Idag är det tisdag, men en tisdag med guldkanter av olika slag. TV:n står på och visar glimtar från den stora minnesstunden i Johannesburg. Jag tycker om känslan av glädje mitt i sorgen. Jag tycker också om att se dessa människor som rest dit från all världens hörn för att hylla en sann ledare. Nelson Mandela kommer alltid att vara en del av den moderna tidens historia.
Ännu en man som satt sina spår är självklart Alfred Nobel och som sett till att världens ögon riktas mot vårt land den 10 december varje år. I år applåderar jag naturligtvis Alice Monro. Jag har fortfarande kvar nöjet att läsa hennes noveller och två böcker väntar i hyllan.
Tänk att hon tagit ett helt år på sig att skriva en enda novell. Hon har verkligen vägt varje ord på guldvåg, funderat över varje formulering och använt språkets alla dimensioner. Beundransvärt!
Min egen skrivargärning idag kommer att bestå av redigering av två noveller, som spelar i en helt annan division än Monros. Men som författare måste man vara lyhörd för läsarnas förväntningar och förstå vilken målgrupp man skriver för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar