Söndag med Törnfåglarna

Tre ljus brinner i staken och gråvädret breder ut sig. Men jag har något att se fram emot, "Törnfåglarna" på film. Avverkade den första delen i går och nu är det dags för nästa tretimmarspass. Här finns mycket att hämta utöver ren underhållning.

Som författare har jag stor nytta av att följa film med nya ögon och stora öron. För tillfället fokuserar jag på dialogen. Lyssnar och lär! Att skriva filmmanus är mycket mer närbesläktat med romanskrivande än vad vi tänker oss vid första anblicken.
När jag kan överföra känslan från "Törnfåglarna" till "Min är skulden" har jag kommit långt.




Målet är att få läsarna att se filmsekvenser för sina inre ögon medan de läser. De ska känna dofter, de ska höra hovarna dansa mot den uttorkade flodfåran och de ska förnimma de osynliga banden mellan man och kvinna. Först då kan jag anse att jag har skapat en roman av klass. För att nå dit behöver jag fortsätta att förbättra och skriva om.
Men jag måste också se när det är tid att lämna över och få hjälp av en lektör. Det är ytterst sällsynt att en ensam författare kan gå hela vägen fram utan hjälp och stöd.