Lika bra att erkänna med en gång. Belgravia av Julian Fellowes förtjänar att läsas. Skaparen av Downton Abbey berättar om 1800-talets London och dess överklass som mer och mer blir tvungna att öppna sina salonger för uppkomlingar av alla de slag. Det är en turbulent tid för de gamla aristokraterna, som Fellowes beskriver och tillräckligt exotisk för mig för att jag ska kunna njuta av trångsynta ladies och skvallriga tjänare.
Boken är skriven i en berättande stil och Fellowes hoppar glatt mellan de olika karaktärerna, vilket stör mig som blivit skolad i att vakta på ur vilken karaktärs ögon jag ser världen. Med tanke på Fellowes bakgrund som manusförfattare är jag förvånad över att han inte använder en mer dramatiserande stil. Även de långa kapitlen sätter jag upp på minuskontot.
Sammantaget gillade jag boken och läste med god behållning när jag väl kommit in i den. Jag måste medge att om jag inte kikat på slutet skulle jag säkert slagit ihop den efter 50 sidor och inte tittat åt den mer.
Någon mer som läst Belgravia?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar