Historiskt uppåttjack

Ledig dag i sommarsverige. Började fint med en glass. Fast inte var som helst utan vid Komstad gamla kvarn. En välbevarad miljö med historiska vingslag.
Här kunde jag mycket väl se "de mina", som hastade mellan sysslorna. Nere vid skvaltkvarnen malde Lars Larsson till avsalu utan tillstånd. Något som stod honom dyrt vid ett ting i Lysing på 1720-talet.

Eksjöhovgårds slottsruin utanför Sävsjö.

Nästa stopp blev vid resterna av det häftiga slottet Eksjöhovgård utanför Sävsjö.  På 1600-talet var detta en pampig trevåningsbyggnad, som föregåtts av ett mindre jaktslott tillhörande ätten Sture av grenen Natt och Dag. Efter sturarna blev det Lewenhaupts tur att bruka hovgården.

En mindre rolig historia som slutade med Karl XI:s reduktion. Därefter började förfallet och idag skådar vi resterna av något som kanske aldrig blev vad det var tänkt.

Men jag vandrade runt iklädd mina glasögon som snabbt tar mig bakåt genom seklerna. Ingen konst alls bland dessa stenar som så snällt berättade både det ena och det andra.

Fattigmansbössa från anno dazumal.

Utan några kyrkobesök blir en utflykt aldrig fullbordad, åtminstone inte för mig. Det är här vi kommer riktigt nära vår historia. Kyrkorna är kulturbärare av stora mått och de har mycket att visa oss.

Välkommen till min andra blogg Kyrkornas Hemligheter, som jag driver tillsammans med Hanna Åhman.
Här finns mycket spännande läsning för den som är intresserad av historia. Det var kyrkan som byggde riket Sverige. Och det var i dess närhet som de levde, våra förfäder som nu underhåller oss i de historiska romanerna.
För visst har många av dem funnits i verkliga livet. Birger Nilsson Grip i "Min är Hämnden" är en sådan. Medan hans dotter Sigrid mycket väl kunde ha funnits, men blott är skapad i fantasin.


Efter denna historiska påfyllning är det dags för mig att återvända till laptoppen och "Min är Skulden".