söndag 30 juni 2013

Loppisfynd till nytta och nöje

Egentligen borde jag vara bannlyst och utelåst från allt vad loppisar heter. Det fanns en tid då jag själv sålde av en massa icke-längre-bra-att-ha-saker. Felet var bara att jag köpte på lika friskt i andra ändan. Nu säljer jag inget längre, jag köper bara. Framför allt är det böcker.
Redan på den första loppisen under lördagens runda slog jag till på fyra stycken böcker av Saga Borg. Dessa ska jag läsa i rent studiesyfte och de kommer säkert till nytta, eller? I vilket fall som helst så fyller de nästan två decimeter i mina redan överfulla hyllor.

Mina senaste bokfynd.
Den andra loppisen bjöd på två Rosamunde Pilcher, som jag tidigare haft, men blivit av med på något sätt. Därefter dök nästa fynd upp, Minnets Labyrint av Elizabeth Georg. Ett riktigt fint - nästan oläst exemplar. Nu borde jag varit nöjd och bestämde att så var fallet.
Men då stod den där och ropade på mig. Det var omslaget som drev mig till detta köp. I ärlighetens namn har jag aldrig hört talas om Christina Laffeaty. "Så nära men ändå fjärran" utspelar sig i Sydafrika runt sekelskiftet 1900 och jag förväntar mig äkta romance. Det ska bli spännande läsning. Men den får vänta, har lite annat som ska avnjutas först.

fredag 28 juni 2013

Bokbloggsjerka vecka 26


Bokbloggsjerka är riktigt roligt. Något jag rekommenderar varmt till dig som ännu inte provat. Vill du hänga på eller bara veta mera så finns manualen på Annikas Kultur- och Litteraturblogg.




Veckans fråga var en riktig kluring - Vilken "bad guy/girl" tycker du bäst om och varför? Min tanke var att lämna ett snabbt svar och sedan gå vidare med dagens arbete. Nu blev det inte riktigt så. Istället fick jag ta mig en rejäl funderare. Jag blev till och med stående i duschen så länge att varmvattnet tog slut.
Det största problemet med att hitta ett svar på frågan var, att jag sällan läser böcker där någon riktigt illasinnad person figurerar.Och när jag gör det har jag svårt att tycka om boven i dramat.
Tror att det var det strilande vattnet som fick mig att associera till ett läckande tak och vidare till "Främligen i Huset" av Sarah Waters.

 Jag kände hur de kalla kårarna löpte utefter ryggraden bara jag tänkte på boken. Ett stort och nedgånget hus på den engelska landsbygden, spillrorna av den fina familjen som fått stryka foten i spåren av den nya tiden och andra världskriget.
Till deras hjälp och som räddande ängel kommer doktor Faraday. Kanske avslöjar jag för mycket nu, men jag gillade Faraday hela vägen ut. Han framställdes som en sympatisk person och familjen tydde sig till honom.
Jag kan till och med förstå hans agerande och därmed stod jag lite på hans sida.
Ja, jag kan nog påstå att att jag gillar doktor Faraday därför att han hade ett begripligt syfte i det han gjorde.


Främlingen i Huset finns att köpa här och här.

torsdag 27 juni 2013

Om Bibelns roll i konsten att skapa en boktitel

En bok är som sin egen reklampelare. Det handlar om omslaget, det handlar om titeln och om baksidestexten. Om inte dessa tre grundstenar samspelar kvittar det om innanmätet råkar vara tidernas kioskvältare. Saknas ett läckert utanpåverk kommer läsarna aldrig att hitta det glimmande innehållet.
Bokmanuset som jag fick ta över hade en titel "Min är Hämnden". Under de månader som jag arbetade med texten såg jag denna titel mest som ett arbetsnamn. Tillsammans med mina co-writers var jag tämligen säker på att vi skulle ha en helt annan titel.
Men Kjell hade tänkt till. De tre orden, min är hämnden, är tagna ur Bibeln. De återfinns bland annat i Romarbrevet 12:19 ff.

"Ta inte rätten i egna händer, mina kära
utan låt Guds vrede ha sin gång,
ty det står skrivet;
Min är hämnden,
jag skall utkräva den, säger Herren."

Dessa rader är sentensen av hela boken! Alltså vill vi nu behålla denna titel. Följden blev även att när jag skulle sätta ett arbetsnamn på fortsättningen föll sig "Min är Skulden" mycket naturlig och så där lagom passande.
Idag slog jag upp ordet skuld i Bibeln. Gissa om jag blev förvånad när jag läste Psaltaren 51:2 ff.

"Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd.
Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig.
Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon.
Du har rätt när du ställer mig till svars,
den dom du fäller är rättvis.
I skuld är jag född,
i synd blev jag till i min moders liv."

Utan att jag haft en aning passar detta perfekt in på handlingen i fortsättningen av "Min är Hämnden". Märkligt att dessa titlar på något sätt bestämt sig själva. De har kommit och de stannade för att bevisa sin förträfflighet.
I mitt arbete använder jag mig av Bibel 2000 med Hittlistan - en liten hjälp att upptäcka Bibeln. Den finns att köpa bland annat här och här.


onsdag 26 juni 2013

Skriv en novell - tio säljande tips

Svensk veckopress eller snarare nordisk, för i våra grannländer finns systertidningarna till våra egna veckotidningar. Många författare av skönlitterära böcker börjar sin bana som novellkonstruktör. Jag väljer att skriva konstruktör därför att en novell som är avsedd för veckopressen följer ett givet mönster.
Den som inte villigt fogar sig i dessa ramar kommer aldrig att få sin novell publicerad i någon av våra stora veckotidningar.

Inspirerande bilder är bra att ha.
  • Novellen ska antingen vara en kärleksnovell eller en mysrysare. 
  • Huvudpersonen bör i de flesta fall vara en kvinna. Företrädesvis jämngammal med läsarna, men fullt frisk och gärna stilig för sin ålder.
  • Konflikten ska vara tydlig och presenteras tidigt i texten. Den ska vara spänningsladdad men av feelgood-karaktär. Undvik allt som berör sjukdomar, kvinnomisshandel och droger. 
  • Använd inga svordomar. Inte ens i dialog.
  • Skriv i imperfekt, alltså dåtid.
  • Skriv i tredje person och agera allvetande berättare.

Vem har ägt den här bilen?
  • Dialogen får max utgöra en tredjedel av den totala textmassan. Gärna mindre. Eftersom antalet nedslag är begränsat är det viktigt att dialogen verkligen tillför något. Antingen ska den föra historien framåt eller så ska den visa något betydelsebärande om karaktärerna.
  • En årstidsanpassad novell har större chans att bli antagen. Tänk på framförhållning. Skriv vinternovellerna nu!
  • Antalet nedslag fastställs av de olika tidningarna. Gångbara omfång är 10 000, 15 000 och 20 000 nedslag - inklusive blanksteg.
  • Det lyckliga, men oväntade slutet är ett måste. Gärna med knorr!
Det är alltså en hel del att ta hänsyn till. Att skriva en story på exempelvis 15 000 nedslag och få med alla delar samt en cliffhanger någonstans strax efter mitten kräver ett stort mått av planering och pusslande.
Här finns tre av mina noveller, som tidigare publicerats, att läsa och studera.
Massor av bra tips finns också hos tidningen Skriva och LitteraturMagazinets skrivarskola.

tisdag 25 juni 2013

Att skriva en roman är en resa utan både ratt och broms

En roman skriver inte sig själv, men den lever sitt eget liv. Något som jag fått erfara mer än en gång. I mitt bagage har jag fler noveller och kortromaner än vad jag idag säkert kan minnas. Men ett är säkert, var och en av dem har börjat med en mycket klar och tydlig synopsis. Inget som stört mina karaktärer precis. De har alltid tagit sin egen historia till nya oväntade höjder.

Lika ambitiös och noga var jag då det var dags att skriva en roman. Först ut var mitt stora projekt "Holavedsbrudar". Researchen till denna trilogi, eller vad det nu kan tänkas bli, är gedigen och har sin upprinnelse redan på 1990-talet. De här stökiga brudarna har mycket att berätta och de skriver helst själva sin historia. De håller sig inte till någon synopsis. Kan det bero på att ordet inte var uppfunnet på deras tid?

"Min är Hämnden" var mycket mer än en synopsis när jag fick den i min hand. Det var ett förträffligt råmaterial med en väl genomarbetad research. Jag läste in mig på texten och lärde känna de olika karaktärerna. De flesta blev mina vänner. Några av dem gillade jag inte, men det är precis så det ska vara i bokens värld. Utan ickevänner, ingen konflikt.
Läs gärna om mina vedermödor som spökskrivare på Författartipsbloggen.

Det är hit Jord kommer för att söka sina rötter.
Nu ligger jag i startblocken för "Min är Skulden". I mitt huvud finns linjerna uppdragna, men jag har inte skrivit någon synopsis, inte än. Kanske ska jag våga ta steget, att skriva en roman utan synopsis. Det kan bli riktigt livligt. Jord har tagit kommandot och det verkar inte som om hon tänker låta sig hunsas. Min uppgift tycks vara att låta fingrarna löpa. Ska detta bli ännu en resa utan ratt och broms?





måndag 24 juni 2013

Lejonet ryter och Kräftan kryper baklänges

Jag är född i Lejonets tecken, men jag borde vara en Kräfta. En sådan där som går baklänges och börjar i fel ände. När jag får en ny bokidé behöver jag ett omslag för att riktigt komma igång. Utan omslag så känns det inte på riktigt. Så det är tur för mig att det finns en duktig lay-outare i min närmaste krets, en person som jag kan byta tjänster med. Annars skulle det bli dyrt för mig.


Nu har jag omslaget och alltså blir boken till verklighet. "Min är Skulden" är en fristående fortsättning på "Min är Hämnden" och nu är jag ensam författare. Det är skönt på ett sätt. Att få rå sig själv och få skapa karaktärer efter eget huvud.

Men jag känner också att det kommer att bli tomt. Inga co-writers att stöta och blöta med, ingen som kommer med nya uppslag när jag kör fast och ingen som rättar alla mina fel. Jag är tillbaka i ensamheten. Som tur är har jag uppdrag för månadspressen också. På så vis kommer jag ut i verkligheten. Fast jag tror att nyfikenheten kommer att driva mina co-writers till att vilja tjuvtitta åtminstone lite.

söndag 23 juni 2013

Bokbloggsjerka vecka 25

Midsommarhelgen ligger bakom mig och äntligen har jag fått en stund över för veckans jerka hos Annika. Frågan den här gången gäller vad jag tycker om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld.
Dialekter kan vara så mycket, allt från en tämligen lättförståelig  variant av vårt språk till ett nästan alldeles eget språk. Måste erkänna att jag har svårt att förstå när det till exempel pratas gotländska eller genuin jämtländska.


Harry Sjöman, på den tiden då det begav sig hade många småländska dialektord och uttryck i sina romaner. Jag var ung, men redan då historiskt intresserad. Inte ens det faktum att jag själv är småländska fick mig att läsa dessa böcker. Stötestenen var, minns jag, just det faktum att han skrev dialogerna på dialekt.



Men jag tycker att några dialektala uttryck här och var i dialog kan ge en känsla av äkthet och närvaro. Jag gillar när författare på detta sätt visar att en karaktär är exempelvis "äkta jämte". Det personen säger får förstås inte vara betydelsebärande eller också kan någon annan karaktär "översätta". Den allvetande berättaren kan även på ett naturligt sätt gå in med en förklaring.
Det samma gäller fraser på främmande språk. Jag gillar när en fransman säger ett par ord på sitt språk, likaväl som jag själv i "Min är Hämnden" låter en katolsk präst på 1500-talet be en bön på latin.
Annars bör författarna hålla sig till en klar och tydlig svenska. Det är skillnad på tal- och skriftspråk och den skillnaden ska bestå, tycker jag.
 

torsdag 20 juni 2013

"Min är Skulden"

Helt utan förvarning kom så fortsättningen på "Min är Hämnden" infarandes i min hjärna från ingenstans. Så självklar och så spännande. Detta innebär att jag lägger om rodret efter midsommar och börjar skriva på "Min är Skulden". Nu spräcker jag verkligen mina planer! Vad kommer detta att innebära? Inte en aning, men jag har upptäckt att det är gott att gå på magkänsla - åtminstone för det mesta.

I den här staden kommer en del av fortsättningen att utspelas. Jag kan redan nu avslöja att det är en svensk stad och vi kommer att röra oss på 1500-talets senare hälft. Läsarna kommer att få möta några av karaktärerna från "Min är Hämnden" och framför allt så kommer Jord att ta mycket plats.
Någonstans och på något sätt kommer det i denna bok finnas en koppling till Holavedsbrudarna. För övrigt får dessa pockande damer lugna sig lite, ställa sig i kö och vänta på sin tur. Något som jag misstänker att de inte gillar alls.
Då och då kommer jag att växla spår och skriva "Kyrkornas Hemligheter" del två. Detta är möjligt därför att det är en bok som skiljer sig från det skönlitterära skrivandet och därför kan fungera som hjärnrensare och ren avkoppling.
Nu hoppas jag på god fart, en rimlig deadline och på att min självdisciplin fungerar som den ska. Med dessa ingredienser bör jag landa inom ramen för vad som är möjligt att prestera. 


måndag 17 juni 2013

En ogenomtänkt handling

Böcker, böcker överallt! Någonstans tog hyllorna slut. Men kanske skulle jag ta och organisera om. På så sätt var jag säker på att alla skulle få plats. Jag kavlade upp ärmarna och satte igång. Borde väl ta max en timma eller två.
Fy, så mycket damm. Atjoo.... atjooo... atjoooo..........  Innan jag ens kommit halvvägs höjde jag e-böcker till skyarna. Inget damm, inga högar på golvet, bara en platta på soffbordet.




Hur kunde det bli så här? Nåja det var bara att fortsätta hela trappan ner och frigöra plats i hyllan på kontoret. Där fanns säkert en massa utrymme, bara jag flyttade runt lite. Ännu mer atjoo...
Inte dröjde det länge heller innan även det utrymmet var slut och både trappan och golvet var fortfarande belamrade.






Det går visst inte så bra för mig. Snart upptäckte jag ett annat litet bekymmer. Här finns många böcker som jag inte läst och min sommarläsningslista som redan är för lång.










Om jag går ut, så kan jag låtsas att detta inte har hänt. Allt är som vanligt inne i huset. Efter en kort promenad kan jag säkert slå mig ner och i lugn och ro fortsätta med att planera för researchen av "Kyrkornas Hemligheter" del två och tre.

Fler som sorterar böcker: Hanna Åhman Författarblogg.

fredag 14 juni 2013

Bokbloggsjerka vecka 24

Frågan i veckans bokbloggsjerka har sannerligen inget givet svar. Annika undrar vilken karaktär jag skulle vilja vara allra bästa vän med och varför.
Nu måste jag erkänna att jag tittade på frågan redan på förmiddagen och tänkte att den var kul och säkert lätt att besvara. Men så var det sannerligen inte. Efter skolavslutning, vederbörlig tårta med barnbarnen och flera koppar kaffe hade jag fortfarande inte kommit fram till något självklart val.

Jean M Auel, Aylas skapare.
Men så dök hon plötsligt upp, Ayla från "Grottbjörnens folk". Denna unga kvinna från en tid då vi människor fortfarande var få och vår jord oförstörd, tror jag att jag skulle kunna umgås tämligen intensivt med.
Tänk att kunna mötas över eoner av tid. Ayla har en visdom som är få förunnad och hon skapar sitt eget liv och värnar också om alla andras. Hon tackar moder jord för det hon måste ta för att överleva och hon visar vördnad inför skapelsen.
Jag skulle gärna rida vid hennes sida över kontinenten och få lära mig konsten att leva i ett evigt nu. Undrar bara vad jag skulle kunna ge henne i utbyte?

Men hon är nyfiken och uppfinningsrik, kanske hon skulle tycka det vore kul att få veta hur det blev. Tänk att ta med Ayla på en flygtur eller varför inte sätta en iPhone i hennes hand? Jag tror att hon skulle gilla det, men säkert skulle hon också uttrycka sin oro över vad som skett med hennes moder, Jorden.

onsdag 12 juni 2013

Frustration!

Solen skiner och den svenska sommaren är som bäst. Från grannfastigheten ljuder hammarslagen och i fåtöljen snarkar en katt. Jag har fortfarande en spretig tillvaro som jag ska försöka knyta ihop till en helhet.
Mina co-writers tillika korrekturläsare har det hett om öronen. Jag vill bli klar samtidigt som jag måste hålla fingrarna i styr och inte börja om igen på "Min är Hämnden". Som extra grädde på moset så är en av dem mitt uppe i en TV-inspelning.
För att inte stressa dem mer än nödvändigt har jag arbetat med fotograferingsplanen för "Kyrkornas Hemligheter" del två. Har nu fått till en plan som verkar hållbar, men fotografen är inte tillgänglig. Ännu en person som är mitt uppe i något helt annat - högsäsong för husvagnar och husbilar.

Husbil modell underbar.
Nåja, Holavedsbrudarna då? Hmm... ska "Synden går i arv" bli veckotidningsföljetong eller början på en av romanerna. Fiktionredaktör mot bokförläggare, vem drar det längsta strået? Och jag vet inte i vilken form jag ska slutbearbeta kapitlen.
Då tar jag och tittar på några möjliga hemma-hos-reportage för Gods & Gårdar. Ingen hemma där eller så har de beslutat att inte visa sina fina hem i pressen. Eller så platsade inte inredningen riktigt. Idag sitter jag visst i ett tjusigt ekorrhjul och snurrar.

tisdag 11 juni 2013

Det medeltida Stockholm, en arkeologisk guidebok

Historia är roligt! Det har jag i och för sig vetat länge, men än en gång har jag fått det verifierat. "Det medeltida Stockholm" är en arkeologisk guidebok av Elisabet Regner och utgiven på Historiska Media. Häromdagen diskuterades det här med genre bland bokbloggarna. Hela tiden dyker det upp nya begrepp, som får ett beskrivande ord och en ny genre eller undergenre uppstår. "Det medeltida Stockholm" är för mig en bok i min nyuppfunna genre historisk gladfakta.


Boken är på 250 sidor och bunden i danskt band. Ett format som jag under senare tid förstått att uppskatta. Den är skön att ha i handen och pärmarnas flikar är utmärkta bokmärken. Första intrycket var förväntan.
På pärmens insida finns den karta som jag återvände till om och om igen under läsningen.
Redan i inledningen fångas läsaren på samma sätt som om det vore en roman. Elisabet Regner lyckas väcka läsarens intresse och få det att brinna. Hon använder ett bekvämt vardagsspråk med beskrivande uttryck som gör att läsaren snart vandrar omkring i den medeltida staden och ser den växa fram.

Boken är pedagogiskt upplagd med många fina bilder, faktarutor och läsa-mer-tips. Kartor och skisser förklarar och ger dimension åt tidsresan. Författaren berättar om arkeologiska fynd och sätter dem i sitt sammanhang. Det gör historien levande och skapar närhet till de människor som bodde och verkade i Stockholm under vår medeltid.
"Det medeltiden Stockholm" håller verkligen måttet för en arkeologisk guidebok. Men den är också en läsa-från-pärm-till-pärm-bok, som bjuder på en häftig tidsresa. För mig kommer denna bok att leva länge som resesällskap till Stockholm och som uppslagsbok både för nöje och i researchsyfte.

"Det medeltida Stockholm" finns att köpa bland annat här och här.

måndag 10 juni 2013

Min sommarläsning!

Nu har jag fått lite att fundera över, då jag blivit taggad av Annika och Fantasygrottan att svara på frågor om min sommarläsning.



Vilka fem böcker måste hinna läsas i sommar?
  • Inferno av Dan Brown
  • En man som heter Ove av Fredrik Backman
  • Eld av Strandberg/Bergmark Elfgren
  • Drottningkronan av Ingrid Kampås (utkommer augusti)
  • Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind





Vilken bok är du egentligen inte så sugen på, men känner att det är dags att ta tag i?

Ja, det får bli Sara Lövestams "tillbaka till henne". En bok som min väninna bildoktorinnan Monica envisas med att jag måste läsa.

 Var är bästa stället att läsa i sommar?

Absolut på bron över bäcken, som utgör gränsen mellan trädgård och vildmark.

Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa?

I soffan...

Vilken bok tror du kommer att bli sommarens bästa?

Jag har högt ställda förväntningar på Drottningkronan.






Vilken bok borde alla läsa i sommar?

Kaffe med rån, förstås! Här får läsaren många glada skratt, men som då och då fastnar i halsen.

Strand eller hängmatta?

Har starka funderingar på att köpa en hängmatta.

Deckare eller roman?

Roman helt klart! Men visst läser jag en eller annan deckare.

Favoritgenre?

Historiska romaner inom romance, äventyr och spänning.

Tagga tre andra!

Då ska vi se? Kanske är inte Bokparet, Erikas bokprat och Boktjuven redan taggade.

fredag 7 juni 2013

Bokbloggsjerka vecka 23

En fredag mitt uppe i den svenska försommaren när den är som bäst. Mellan mina olika bokprojekt passar jag på att besvara veckans fråga i bokbloggsjerkan. Denna gång är uppgiften att fundera över hur genrebunden jag är, d v s hur pass allvarligt ser jag på att boken verkligen tillhör den genre som utlovas.

Historisk gladfakta blandat med rena falsarier är den genre jag läser för tillfället.

Om jag är sugen på att läsa en thriller, så blir jag förstås fruktansvärt besviken om boken jag valt visar sig vara något helt annat än just en thriller. Men väljer jag en bok lite på måfå och det råkar bli en spänningsroman fastän jag kanske tänkt mig romance, så kan jag bli glatt överraskad istället. Vilken genre jag vill läsa är lite bundet till vilket humör jag är på och i vilket syfte jag ska läsa.  Just för dagen är mitt syfte mycket "studie" och bilden representerar väl vad jag valt att läsa. Kanske kan det kallas för "historisk gladfakta"? Tror jag uppfann en ny genre i detta nu.
På senare år har många nya genres kommit till eller snarare så har vi fått en mer specificerad och nyanserad uppdelning mellan olika sorters böcker. Vilket gör att jag förväntar mig en bok inom ramarna för den genre som är angiven.

torsdag 6 juni 2013

Latinska Ord

Det är kul med språk. Och det är roligt att se samband och förstå ursprung. För något år sedan gav jag mig själv en present. Den lilla fina boken "Latinska Ord" utgiven på Historiska Media blev min. Bokens format gör mig glad, 19 x 14 cm och inbunden med hårda pärmar. Ser så snygg ut ut där den ligger på mitt soffbord. Den är verkligen inbjudande och många är de som inte kan hålla fingrarna i styr och börjar bläddra. Sedan dröjer det inte länge förrän samtalet är igång.


Jag gillar ordet penna. Visst låter det genuint svenskt? Men ack nej, så är det inte. Det är väldigt latinskt och betydde ursprungligen fågelfjäder. Våra första pennor var spetsade fjädrar som doppades i bläck. Förklaringarna i boken är enkla och roliga.
Karin Westin Tikkanen gör det hela begripligt och hon förtydligar i en lite raljerande stil. Det som till synes kan vara torrt och tråkigt blir roligt. Idag talas inte latin längre, det är alltså ingens modersmål. Men det är i allra högsta grad levande i många språk. Kanske är det så att hälften av vårt svenska språk har sina rötter i latinet på ett eller annat sätt.
"Latinska Ord" är en riktig snackis som hör hemma i var mans vardagsrum. Dessutom är den en perfekt gå-bort-present!

Boken finns att köpa här och här.

måndag 3 juni 2013

Jag har en plan

Den här dagen tycks fyllas av ett omfattande planerande. Första etappen handlade om eventuella jobb för ett av våra mer kända månadsmagasin. Först måste jag finna objekt som tilltalar redaktionen och som inte varit med tidigare, varken i det aktuella magasinet eller i några systertidningar. Åtminstone inte de senaste sju till åtta åren. Sedan ska ägarna vara intresserade av att ställa upp och bjuda både på sitt hem och på sig själva. Inte nog med det, de ska även se bra ut på bild. Det är många kriterier som ska uppfyllas.

Styling pågår.
Nåja, nu har jag fått ihop en samling möjliga objekt att börja bearbeta och pitcha. Över till nästa plan som handlar om boken "Kyrkornas Hemligheter" del två. Jag har så smått börjat och fått till en strategi, men det är mycket som måste sammanfalla, fotografens tillgänglighet och vädergudarnas goda humör betyder i det närmaste allt. Värmland och Dalarna har granskats och fått resrutter. Materialinsamling från Närke och Gotland är i stort sett klart. Idag hoppas jag kunna prestera en hållbar arbetsordning för Södermanland och kanske också Västmanland.

Predikstolen i Rogberga kyrka, Småland.
Fördelen med kyrkorna är att de oftast är färdigstylade och det är lätt att i vardagslag finna vaktmästarna som glatt bjuder på både fakta, sägner och en eller annan anekdot. Nackdelen är alla mil i bilen. De första dagarna brukar jag njuta av landskapet och alla nya platser som vi passerar, men sedan smyger sig tristessen på. Det gäller att fördela arbetet i lagom stora pass och därför är jag noga med att hitta bra rutter där vi slipper fara för mycket fram och tillbaka.
Sist men inte minst ska planen för avslutningsarbetet med "Min är Hämnden" revideras något och uppstarten eller kanske omstarten av sviten om "Holavedsbrudarna" få sin plats i agendan.