Redigeringsglädje

Redigera mera! Så är det verkligen. Jag minns fortfarande när jag fick tillbaka manuset till Stenhuggarens dotter. Det var fullklottrat ... Med uppkavlade ärmar gav jag mig i kast med det och efter ett par veckors arbete kände jag mig nöjd och skickade det till redaktören. Säg den glädje som varar i evigt. Manuset kom i retur ett par dagar senare ... fullklottrat igen ... och igen ...
Jag fick tillbaka manuset inte mindre än sex gånger!

Nu vet jag att det är så det är. Inget konstigt alls. Men redigeringsvändorna har blivit färre. Jag har lärt känna redaktör Åsa och ibland förekommer jag henne. Lånat silver och krossat glas är tredje romanen som vi bearbetar tillsammans.

Just nu är jag mitt uppe i första redigeringsomgången. Peppad av Åsas hejarop jobbar jag många timmar om dagen. I det här skedet rättar jag till övergripande saker som exempelvis: "Det är många turer kring Mathildas giftermål: Å ena sidan säger hon att hon kommer att få välja själv, å andra sidan förstår hon att pappan måste fatta beslutet. Bestäm dig och följ upp/renodla."

När detta är klart går vi vidare till språkgranskning. Det är då varje mening, varje uttryck, varje ord värderas och penetreras. Men tanke på att manuset består av omkring 85 000 ord så tar det sin tid. Nu kör vi ett par vändor till innan det är dags för korrekturläsaren att ta vid. Sedan läser jag en sista gång när texten är satt.

För mig tar det omkring tre månader att skriva ett manus och sedan tar redigeringen ungefär lika lång tid. Jag tycker om att redigera, att se min stolpiga berättelse förvandlas till en välslipad diamant som glimmar och gnistrar.