Vi startade på lördagskvällen med mingel och middag. Hela söndagen ägnades åt något som närmast kunde liknas vid speed-dating. Varje förlag hade sin begränsade tid att presentera författare och nyutkomna böcker.
Så här lät min presentation av Sissela:
Låt oss resa bakåt i tiden. Vad sägs om att landa i 1200-talets senare hälft? Kristendomen har fått fäste i Norden och riket Sverige börjar ta form. Jarlen Birger Magnusson har precis gått ur tiden och hans söner Valdemar och Magnus slåss om makten.
Makthavare
och maktmissbrukare skymtar också bland kyrkans företrädare. Hur renhåriga var
munkarna och följde verkligen prästerna sitt kall?
I landets
södra delar växer stenkyrkorna som svampar ur jorden. Många byggs av stormän
som låtit döpa sig. De bygger sina egna kyrkor på sin egen mark och städslar
egna präster.
I smålandet
Njudung någonstans mellan dagens Vetlanda och Sävsjö ser Sissela Konradsdotter
dagens ljus. Hon blir tidigt moderlös och växer upp tillsammans med sin far
Konrad Stenhuggare. Konrad arbetar på Nova Vallis, Nydala kloster och på
Hultaby borg. Han är också känd för sina vackra dopfuntar.
Sissela
följer den tidens traditioner i det mesta men med ett undantag. Hon går i lära
hos sin far och hon blir mycket skicklig, kanske ett arv från en sedan länge
bortgången förmoder. Livets omständigheter för henne till kungaborgen i
Stockholm. Under hennes väna yta växer lite i skymundan fram en styrka och en
beslutsamhet som hon kommer att ha nytta av.
Sissela är
vacker och vackra kvinnor kan lätt få en särställning vid hovet. Hon blir
skrämd när hon inser vad som förväntas av henne, men även det obehagliga kan
förvandlas till vardagsmat och hon upptäcker att hon trivs med sin roll på
kungaborgen. En roll som kunde varit besvärlig för någon annan än Sissela.
Hennes
nyvunna mod sätts på prov mer än en gång när verkligheten nafsar henne i
hälarna. Sissela möter vänskap och kärlek, hon drabbas av sorg och hon får
uppleva glädje. Precis som vilken människa som helst. Hon kämpar mot onda
krafter och finner styrka i det oväntade.
Vallsjö
gamla kyrka utanför Sävsjö betyder mycket för Sissela och det är här jag kommer
henne riktigt nära.
I början av
sommaren hölls en bokrelease i kyrkan – ”Kyrkobyggare och stenmästare i
småländsk medeltid”. Författaren Marian Ullén och jag började småprata och jag
berättade om Stenhuggarens dotter. Då säger Marian lite surt ”det där är inte
sant”. Som tur var lade sig en arkeolog, som känner mig väl från länsmuseet i
samtalet och förklarade skrattande att jag skrev skönlitteratur och gjorde det
så bra att det blev till sanning.
Sissela är
en stark karaktär med så mycket kött på benen att jag emellanåt glömmer att hon
faktiskt fötts ur min fantasi. Att hon är fiktiv.
Hon har en
alldeles egen bok Stenhuggarens dotter och jag hoppas att hon är stolt över det
jag har berättat om henne. Jag hoppas också att få dela med mig av hennes
historia och att ni kommer att älska henne lika mycket som jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar