Så har jag då mött Åsa. Hon är den person som hjälper mig att se vad som kan förbättras i manuset "Stenhuggarens dotter". Och hon satte genast fingret på de punkter som jag trodde att hon skulle göra. Hon såg var de extra insatserna skulle sättas in och jag fick stöd för mina egna tankar om förbättring.
Under många år har jag drömt om att få sitta och diskutera manus på detta sätt. Det blev en lång och utdragen hotellfrukost som nästan övergick i brunch.
Ibland tyckte vi lika, ibland inte. Synnerligen överens var vi om mina bitvis alltför snabba perspektivskiften. Det är dessa jag ska ta itu med nu. Sedan följer finslipning så att dammet ryker och så en sista genomläsning. Känns som om vi har allt under kontroll, åtminstone just nu.
"Stenhuggarens dotter" är på väg att bli en historisk roman med extra allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar