Tiden, som aldrig tycks räcka till

Vad är det med tiden? Är den urflippad? Varför behövs ordet "livspussel"? Så här i årets elfte timma är det dags att knyta ihop säcken. Året har gått fort och vad har jag gjort?

Den här något annorlunda almanackan köpte min far vid ett besök i London för många år sedan. Under sin livstid skötte han den noga varje dag.


Det manuella verket får mig att förstå att tiden är den samma. Istället handlar det om vad vi fyller den med. Och hur vi värderar våra handlingar.





Undrar hur många ord jag har skrivit under 2013, hur många nedslag har jag gjort på tangentbordet? Oräkneliga! Hur ska de bedömas? Vilket är deras värde? En artikel eller novell är tämligen lätt att värdera i pengar, likaså en följetong. De har en omedelbar prissättning och generar ett flöde till min försörjning. Men romanerna! De kanske slutar i papperskorgen, trots att jag jobbat med dem under de flesta av dygnets timmar.

Sedan är det då alla de där sakerna som jag inte har gjort. Alla borden och måsten, som inte blev av. Men jag erkänner glatt att jag inte saknar dem, så de var säkert inte alls så nödvändiga som jag trodde.
Vi har alla lika mycket tid och jag tänker fortsätta att fylla min med sådant som är viktigt för mig. Men det hindrar mig inte ifrån att tänka om ibland och göra nya prioriteringar.