När jag var barn fanns det vissa sagor som var starkt förknippade med julen. Bland annat så minns jag en berättelse om ett lok som orkade dra alla tågvagnarna över berget så att barnen fick sina julklappar i tid. Det lilla loket drog och slet medan det mumlade "jag tror att jag kan, jag tror att jag kan, jag tror att..."
Till julens absoluta klassiker hör "Flickan med svavelstickorna" av H C Andersen. Så tragisk, men ändå så vacker. Jag undrar hur många barn som får den berättad för sig nu på 2000-talet? Inte så värst många skulle jag tro.
Helt ärligt tror jag inte heller att jag skulle berätta den för mina barnbarn. Den är alldeles för sorglig. Eller så har jag fel, de kanske skulle uppskatta den för vad den är.
Hellre läser jag då "Kajsa Kavat" och berättelsen om hur mormor bryter benet och Kajsa säljer polkagrisar på torget.
Den duktiga lilla flickan får fira jul med mormor hemma och hon får också sin hett önskade docka i julklapp.
När det är jul ska sagor vara just sagor och de ska ha lyckliga slut. Hur är det? Hittas det på några nya sagor i brasans sken under kvällarna så här i adventstid? Själv tror jag inte att jag har skapat en endaste en. Vore nog på tiden att jag som mormor och farmor ser till att bättre mig på den punkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar