torsdag 22 juni 2017

Det är heeeelg ...

Känner att jag har tappat bort helgfrågan hos Mias bokhörna några veckor, men nu hänger jag på igen.

Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan.

Vet ni vad? Jag slår faktiskt ihop den och ställer den i bokhyllan. Sedan tar jag fram den med jämna mellanrum och försöker igen. Segast av dem alla tror jag att Sigrid av Johanne Hildebrandt är. Jag vet inte hur många gånger jag försökt ta mig igenom den. Märkligt, för det är verkligen en bok helt i min smak om man kollar baksidestexten.

Bonusfråga: Hur firar du midsommar?

Mitt midsommarfirande startar klockan 15 med massor av släkt och vänner, kända som okända i ett enda virrvarr. Vi ska resa midsommarstång, äta tårta, spela på chokladhjul och rida tjur ... Vid 18-tiden fortsätter jag och en man som också heter Ove till goda vänner där det vankas mer att äta och kortspel kvällen lång.
På midsommardagen spelar vi brännboll och på söndag morgon är det frukost i växthuset för två självinviterade gäster.

Sedan ska det bli skönt att vända tillbaka in i skrivarbubblan.




onsdag 21 juni 2017

Summa summarum

Under årets första månader redigerade jag Manglade dukar och vikta servetter. Jag kände att jag hade något på gång, huvudkaraktären Felicia i nutidsdelen utvecklades och tog plats. 1800-talsflickan Nanny växte upp och skapade sig ett liv. Sakta men säkert vävdes deras öden samman.

Den 13 maj hade jag ett fantastiskt releaseparty och några dagar senare blev Manglade dukar och vikta servetter Månadens pärla hos nätbokhandeln Adlibris. Och låg etta på deras topplista. På mindre än två veckor var boken slut i lager och det blev tilltryck.

Recensionerna som strömmade till blev grädden på moset. Tänk att så många tycker så mycket om Felicia och Nanny! I augusti blir den ljudbok på Storytel med duktiga Maria Lyckow som inläsare.

Samtidigt som Manglade dukar och vikta servetter är på "eriksgata" jobbar jag på nästa bok, Lånat silver och krossat glas. Felicia får ta ett steg tillbaka, men hon finns med i kulisserna. Istället får ni möta den nyblivna änkan Jeanette som lever här och nu och fotografen Mathilda från en tid som flytt. Vi stannar kvar i Huskvarna och det händer allt som oftast att jag talar om böckerna som Huskvarnasviten.

måndag 12 juni 2017

Festligt värre

Förra inlägget handlade om störningsmoment för läsandet och nu fortsätter jag på samma tema, störningsmoment för skrivandet.

I torsdags var det sommarfest på förlaget i Lund. Underbart, härligt och roligt! Träffade både gamla och nya författarkollegor, fick en inblick i tryckarens vardag och säljarens uppgifter samt diskuterade tider som flytt med andra historienördar. Timmarna flög iväg.

Lördagen festades om på hemmaplan med ett extra något försenat releaseparty och igår bjöd äldsta barnbarnet på tårta.

Men idag är det måndag! Till min stora lycka vill Sofia från Dalarna träffa mig över en kopp kaffe ... Men sedan, sedan ska här skrivas eller snarare strykas. Jag har kört fast i första tredjedelen av Lånat silver och krossat glas och i lördags mellan skålarna kom jag på vad det var för fel. Några scener ska bort, bort, bort ... men i vanlig sann Ewa-andan kommer jag att spara dem till bättre tider. I vilket fall som helst hör de inte hemma i den här boken.


torsdag 1 juni 2017

Störningsmoment

Helgfrågan hos Mias Bokhörna har precis dykt upp, såg att på Instagram att hon lagt ut den. Jag har hängt på ett tag nu och det känns nästan som om det inte är torsdag utan den.

Vad kan störa din läsning?

Släkt och vänner som erbjuder roliga aktiviteter av alla de slag, såsom roadtrips, grillkvällar och kortspel. Trädgårdspyssel och gymmet ... Och naturligtvis mitt eget skrivande.

Men egentligen tror jag inte att jag ser det som störande. Jag väljer bara andra sysselsättningar under vissa perioden, alltså läser jag ibland mer och ibland mindre.


Recensioner ...

... tycker jag är spännande, både vad det gäller andras böcker och de jag skrivit själv. Mycket handlar om förväntan, tror jag. När jag håller en ny bok i min hand förväntar jag mig alltid något, kanske känner jag till författaren sedan tidigare eller så har jag hört något om boken eller läst en recension.

Alltså har jag redan en bild av vad som komma skall, stämmer då inte bilden kan det vara så att jag blir besviken. Det var inte vad jag hade väntat mig. Otroligt skickligt skriven krim kan för mig vara en stor besvikelse, medan den av någon annan läsare höjs till skyarna.

För oss författare är det lite speciellt med recensionerna som kommer från BTJ, Bibliotekstjänst. Med stor bävan läste jag vad deras lektör Gunilla Bergdahl skrev i BTJ-häfte nr 15, 2017. Men jag kunde andas ut. Följande rader är hämtade från ovan nämnda recension.

"Inledningsvis bromsar alla detaljer händelseutvecklingen, men i den lättsamma ordrikedomen anas respekten för svunna tider och gamla ting. Detta understryks av de korta avsnitt som, insprängda mellan övriga kapitel, målar ett gripande kvinnoöde som utspelar sig år 1861-1914 men tydligt påverkar Felicia i nutid; en påminnelse om att framtiden börjar med historien. På författarens blogg aviseras en serie berättelser som denna. Det kan vara något att se fram emot, framförallt om dåtidsintrigerna tillåts ta större plats."