Att skriva i förfluten tid

Kanske lever jag helt enkelt i fel tid. Jag formligen älskar allt som kan kallas då. Stenåldern fascinerar och 1500-talet får mig att dregla. All tid där emellan är bara så spännande. Att få smyga omkring i gamla kyrkor, bland ruiner eller på museum ger mig kickar i stil med droger - tror i alla fall att det kan vara likvärdigt.
Jord, Gunilla, Anders och alla mina andra karaktärer i "Min är Skulden" lever sina liv på 1500-talet. Holavedsbrudarna rör sig från 1600-talet och framåt.

Vy över Huskvarna.

Till och med min egen barndom och ungdom kan fängsla mig. För att inte tala om den tid som var mina föräldrars och tiden strax innan jag föddes, efterkrigstiden.
Jag har kvar mina föräldrars berättelser om ransonering och luftbevakning. Särskilt min mor har skrivit mycket levande om denna tid. En text som jag kanske kommer att använda på ett eller annat sätt. Om inte annat så publicera den precis som den är.
Min morfar Ernst har också han efterlämnat ett mycket gediget material i form av både text och bild.







Därför blir jag så glad när jag läser om Set Mattssons andra bok "Svekets offer", som nu startar som följetong i Sydsvenskan. Det blir en form av tjuvstart eftersom boken inte har release förrän den 1 augusti.

"Vintern 1946. En ung kvinna skjuts ihjäl i sitt hem i Malmö samtidigt som stadens invånare förbereder nyårsfirandet. Jakten på mördaren når sin kulmen under nyårsnatten då det också bryter ut häftiga kravaller i stadens centrum."

Dessa rader är hämtade från Historiska Medias egen presentation av boken. Här finns också mer att läsa om författaren Set Mattsson.