Konsten att skriva en hel roman del 3

Solen skiner och den svenska sommaren skrattar åt mig som sitter och skriver. Men skrattar bäst som skrattar sist, tänker jag. Det kommer att bli en fin höst också. Undrar var jag gör då? Jo, skriver fortfarande "Min är Skulden".  Det tar sin tid att få ihop en bok. Men då hoppas jag att jag har kommit så långt att jag kan ta en paus, ta ett steg bakåt och njuta av allt som kommit på pränt.

Varför kan jag inte göra det nu, njuta lite av det jag åstadkommit? Fortfarande trängs idéerna i mitt huvud och jag är så rädd att tappa bort någon av dem. Jag brottas också med att boken är en fortsättning på "Min är Hämnden" och en fristående sådan. Det innebär att jag på ett snyggt sätt ska referera till tidigare händelser så att nytillkomna läsare får en bild av situationen utan att jag tråkar ut de som läst första boken.

Rinnande vatten, tidlöshet.

Jag arbetar fortfarande enligt principen få ner så mycket som möjligt i datorn. Nu ser jag tydligt att det är en mycket fyllig synopsis som växer fram. Varje ny central scen som poppar upp i min hjärna får ett eget kapitel och sedan skriver jag allt jag kan komma på runt den händelsen.
Det kan bli allt från 15 000 nedslag och uppåt. Så här har jag inte jobbat tidigare, det är nytt för mig. Men det verkar funka bra. Snart har jag ett material som ser ut som "Min är Hämnden" gjorde när jag fick överta det efter Kjell.




Intressant det här. Det verkar som om Kjell nu över ett år efter sin död visar mig den väg jag själv har sökt så länge. Vägen till den färdiga romanen. För mig som skrivit så mycket för veckopressen har kortformatet blivit till en dygd. Jag har svårt att unna mig glädjen att bre ut mig vad det gäller karaktärsbeskrivningar, miljöer och långdragna förlopp.
Min nya strategi är alltså att skriva en mycket fet synopsis. För att sedan övergå till att binda ihop och bygga över.

Relaterade inlägg:

• Konsten att skriva en hel roman del 1
• Konsten att skriva en hel roman del 2