se en tanke bakom dessa åtta punkter.

  • att förmedla ett religiöst budskap
  • att visa sitt lands/sin härskares storhet
  • att peka på samtida problem
  • att kritisera en samtida politisk uppfattning
  • att illustrera en filosofisk idé
  • att förtydliga existentiella frågeställningar
  • att fördjupa bilden av en historisk person
  • att se historien ur ett nytt och lite bredare perspektiv
Vidare talade Anders om att använda sig av en "middle-of-the-road-hjälte" och han lyfte fram ett mycket bra exempel i Walter Scotts Ivanhoe. Scott kan väl också anses vara den som skapade den historiska romangenren.

Ringaren i Notre Dame var ett annat lysande exempel som lyftes fram och som jag tänker läsa igen med andra ögon.
Anders nämnde också den spännande genre som utgörs av Alternative history där författarna tar sig friheten att skriva om vår historia.

Sammanfattningsvis fanns i den röda tråden ett hopp om att den historiska romanen/äventyrsromanen är på väg upp på bestsellerlistorna. Och god draghjälp ger Game of Thrones.




söndag 27 september 2015

Trött och lycklig

Årets Bokmässan i Göteborg är över för denna gång. Det har varit en upplevelse utöver det vanliga. Jag har signerat min första skönlitterära roman! Stenhuggarens dotter har bestått provet! Boken säljer och jag syns.


Nu ligger en fullspäckad höst framför mig. Seminarier, kurser och framträdanden om vartannat och däremellan ska jag skriva klart "Min är hämnden". Jag lever verkligen i min dröm och känner mig otroligt privilegierad.


tisdag 22 september 2015

Bokmässa i Göteborg 2015

En av årets absoluta höjdpunkter är Bokmässan i Göteborg. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag varit där, först som lärare och bokälskare, numera som författare.
Den här gången är det "Stenhuggarens dotter" som är rykande färsk och jag ser fram emot att få träffa mina läsare. Signerade exemplar kommer att finnas till försäljning i Historiska Medias monter B07:22.

För de som vill träffa mig personligen har jag följande program under mässdagarna.

  • Fredag Eksjö Bokhandel monter B03:31 11.30 - 12.00 (Stenhuggarens dotter)
  • Fredag Isaberg Förlag monter B01:02 16.30 - 17.00 (Kyrkornas hemligheter)
  • Lördag Isaberg Förlag monter B01:02 11.00 - 11.30 (Kyrkornas hemligheter)
  • Lördag Historiska Media monter B07:22 17.00 - 18.00 (mingel för bokbloggare, info se högerspalten)

Därutöver finns jag från och till i Historiska Medias monter.

Nu ska jag dra till stan och komplettera garderoben. Ha en fin tisdag!



söndag 20 september 2015

Medici i En smakebit på söndag

Söndag igen och bara tre dagar kvar till Bokmässan i Göteborg. Jag längtar så!
Men först en munsbit ur boken jag läser nu. Fler smakbitar finns hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.  




Göran Hägg har många strängar på sin lyra och i boken "Medici - magnifika miljardärer och mördande mecenater i renässansens Florens" tar han läsaren med till en helt ny värld. 



"Bara några dagar efter de två sönernas död 1562 avled även Eleonora de Toledo, också hon i malaria. Sorgen efter barnen hade antagligen satt ner ner krafterna. Vacklande hälsa, bland annat svår gikt, fick två år senare den fortfarande bara 45-årige hertig Cosimo att överlämna den egentliga regeringsmakten till sonen Francesco."



Riktigt spännande läsning. Boken ingår i min research inför avslutandet av manuset till "Min är hämnden".

torsdag 17 september 2015

Jag skriver vidare ...

... nu på "Min är hämnden". Ett projekt som pågått av och till under några år. Nu gäller, nu kommer jag att sätta punkt inom några veckor. Jag är inte mycket för att inte ha något för händer. Avseende just den här boken är drivkraften extra stark. Jag har ett löfte som ska uppfyllas och jag har en fortsättning som heter "Min är skulden". Och den fortsättningen är min alldeles egna historia.

"Min är hämnden" är som kanske några av er minns ett manus som från början skrevs av Kjell Broberg. Det är tråkigt att tänka på att Kjell inte fick skriva färdigt sin bok, men han lämnade en suverän berättelse efter sig med karaktärer som inte går av för hackor, väl beskrivna miljöer och en intrig som fortfarande ger mig rysningar.


söndag 13 september 2015

Stenhuggarens dotter i en smakebit på söndag


Hösten försöker smyga sig på oss smålänningar men jag håller envist emot. Säger som Ronja Rövardotter att det bara är en kall och ruggig sommar.



Det är söndag och vi delar smakbitar med varandra. Bloggen Flukten fra virkeligheten är som vanligt värd för arrangemanget.
Idag bjuder jag på en smakbit ur min egen "Stenhuggarens dotter". Så här börjar boken:

"Hovslagen ekade när de tre ryttarna passerade genom kungaborgens södra valv. Det var den sista söndagen i oktober månad och kung Valdemar Birgersson höll på att klä sig för att bevista mässan tillsammans med sin hustru Sofia Eriksdotter. Regnet strilade ner.
Upprörda röster och skramlande svärd närmade sig kungens rum. Tjänstefolket drog sig tillbaka och kungen gjorde sig redo att ta emot det oväntade besöket. Dörren for upp och en vakt klev in i sällskap med tre blöta och leriga hirdmän. De stegade fram mot Valdemar och svepte av sig sina huvudbonader."

Releasefest och glädjeyra i Eksjö Bokhandel

Söndag morgon och jag tittar yrvaket på alla blommor och presenter som står på mitt bord i vardagsrummet. För säkerhets skull nyper jag mig i armen. Men jag tycks vara vaken. Det är sant, Stenhuggarens dotter finns där också ...


Det här är lycka, det är magi och det är stolthet. Ja, jag är så himla stolt över mig själv för att jag har hängt i och kämpat i alla år för det jag ville göra och för det jag trodde att jag kunde göra. Jag är framme vid mina drömmars mål, men det är också fortsättningen på det som nu komma skall. Nya mål är redan satta och jag har möblerat om i mina datorer. Nu ska det putsas och fejas i Min är hämnden.




onsdag 9 september 2015

Dan före dan före dan före release av Stenhuggarens dotter

Bilden får tala för sig själv. Detta är vad som händer på lördag i Eksjö. Jag nyper mig i armen och förstår inte riktigt hur jag kom hit. Men här är jag, vid mina drömmars mål. Men detta hindrar mig inte ifrån att redan titta framåt och längta efter nästa release och nästa och nästa.

torsdag 3 september 2015

Släkthistoria, en tidning som inspirerar

Jag måste få skryta lite om en tidning - "Släkthistoria". Nu inte för att jag då och då medverkar som skribent och som en del av expertpanelen utan för att det är en läsvärd tidning.


Den är så mycket mer än en tidning för släktforskare. För den som är det minsta intresserad av historia är den en guldgruva. I bara detta nummer kan man läsa om exempelvis Joel Hägglunds alias Joe Hills öde eller vad sägs om Ingrid Bergman, filmstjärna med småländska rötter? Eller vad kan gamla polisrapporter bjuda på?

I min värld är släktforskning synonymt med personhistoria som också innefattar allt det som finns och fanns runt omkring oss. De personuppgifter som vi hämtar i bland annat kyrkböckerna måste kompletteras med miljöer och historiska händelser. Förfäderna måste likt karaktärer i en roman iklädas kött och ben för att inte bli platta som klippdockor.

För att förstå vår historia måste vi se till helheten från torparen till makteliten. Att placera sina egna förfäder i denna helhet kan ge verkliga aha-upplevelser.

tisdag 1 september 2015

Stenhuggarens dotter, här kommer hon!

Det är inte klokt. Nu är det snart dags för det stora ögonblicket. Alltså romanen skriven av mig kommer inom kort att ligga på bokhandelsdiskarna och redan nu går den att beställa hos internetbokhandlarna.


Varmt välkomna att fira tillsammans med mig i Eksjö bokhandel!

söndag 30 augusti 2015

I Vargavinterns land i en smakebit på söndag


Sista söndagen i augusti och jag har så smått börjat blogga igen. Under sommarmånaderna har jag haft en välbehövlig semester och jag har slutfört manuset "Stenhuggarens dotter".



En smakbit på söndag känns hemtamt och trevligt. Det är som vanligt bloggen Flukta fra virkeligheten som håller i trådarna. Där finner ni massor av spännande smakbitar.

Cecilia Ekbäck är född i Stockholm och uppvuxen i Hudiksvall. Numera bor hon i Calgary. Hennes debutroman "I vargavinterns land" har redan kommit ut i flera länder. Smakbiten kommer från sidan 131.


"Hela världen var tyst. Fredrika stod i köksfönstret. Hon såg inte gårdsplanen utanför för snön yrde så väldigt. Om hon tittade in i det vita töcknet kunde hon se att det bestod av tusentals, ja kanske miljontals små vita prickar. 
Hon hade kommit in för bara en liten stund sedan och det hettade i ansiktet. Det hade varit hennes tur att skaka trasmattorna. Det gjorde de varje dag på vintern, lade ut dem i snön och piskade dem. Hennes mor hade gått bort till vedboden och Dorotea höll på att utfodra getterna."






Harmoniska rader ur en bok som annars är ganska grym och otäck. Och jag är tacksam över att det ännu är några månader kvar innan vintern är över oss. Åtminstone i den delen av landet där jag bor.




torsdag 27 augusti 2015

"Det som inte dödar oss" visavi "Stenhuggarens dotter"

Kanske är det bra timing att bryta bloggtystnaden samtidigt som David Lagercrantz kliver ut på podiet. Hur som helst så känns som om startskottet för bokhösten har gått. Och det betyder att min semester är slut.
Nåja, så mycket semester har det inte varit. Jag har gjort klart "Stenhuggarens dotter" och nu väntar både hon och jag med spänning på den 12 september.




Vissa likheter finns med "Det som inte dödar oss". Båda böckerna är delar av en serie där författarna växlar och de bärs upp av nästan överdrivet starka kvinnliga personlighet.















Också under ytan företer karaktärerna Lisbeth Salander och Sissela Konradsdotter vissa likheter. De bryter mot synliga såväl som osynliga regler och konventioner, var och en i sin tidsera och på sitt sätt. De är uthålliga och starka samtidigt som det förflutna gäckar i kulisserna.







Deckare och kriminalromaner tillhör inte de genrer jag vanligtvis läser, men Millenniumserien är ett av undantagen som bekräftar regeln. Jag kommer att läsa "Det som inte dödar oss" av många skäl. Vilka de är återkommer jag till.


söndag 14 juni 2015

Semester!



Bloggen Holavedsbrudar tar semester från och med nu och fram till och med augusti. Välkommen att följa mig på facebook där jag gör regelbundna uppdateringar både på min författarsida och på serien Släktens sida som för närvarande handlar mycket om Stenhuggarens dotter.







onsdag 10 juni 2015

Böcker på hög

Det är så här jag ser mig själv, sittandes på en hög med böcker. Men det handlar inte om böcker som jag läst utan böcker som jag skrivit.
Tänk så häftigt det ska bli att fylla ett hyllplan i en av mina bokhyllor med min egen produktion. Jag är redan på god väg. Där står "Inspiration för släktforskare", "Kyrkornas hemligheter - södra Sverige" och "Kyrkornas hemligheter - mellersta Sverige". Och i september håller jag "Stenhuggarens dotter" i min hand.
Redigeringen fortgår och jag kan lova att boken bara blir bättre och bättre. Jag lägger till och jag drar ifrån. Jag friserar och jag förklarar. Karaktärer i periferin får stryka på foten medan andra får ta mer plats.




torsdag 4 juni 2015

Likt ett X2000 ...

... rusar veckan fram och hotar att köra förbi mig. Dagarna fladdrar förbi som landskapet utanför kupéfönstret. Här har blåst och regnat och nu tittar solen fram, men sommarvärmen tycks inte nå till småländska höglandet.
Tur att det är värmebölja sommaren 1275 så att jag får svettas lite. Jag arbetar vidare med redigeringen av "Stenhuggarens dotter" och just nu ligger jag steget före redaktör Åsa, tror jag i alla fall. Nåja, efter helgen är hon säkert i kapp, för jag ska ut och roa mig både här och där.


Och kan ni tänka er, jag tycker fortfarande att redigerandet är kul. Boken blir ju bara bättre och bättre. Men det är allt en evig tur att "copy-paste" finns.

söndag 31 maj 2015

Mors Dag


Så länge jag kan minnas har Mors Dag varit synonymt med ängabollar. Dessa guldgula klotformade blommor som år ut och år in snällt blommar vare sig det är förlängd vinter eller sommar.
Min mormor plockade dem, min mamma likaså och idag har jag plockat tre buketter. En hamnade på mitt köksbord den andra på kyrkogården och den tredje hade mitt barnbarn Albin med sig hem till sin mamma.
En tradition som jag hoppas att generationerna efter mig kommer att hålla vid liv.

fredag 29 maj 2015

Rätt som det regnade kom det en skur

Nu ska jag göra något riktigt roligt och för mig annorlunda. Jag har skaffat mig en projektledare, som i sin tur fixat en filmare, statister och en specialtillverkad ring. Vad ska det det bli av allt detta? Jo, tidernas boktrailer för "Stenhuggarens dotter". Och ett författarporträtt och en trailer för "Min är hämnden".

Allt avsett att visas, som min projektledare uttrycker det, där det finns en skärm. Redan nästa vecka är en lunch med filmmakaren inbokad.

Härlig boktrailer: Vägen mot Bålberget.





tisdag 26 maj 2015

Fler spännande möten

Häggen blommar och syrenen har slagit ut på sina håll, så den där skomakarsemestern blev kort i år. För min del är mitt arbete till stora delar semester. Jag kan nämligen inte tänka mig något bättre än att sitta skönt tillbakalutad och fabulera dagarna i ända.


Min är hämnden står på tur nu när Stenhuggarens dotter snart är klar. Det ska bli så himla roligt att få knyta om kontakten med Sigrid Birgersdotter och hennes värld. Och idag har jag haft en givande diskussion kring det manuset. Jag har fått veta att jag är på rätt väg och vad som behöver slipas till är ungefär samma saker som i Stenhuggardottern.

Detta innebär att jag känner mig säkrare i min roll som författare. Jag vet vad som behöver bearbetas och det är inte ens en bråkdel av det jag befarade. Nu vågar jag tro mer på mig själv och på min förmåga. Jag har en spännande sommar framför mig.

torsdag 21 maj 2015

Perspektivet Ewa, perspektivet!

Så har jag då mött Åsa. Hon är den person som hjälper mig att se vad som kan förbättras i manuset "Stenhuggarens dotter". Och hon satte genast fingret på de punkter som jag trodde att hon skulle göra. Hon såg var de extra insatserna skulle sättas in och jag fick stöd för mina egna tankar om förbättring.
Under många år har jag drömt om att få sitta och diskutera manus på detta sätt. Det blev en lång och utdragen hotellfrukost som nästan övergick i brunch.
Ibland tyckte vi lika, ibland inte. Synnerligen överens var vi om mina bitvis alltför snabba perspektivskiften. Det är dessa jag ska ta itu med nu. Sedan följer finslipning så att dammet ryker och så en sista genomläsning. Känns som om vi har allt under kontroll, åtminstone just nu.
"Stenhuggarens dotter" är på väg att bli en historisk roman med extra allt.


fredag 15 maj 2015

Utflyktssäsongen i full blom


Häromdagen damp det ner en fin bok i min brevlåda. Vackert omslag, skön papperskvalité med en doft av tryckeri. Det finns väl inget bättre än att få vara den första som börjar bläddra i ett alldeles färskt exemplar av arten bok. Boklig bok alltså ...

Småländska gårdsbutiker & kaféer av Ann-Charlotte Fägerlind och utgiven på Isaberg förlag är den bok som kommer att bli min följeslagare i sommar.



Utflykter följer inte alltid planerade vägar. Rätt som det var satt jag med en kopp kaffe och en bit superb kladdkaka i Levanders lanthandel. När jag lyfter blicken inser jag att jag befinner mig på en av de platser som Ann-Charlotte lyfter fram i sin bok.


Ett underbart ställe med massor av atmosfär och häftiga prylar både till lyst och försäljning. Mer om Levanders lanthandel finns i boken på sidan 62 - 67.

Den finns att köpa på många ställen och den går naturligtvis att beställa direkt från förlaget





söndag 10 maj 2015

Vinn "Hyresgästerna" av Sarah Waters

Saraha Waters har jag svårt att tacka nej till. Här pågår en tävling där du kan vinna hennes "Hyresgästerna". Jag tycker precis som C.R.M. Nilsson att hon är en fena på att beskriva miljöer och att få karaktärerna att leva.

Själv ägnar jag denna regniga söndag åt att skriva på min följetong som fått titeln "Den ondes sten". Jag rör med den stora sleven och det sjuder och bubblar i min gryta. Ett hopkok som heter duga. Vem var den där grevinnan Creutz? Och har hon något samband med Britta Werner som dör 2015 i en svensk småstad? Vem finner svaret och är det ens värt att finna?



lördag 9 maj 2015

En märklig grevinna


Vad håller jag på med nu? En parentes som tycks locka mig på avvägar. Mitt manus har ännu inte kommit tillbaka från förlaget och under tiden roar jag mig med att skriva en följetong för veckopressen.



Jag tycks vara svag för det här med adelsvapen. Detta ståtliga märke tillhör ätten Creutz bördiga från Finland. Med skenande fantasi läste jag följande rader:


"Den 3dje December afled i största armod och fattigdom och efter 2ne dagars sjukdom uti Släthult en kringvandrande okänd äldre quinsperson, utan hemvist. Efter hennes död blef bland dess ringa och högst torftiga quarlåtenskap, som icke upgick till begrafningskostnaden, funnit ett gammalt prästbevis, hvaraf inhämtades, att hon var Enka efter en Inspector Nordbeck, till sin börd en Grefvinna Creutz och född 26 Juni 1765 på Säteriet Thorarp i Svenarum socken. Någon vidare tillförlitlig underrättelse om henne har ej kunna vinnas. Hon blef den 15 December i Hjelmseryd kyrkogård begrafven."

Tro det eller ej men idag har jag varit i trakten av Hjelmseryd, inte planerat på något sätt. Det bara blev så ... Ibland kan jag inte svara för vad som händer. Det bara sker utanför mitt medvetande. Fortsättning följer!