Det regnar ...

... inget stilla duggande utan regn på riktigt. Att det står som spön i backen är milt uttryckt. Ja, jag vet att det är höst, men ändå.

Jag har just släppt iväg Lånat silver och krossat glas till förlaget efter en första grovgenomgång. Är lite nervös för jag har satt mig på tvären och inte alls gjort som redaktören vill. Jag har hävdat mina karaktärers egensinniga liv och försvarat deras dumheter. Mathilda uppträder verkligen tvärt emot den tidens vedertagna regler för hur en kvinna ska bete sig. Men jag hejar på henne och hoppas kunna övertyga de människor som kommer i hennes väg om att hon ska få vara den hon är.

Nu ska jag istället rikta blickarna åt ett helt annat håll och försök fånga i de flyktiga tankar som passerade min sömndruckna hjärna tidigt idag på morgonen. Jag misstänker nämligen att de innehöll en mycket god idé.