Han får vara kvar ...

Nej, jag stängde bakdörren och karaktären från den skrotade scenen får vara kvar. Sanningen är den att jag skulle aldrig kunna göra mig av med honom. Men han fick lite andra drag och blev en aning besvärligare att ha att göra med. Därmed är han till stor hjälp när jag nu ska bygga ut ett par andra scener.


Idag blåser det runt husknuten och jag hoppas att jag får har strömmen kvar, för denna fredag är avsedd att vara i skrivandets tecken.

Skulle oturen vara framme och stormen släcka ljuset då åker jag till ett stort köpcenter i min närhet och shoppar klappar till barnbarnen.

Eller så är jag förståndig och tar datorn under armen och beger mig till bebodda trakter med ström.



Än har jag ljus i mitt hus och det betyder att jag ska bege mig till 1500-talets Toulouse och se vad som händer där. Med lite tur bör jag hinna fortsätta ända till Livorno på Italiens västra kust innan dagen är slut.