Mellandagsrea, nej tack!

Den första mellandagen är här och jag njuter. Huset är tomt sånär som på mig själv och tre sovande katter. Att jag ens skulle tänka tanken på att byta ut detta mot att jaga reaprylar på köpcentret tre mil bort är mig ytterst främmande.

Igår kväll läste jag då äntligen ut del två i Bodil Mårtenssons Barkhe-trilogi. Någon djupgående recension tänker jag inte ägna mig åt förrän jag även läst den sista delen.

Björkelund den 27 december 2013.

Men jag märker av en yrkesskada, som blivit alltmer tydlig under senare tid. Jag kan inte låta bli att i huvudet skriva om vissa scener eller ibland hela partier i de böcker jag läser. Författargenen i mig agerar helt på egen hand.

Och det handlar om gestaltning. Något som jag flitigt tränat på under en längre tid. Jag har förstått att det är just gestaltningen som utgör skiljelinjen mellan en hyfsat bra författare och den bästa. Konsten att med ord skapa scener som likt en film flimrar framför läsarens ögon är gestaltning när den är som bäst.





En god gestaltare är duktig på att välja verb istället för adjektiv. I en god gestaltning ingår också att tydliggöra berättarrösten på ett sådant sätt att den är självklar samtidigt som den är osynlig. Sammanlagt betyder detta att jag har mycket att göra med mina egna manus inför det kommande året. Ett arbete som helt kommer ske utanför min ordinarie arbetstid, eftersom det än så länge är oavlönat.