Bokbloggsjerka vecka 9

Så var det då fredag igen och sista februari. Den här veckan innebär också Bokrea. Vilket Annika tagit fasta på som ämne i bokbloggsjerkan. För att delta följer du länken till Annikas Litteratur- och Kulturblogg.




Har du gjort några fynd på bokrean i år? Om ja, vilken bok är du särskilt sugen på att läsa? Om nej, vad fällde avgörandet för att du bestämde dig för att avstå.

Första gemensamma reakatalogen från 1940.

Alltså, så här är det. Jag har inte varit på årets rea, inte än i alla fall, är väl bäst att tillägga. Det är inte precis medvetet som jag har hållit mig undan. Jag är inne i en mycket intensiv arbetsperiod och har därför inte varit i stan alls.
Jag har också avhållit mig ifrån att kolla nätbokhandlarna. Mina läshögar är i högsta laget och som någon föreslog, varför ordnar du inte en egen rea.







Jag har starka barndomsminnen från bokrean. Mamma laddade i god tid och läste katalogen noga, prickade för det hon skulle köpa och visade oss barn vad vi skulle titta på. När den stora dagen kom gick vi i samlad tropp till bokhandeln. Efter inköpen bjöd mamma oss på kondis.
En tradition som jag nog borde starta om med mina barnbarn. Nästa år ska jag banne mig ha semester när bokrean börjar.

Kyrkoturist, absolut!

Att ha fullt upp är trevligt. Dygnet har inga döda punkter alls. Vad som tillhör min fritid eller mitt arbete är ibland svårt att säga. Men vad gör det? För det mesta har jag roligt. I ärlighetens namn händer det att jag sitter fast och då är det inte lika kul.

Nu fylls mina dagar med den annalkande turistsäsongen och då med fokus på kyrkorna. Jag är en helt galen kyrkoturist och tillsammans med fotograf Hanna Åhman besöker jag så många kyrkor jag kan komma åt. Våra besök är egentligen inte knutna till religionen i sig utan till det kulturarv som dessa byggnader och de kringliggande gårdarna så frikostigt bjuder på.

Vi har samlat våra upptäckter och erfarenheter i böckerna "Kyrkornas Hemligheter". Första delen som utkom 2012 på Isaberg Förlag handlar om våra resor i södra Sverige. Nu i vår kommer nästa del, där vi rest runt i mellersta Sverige.





Gästbloggare i bloggen "Kyrkornas Hemligheter" är denna vecka byggnadsantikvarie Robin Gullbrandsson. Bland annat nämner han predikstolen i Adelöv kyrka. En kyrka som är central i trilogin om Holavedsbrudarna.

Mer historisk gladfakta

Historia är verkligen kul. Att ta del av forskningsresultat av olika slag och själv få fundera kring vad som kan ha hänt och hur det kan ha varit, är rent nöje för mig.





Alvastra Pålbyggnad har kittlat min fantasi i flera år.








Backa bandet cirka femtusen år bakåt i tiden och föreställ er en nästan åttio meter lång spång rätt ut i träsket.
Därute finns två stora rektangulära golv på nästan 250 kvadratmeter vardera. Dessa golv är i sin tur indelade i mindre enheter. Och på varje enhet finns en eldstad. Kanske har det funnits väggar, men forskarna tror inte att byggnationen haft något tak.

Fyndmaterialet från platsen är stort. Här förekommer yxor, pilspetsar, knivar och skrapor. Lämningarna efter olika födoämnen ger oss en god bild av vad människorna åt.





Tänk att någon redan då, tretusen år före Kristus gick runt och tuggade på ett äpple här i Sverige. Frön och nötter ingick också i den vardagliga kosten. Det 700 kilo tunga benmaterialet bestod mestadels av djurben från, hör och häpna, ett femtiotal olika arter.
Resterna av skelett från ett 45-tal individer talar för att det på något sätt kan ha rört sig om någon form av rituell plats. Troligt har någon skalle skalperats och till och med pålsats i myren. Många antaganden och mycket fantasi, men kom inte och påstå att vår historia inte är spännande.

För den vetgirige finns den en tjock bok i ämnet att köpa här.

Historia i alla tänkbara former

För ungefär fem år sedan var jag med och startade ett historiskt magasin. Det var ibland det roligaste jag gjort och det gav mig en enorm erfarenhet av hur en tidning kommer till. Jag arbetade som chefredaktör och textmakare.
Under de åren träffade jag massor med trevliga människor och fick uppleva miljöer som få har chansen att komma inpå. Igår bläddrade jag i några av de här tidningarna och blev riktigt nostalgisk.

Den här bilden är hämtad från cellen i källaren på Gäsene Tingshus. Här förvarades den åtalade i väntan på rannsakning inför domarskranket en trappa upp.
"År 1898 satt här en yngling som hållit sig undan militärtjänstgöringen. En allvarlig förseelse vid den här tidpunkten. Han fick dock ta emot besök av sin mor och sin syster. De levererade ett omfångsrikt bröd innehållandes både ett borr och en såg. Med hjälp av dessa verktyg och en förmodligen mer eller mindre både blind och döv fångvaktare, lyckades den unge mannen ta sig ut genom cellens tak."




Kanske har han också bidragit till konstverken som täcker cellens väggar. Enligt trovärdiga källor ska han sedan lyckats emigrera till Amerika och slapp alltså undan sitt straff.
 

Hela den här artikeln fanns publicerad i tidningen Antyda 2/2010 och var ett av alla roliga och intressanta jobb som jag gjorde då.

Livet efter dig i en smakebit på søndag

Det är söndag igen och därmed också en smakebit på søndag hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.
Denna söndag bör jag ägna åt någon timmes promenad och sedan är det skrivande som gäller. Tur att jag inte måste se avslutningen på OS.




I torsdags var jag och lyssnade på Pia Printz och Anna Levahn från Printz Publishing när de gästade Eksjö Bokhandel. Givetvis slutade det hela med bokköp, fast jag inte skulle. Visst är det märkligt!

Jag fastnade för "Livet efter dig" av Jojo Moyes. Men jag ska inte börja läsa än. Just nu har jag faktiskt andra prioriteringar.

"Han blundade och jag stod kvar en stund i dörröppningen och tittade på honom. Hans bröstkorg hävde sig och föll under t-shirten, munnen var en aning öppen. Andningen var ytlig och tycktes mer ansträngd än vanligt. Men jag hade inte sett honom annat än sittande i sin stol, och jag visste inte om det kanske berodde på att han låg ner.
"Gå", muttrade han. Jag gick."





Raderna är hämtade ur kapitel 6 och eftersom jag inte börjat läsa än är detta en smakbit även för mig.

Läs mer om Jojo Moyes svenska förläggare och bokhandeln i Eksjö.

Besök i Eksjö Bokhandel

Det finns bokhandlare och det finns bokhandlare. En som sticker ut ligger i den lilla småländska staden Eksjö. Dess historia är lång och den har överlevt flera dödsstötar. Nu har den hamnat i varsamma händer och får fortsätta att vara bokhandel, en riktig bokhandel.
Eksjö Bokhandel har böcker som passion. Och det märks! Ägaren Malin Alfredsson utstrålar glädje och framtidstro. Galna idéer och genomförbara arrangemang tävlar om att få lämna hennes kreativa själ och ta plats i verkligheten. Tillsammans med sina medarbetare gör hon det omöjliga möjligt.

Pia till vänster och Anna till höger.

Också Pia Printz och Anna Levahn från Printz Publishing ägnar sig åt att skapa det som borde vara en utopi. I torsdags besökte de Eksjö Bokhandel och berättade en framgångssaga som heter duga.

Tänk att Pia Printz köpte rättigheterna till boken "En dag" av David Nicholls för en sportstyver. Och sedan började en lavin att rulla.
De kan med rätta just nu kalla sig för Sveriges snabbast växande förlag. De har på en månad ökat sin personalstyrka med 50%.





I Printz stall finns flera goda författare, som närmar sig stjärnorna. Vad sägs till exempel om om Jojo Moyes, Allison Pearson och Lisa Jewell. Och många fler.
Sloganen "Intelligent underhållning" tycks genomsyra deras utgivning och jag lovar att de kommer att överraska många gånger om.

• Besök Eksjö Bokhandel
• Köp böcker utgivna av Printz Publishing

Bokbloggsjerka vecka 8

Här går det undan och våren i södra Sverige är på gång. Känns lite skumt och bakslagen står säkert på kö.
Men hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg är allt som vanligt. Den som vill jerka med oss börjar hos Annika och sedan är det bara att rulla på.



Veckans fråga: Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara? 

När jag ställde fråga rätt ut i luften, svarade min man med självklar ton, Alkemisten. Och visst måste jag ge honom rätt. Vilken bok kan vara bättre lämpad än att läsa resten av livet.
Varje gång jag bara närmar mig den i tanken får jag nya perspektiv på livet och den resa som varje människa gör.
För den som inte redan känner Paulo Coelho så finns han här.







Alkemisten är en bok som vi kan läsa på många olika sätt och just därför vill jag rekommendera den rakt av utan att berätta så mycket mer om den.

BookCrossing - kan det vara nåt?

Alla vi boknördar har med säkerhet  för många böcker. Varför inte testa att släppa några av fångarna loss.
BookCrossing handlar om så mycket mer än att "glömma" en bok på tunnelbanan eller flygplatsen.
Det handlar om en medveten handling. Innan glömskan slår till ska boken märkas på vederbörligt sätt. Trevliga etiketter för ändamålet finns här. På samma länk finns även information på svenska.
Visst vore det kul göra den kommande sommaren till en riktig BookCrossing-säsong.




Jag gillar tanken och kommer att återkomma till den. Medan jag funderar ska jag titta över vilka böcker jag ska släppa iväg och grunna på var de ska planteras.

Kartor i Omslagsonsdag

Det här var riktigt knepigt. Bloggen Bokpotaten gör det inte lätt för oss denna onsdag. Vi boknördar har olika laster och en av mina är definitivt bokomslag. Jag brukar hålla mig till böcker som finns i min egen hylla, men det här med kartor går jag bet på.
Jag erkänner villigt höggradig fusk - jag har hämtat alla omslagen på nätet.

Kartor över narrativ praktik tycker jag är så läcker att jag skulle kunna köpa den, fast jag inte har en susning om vad det egentligen är för en bok.
Idag är en sådan dag då jag byter skepnad och arbetsverktyg. Bokstäverna byts ut mot siffror och likt Emil i Lönneberga kommer jag att tillbringa många timmar i Snickarboa.

Medan mörkret faller av Anna Lihammer

Än en gång har jag lämnat min bekvämlighetszon och läst en kriminalroman. Visserligen inte vilken som helst men ändå. Och handlingen utspelar sig på 1930-talet, så helt fel ute är jag väl inte. Men var ska detta sluta? Att jag skriver en själv?
"Medan mörkret faller" är skriven av Anna Lihammer och utgiven av Historiska Media, som berättar mer om boken och författaren här.

Anslaget är ruggigt. Den som en gång öppnat denna bok och börjat läsa kan inte sluta. Läsaren kastas rakt in en fasa, som det inte går att freda sig emot.
En läkare mördas på ett bestaliskt sätt och följderna får ringar på vattnet som ingen väntar sig.
Kommissarie Hell är naturligtvis av den tystlåtna typen och polissystern Maria får en chans som hon aldrig trott skulle förunnas henne. Ett upplägg som redan banat väg för en fortsättning?
Tempot hålls uppe boken igenom och Lihammer behåller greppet till sista sidan. Och det är inte bara the bad guys som har lik i garderoben, vilket ger storyn flera bottnar.



Lihammer har klarat sin debut med väl godkänt även om jag personligen tycker att jag inte riktigt fick grepp om bokens huvudkaraktärer. Ibland handlar de lite för mycket oförutsett och helt utanför sina ramar, vilket gör att de förlorar något lite i trovärdighet.
Sammantaget är "Medan mörkret faller" mycket läsvärd och håller nära nog maxpuls.

Läs en intervju med Anna Lihammer hos bloggen Bibliophilia.

Andra bloggar om "Medan mörkret faller":

• Dast Magazine
• Cattis Bokblogg

"Medan mörkret faller" finns också på facebook.

Och boken kan köpas här eller här.

Ta hjälp av Fru Fortuna

Nu är det tävlingsdags igen! Det är bloggen Vår Bokvärld som firar. Var med och tävla om ett presentkort. Följ länken härifrån och sedan är det bara att hänga på.
Om jag vinner ska jag köpa en läsdagbok! 






Behöver du lite extra tur kanske du kan få det om ditt livshjul snurrar åt rätt håll. Läs mer om livshjul och lyckohjul hos Kyrkornas Hemligheter.

Idag har jag sett solen för första gången på jag vet inte när. Den nådde ända ner till mitt källarkontor och avslöjade dammvirvlarna. Och dagarna blir både längre och ljusare, det finns hopp om en vår.

Flakmopedisten i en smakebit på søndag

En ny söndag och nya smakbitar, som alla kan ta del av via bloggen Flukten fra Virkeligheten.






"Flakmopedisten" är en typ av biografi fylld med fina minnen, drömmar och skrönor.

Följande rader är hämtade från börja av akt 2.

"På vinden har jag skapat ett skrivarrum, ett rum där jag får husera som jag vill med gitarrer och notblad, med hyllor fyllda med textidéer och lådor med gamla och nya manus. En del har publicerats i visböcker, sjungits på skivor eller i shower. Annat ligger och väntar på att bli upptäckt."


En mysig feelgood-bok, lagom lättläst och trivsam. Upptäckte just att den finns med på årets bokrea här.

Fem frågor om böcker i min bokhylla

Denna lördag börjar jag med att fundera över några frågor som kommer från Ugglan & Boken. Sedan måste jag städa och förbereda för kvällens gäster.

• En bok som jag ännu inte läst, men verkligen ser fram emot. Svaret blir naturligtvis "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar". Jag fick låta den kliva ner ett steg på läslistan till förmån för ett recensionsexemplar. 

• Den bästa boken jag har hemma. Svårt! Skulle kunna vara någon av dessa två:

• En bok som jag önskat vore bättre och som kanske var lite onödig att köpa. Hm... vilken ska jag lyfta fram här. Den senaste missen var nog "Stockholm Octavo".
• Någon bok som jag var jättepepp på när jag köpte den, men som har blivit stående. Kan faktiskt inte komma på någon sådan för tillfället. Men den finns säkert.
• En bok som jag köpt mest för att den hade vackert omslag. Kanske den här, inhandlad på loppis.

Jag låter stafettpinnen gå vidare och taggar  Tant Augustas tekopp, En lundabos betraktelser, 23 minuter och Tidningsida. Om ni har tid och lust, förstås.

Bokbloggsjerka vecka 7

Alla Hjärtans Dag! Och bokbloggsjerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Skriv om för- och nackdelar med att vara en slav under böckerna och ge gärna tips om hur du brukar skapa mer tid för läsning. 

 

Vet egentligen inte om jag ser några nackdelar med mitt läsande. Möjligtvis skulle det vara att jag väljer läsning framför städning. Eller att jag inte kan gå in på en loppis utan att titta över vad de har i hyllorna.


Läsning är för mig ett nöje och som sådant en fördel.


Mycket lästid skapar jag genom att inte se på TV. 





Nu ska jag arbeta vidare med boken "Kyrkornas Hemligheter" del 2. Upptäck 3400 nya turistmål i Sverige!
Och i pauserna tänker jag hoppa runt bland de andra bokbloggarna och kolla in deras "slaveri".

Pressbilder

Det här med pressbilder är verkligen en press. Jag har aldrig gjort mig på bild och jag avskyr att stå framför kameran. Så fort någon riktar en kamera mot mig stelnar mina ansiktsuttryck till en mask. Munnen fastnar i en ett grimas och ögonen fladdrar. Helt enkelt omöjligt. Lika omöjligt som det är för mig att sjunga, inte en ren ton kommer över mina läppar.

Men jag står gärna på en scen och pratar och jag gillar att vara i centrum. På bild vill jag inte vara! Det får bli maskeradtema nästa gång, så kanske det går bättre.

Nu till dagens uppgift, texterna i Kyrkornas Hemligheter del två. Upplevelseprosa på hög nivå. Läs mera på systerbloggen.

Medeltida kyrkor på Gotland

Det är som att återuppleva en semester. Jag bläddrar bland bilder och researchmaterial och känner hur sommarbrisen smeker min kind.
Men så fort jag lyfter blicken och kikar genom fönstret inser jag att det är en dröm. Fast snart är sommaren här och  äventyret väntar runt hörnet.

Hittade den här häftiga bilden på Dalhems kyrka på Gotland. Den får ingen plats i boken "Kyrkornas Hemligheter" del två. Där begränsar vi oss till nytagna foton.




Tycker att det är intressant att se hur mycket som har förändrats på lite dryga hundra år. Det är inte alltid vi får grepp om hur fort tiden går och hur vår omgivning anpassar sig till nya trender.

Mer om arbetet med "Kyrkornas Hemligheter" finns på bloggen med samma namn.

Och vi finns även på facebook.

Lyrans Tematrio - systrar och bröder

Idag är det måndag och innan jag startar arbetsveckan deltar jag i Lyrans Noblesser och hennes tematrio.




Så här säger hon:  Det finns ganska många böcker som berör syskonrelationer, men kanske kan det vara lite svårt att på rak arm komma på tre. Ni får leta lite i minnet. Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

Barkhes döttrar av Bodil Mårtensson utspelar sig på 1600-talet och handlar om fem systrar som borde varit söner och deras kamp om att bli sedda av fadern.

Snäcksamlarna av Rosamunde Pilcher handlar om syskonen Olivia, Noel och Nancy och den dyrbara tavlan som de får ärva efter sin mor. En tavla som hotar att splittra familjen för alltid.

Brobyggarna av Jan Guillou berättar om 1900-talet och tre bröder som tidigt måste finna brödfödan. De är tekniskt begåvade och finner vägen till god utbildning. Trots detta blev livet för bröderna ett helt annat än vad de trott och planerat för.

Dessa böcker blev mitt bidrag till dagens tematrio.

Rubens skulle ha älskat mig i en smakebit på søndag

Åter dags för en smakebit på søndag hos bloggen Flukten fra virkeligheten. Massor med härliga lästips och underbara bloggar. Det är bara att hänga med!




Den söndagen bjuder jag på en smakbit från en bok som jag ännu inte har börjat läsa. Jag fick den av min förläggare och jag förväntar mig att bli underhållen. Så här startar Iréne Hynes bok Rubens skulle ha älskat mig.

"Tack, gode Gud, för den som uppfann Novalucol. Medan jag krossar en tuggtablett mellan tänderna skymtar jag järnvägsbyggnaden. Jag kastar en snabb blick på låren. Stretchjeansen skär in i skrevet, men efter att lyft på skinkorna och dragit i tyget känns de bekvämare. Fettsugning vore definitivt  krut för självkänslan."








Mer om boken finns att läsa hos Isaberg Förlag.

Besök i ett arkiv fortsättning

Måndagens arkivbesök fick en uppföljare redan dagen efter. Då jag av en händelse var i närheten av den plats som blivit föremål för de båda polisutredningarna var jag naturligtvis "tvungen" att titta runt lite.

I det här huset bodde den man som försvann spårlöst och som aldrig återfunnits. Vad var det som hände? På den tiden spekulerades det vilt och än idag finns det de som undrar. Och jag måste erkänna att jag tillhör de nyfiknas skara.

Jag gjorde några efterforskningar till och fick också lite hjälp på vägen. Möjligt är att jag fördjupar researchen och nystar vidare. Vad månne bliva av detta.






Den andra utredningen behandlade en brand på 1930-talet. Vi lyckades lokalisera platsen där huset legat. Historien är ruskigare än ruskigast och berör personer ända in i nutid. Det är inte alltid som tiden läker alla sår.

Nåja, även här går researchen vidare.

Relaterat inlägg: Besök i ett arkiv

Bokbloggsjerka vecka 6

Fredagarna duggar tätt 2014. Eller också beror det på att jag har mycket som sker och som ska ske. Då har tiden en tendens till att rusa.
Annikas Litteratur- och Kulturblogg bjuder som vanligt in till jerka. Besök bloggen och häng på! Öppet för alla som bloggar om böcker.



Veckans fråga lyder:
Hur håller du reda på alla böcker som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup plan att dela med dig av?

Jaha, det här har jag funderat på från och till. Och jag förlitar mig på mitt "komihåg".  Inte alltid så smart då jag på flera sätt är lik den käre Nalle Puh.
Alltså händer det mer än en gång att jag har både köpt och lånat böcker som jag efter några sidor upptäcker att jag redan har läst.
Eftersom frågan nu har aktualiserats tänker jag fundera över en lösning som passar mig och jag hoppas att få många tips av de andra bokbloggarna.

Shelfie istället för Selfie

Vad säger en bokhylla? Kan den avslöja något om sin ägare? En hel del, skulle jag vilja påstå. Som den bokbloggare jag är har jag redan anammat en trend som jag inte visste fanns - Shelfie. I ärlighetens namn tror jag att en Shelfie är mycket mer avslöjande än en Selfie.

När jag växte upp var det inte helt ovanligt att folk fyllde sina bokhyllor med diverse glas och prydnadsföremål. Fanns det några böcker handlade det ofta om specialutgåvor i nedkortat skick utgivna av "Det Bästa". Ibland även ett uppslagsverk från "Bra Böcker". Många hyllor var så klent byggda att de inte orkade bära upp böcker.
Har det blivit någon förändring? Jag tror nog det. Böcker är inne och värdet av att läsa uppmärksammas nästan dagligen i media. Shelfien har kommit för att stanna.

Läs mer på LitteraturMagazinet.

Insekter i Omslagsonsdag

I mina hyllor var det ont om insekter. Hittade bara tre böcker och två av dem är nästan fusk. Ska bli spännande att se hur andra bloggare har klarat uppgiften som bloggen Bokpotaten delat ut till oss denna onsdag.

 "Korta brev till min vän Birgitta" blev en riktig nostalgitripp tillbaka till min ungdom och konfirmation. vilket i sin tur kom mig att tänka på min mamma som skulle fyllt 90 år idag om hon varit i livet.

De andra två böckerna slet jag på under min lärarutbildning.

Besök i ett arkiv

Jag älskar arkiv och speciellt förtjust är jag i landsarkivet i Vadstena. Där innanför de tjocka murarna har jag tillbringat dagen. I vanliga fall brukar jag själv leta i förteckningar och dammiga luntor, men idag satte jag personalen i arbete.

Det handlade om polisutredningar från dels 1930-talet och dels 1960-talet. Inte helt enkelt och dessutom till vissa delar ännu sekretessbelagt. Även personalen på folkbokföringen fick lite att göra i jakten på en person som försvunnit, kanske mördad, men i vilket fall obefintlig.
Hur som helst hade jag med mig lite i bagaget hem även om det återstår mycket innan jag fått hela bilden klar för mig. Spännande värre och fortsättning följer. Om inte annat kommer det att bli en artikel om hur man kryssar sig fram i gammalt polismaterial.

Medan Mörkret Faller i en smakebit på søndag

Det är söndag och dags att bjuda varandra på smakbitar ur böcker från både när och fjärran. Bloggen Flukten fra virkeligheten håller som vanligt i trådarna. Därifrån är det lätt att länka sig vidare till andra spännande bloggar som också bjuder på bokliga läckerheter.



Själv har jag precis börjat läsa debutanten Anna Lihammers "Medan mörkret faller", som kommit ut på Historiska Media. Författaren har tidigare skrivit mer faktabaserad litteratur och det här är hennes första bok i den skönlitterära genren. Närmare bestämt är detta en kriminalroman som utspelar sig i Uppsala på 1930-talet.

"Han försökte inte ens slå sig fri när hans kropp sänktes ned i ett av likkaren. Lösgjord ur den smärtsamma ställningen sjönk han långsamt nedåt, kände den kalla slemmiga vätskan mot sin nakna hud. Den bedövande lukten av död."









Raderna är hämtade ur prologen. Jag har hunnit några kapitel in i boken och den lovar gott. Recension kommer att dyka upp framöver.

Mer om "Medan mörkret faller"!