tisdag 16 oktober 2012

Två nya vänner

Man brukar säga att man väljer sina vänner och det kan väl visst vara sant. Och som författare tror man dessutom att man skapar dem. Har just fått upp ögonen för att det inte alls är sant. Jo, skapandet har jag i det här fallet stått för, men jag valde inte att de skulle ta över min vardag och inte just nu.
Rune och Lennart har själva bestämt sig för att bli mina vänner fast de bara existerar i en fiktiv värld. Inte konstigt att barn kan ha en eller annan låtsaskompis. Jag har fått två och jag är vuxen. Dessa herrar i sina bästa år hittar på hyss dagarna i ända och allt vill de att jag ska sätta på pränt.

Kanske är det här Rune bor?
De stör mig på nätterna också. Vips, så vaknar jag till och de är på väg mot nya mål. Det gäller att minnas vad det är de vill berätta. Jag lägger på min "hårddisk" och sover vidare. När morgonen gryr minns jag bara att det var något jag skulle minnas. Dags för papper och penna vid sängkanten.

fredag 12 oktober 2012

Författare ett lockande yrke.

Att vara författare har många dimensioner. Och man kan jobba på många olika plan med vitt skilda ämnen. Det är frihet och det är tvång. Jag tycker det är spännande att försöka komma andra författare inpå livet. Då och då kommer jag att intervjua utvalda "kollegor". Resultatet presenterar jag under fliken "Vem är du? Författarintervjuer".
Solen skiner från en klar hösthimmel. Farbror Frost har varit på besök och dahliorna nickar bruna och ledsna. Dags att ta hand om knölarna. Det är första säsongen för mig, så vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Tack och lov finns det nya att köpa nästa vår om jag misslyckas. Idag ska också alla lökar få komma i jorden.

Höstblomster på andra sidan staketet.

Jag har fått ett spännande mail nu på morgonen, men jag har bestämt att inte öppna förrän det är dags för mina skrivartimmar. Det kommer från polisen och jag hoppas att med hjälp av deras uppgifter komma vidare med det bokprojekt som jag bara råkat sticka emellan med. Det här med att sticka emellan med är tufft. Hur många fler timmar kan jag lösgöra per dygn? Några kan jag säkert hitta. Ikväll blir det framför TV:n. Min käre make kommer att använda hörsnäcka. Det är myskväll på hög nivå! Vi har ju alla olika intressen att odla och värna om.

måndag 8 oktober 2012

En vecka mitt emellan

Hösten är en fantastisk årstid. Åtminstone när solen skiner och luften är klar och hög. Löven har börjat lägga sig som mattor på marken och jag njuter av att sparka runt i högarna. Vår trädgård har hittills varit förskonad från frost och jag tittar förvånat på nyutslagna dahlior och slingerkrasse.


Den här veckan känns som en vecka mitt emellan. Jag har svårt att planera, för jag väntar på besked. Ett av dessa besked är extra viktigt och gör att jag "hänger lite i luften". Jag har också svårt att bestämma vad jag ska/kan stryka eller flytta framåt i tiden av mina projekt. Utöver detta har min "chef" massor av åsikter och kommer med sina styrdokument.
Mitt uppe i allt detta händer det! Jag fick en ny bokidé, som trängs och vill ut omedelbums. Tar liksom ingen hänsyn till den verklighet som jag lever i. Skulden till detta måste ligga hos min son och min svärson, som inte kan ta sig från punkt A till punkt B utan att krångla till det. Tänk att bara kunna stänga ute allt och gå in i en bubbla där tid och rum saknar betydelse. Och sedan komma ut 100 000 ord senare. Kanske skulle jag försöka?

onsdag 3 oktober 2012

Femtio nyanser av honom...

... från min horisont.


Erotiska romaner har alltid haft en plats i litteraturen och är en genre som kräver sin mästare. Jag kan inte ens närma mig en sådan här bok utan att tänka på ”Fanny Hill” som skrevs redan i mitten på 1700-talet av John Cleland. Denna bok fanns i min bokhylla under min tonårstid och varje gång som det väntades finare besök i hemmet gapade dess plats i hyllan tom. Min mor hade gjort sitt beslag.

Som den 50-talist jag är har jag även Erica Jongs ”Rädd att flyga” i mitt minne. Och det är mot denna bakgrund som jag griper mig an läsningen av ”Femtio nyanser av honom”.
Den unga Ana möter den inte riktigt lika unge Mr Grey. Ana helt sexuellt oerfaren, men med ett moget inre som haltar lite när det gäller att få grepp om karaktären. Relationen mellan Ana och hennes väninna känns som om den fastnat i en tidig fas av tonårsvänskap. Jag känner mig förflyttad tillbaka till tiden för ”Starlet” och Allersromanernas era. Till och med middag hos föräldrarna och bästa väninnan kär i brodern. Eller en glimt från Kittys värld, där Ana är den klumpiga kusinen Bess.


Ana är på tok för motsägelsefull i sin karaktär, författaren är klyschornas mästare och allt är kamouflerat med sex. Till kamouflaget hör även de evighetslånga dialogerna. En parallell historia utifrån samma tema och med samma rollinnehavare men med någon annan vid tangentbordet, vad hade det inte kunnat bli då.
Mr Grey är spännande på många plan, men några 50 nyanser har jag inte hittat och jag skulle gärna sett att han agerade mer utifrån sin personlighet, inte utifrån författarens till synes snäva perspektiv.
”Femtio nyanser av honom” har delar av en intressant story, men den borde förpackats med ett bättre språk och ett mer genomarbetat upplägg. Nu är det ett hastverk som kunde blivit så mycket bättre. Så mycket bättre, precis som underhållningsprogrammet där musikartister bytte låtar med varandra. Kanske dags att låta författare byta texter.
Boken har ett stråk av humor, som gjorde att jag höll ut till sista sidan. Jag tycker också att Anas alter ego, den inre gudinnan och hennes mer förståndiga undermedvetna är intressanta inslag, som kunde fått en mer framträdande platser.
Jag hade gärna vänt på hela steken. Tagit de två märkliga personligheterna, gjort något av Ana och Mr Grey och kryddat med sexuella inslag, som då blivit till trovärdiga handlingar utförda av två udda individer.
Men boken har nått ett mål som är få förunnat och blivit en riktig bestseller. Det är inte för inte som den toppar försäljningslistorna världen över. 
Och har du ännu inte denna bok i din ägo så köp den gärna här eller här.





måndag 1 oktober 2012

Tillbaka i verkligheten med uppfyllda mål.

Det här med att uppfylla sina mål är intressant. Ibland har jag väldigt klara och tydliga mål och sedan kan det gå långa perioder i mitt liv som tycks vara utan mål. så är det förstås inte, men det är så att ibland tycks målen vara en naturlig del av vardagen.
För ganska många år sedan, då jag födde upp katter av rasen Maine coon hade jag ett mycket avlägset och till synes omöjligt mål att uppnå. Jag ville ha kattstamnamnet Prairiebaby i stamtavlorna på de katter som kom från min uppfödning. Jag jobbade hårt och målmedvetet och så en dag var han där, avelshanen av rang och med så kallad foundationbakgrund. En kull föddes med mitt stamnamn och Prairiebaby. Min lycka var total. Och vad hände sen? Jo, jag hade nått mitt mål och behövde därför inte längre bedriva något avelsarbete.
Under de senaste dagarna har jag uppfyllt två andra mål av vitt skilda slag. Jag har varit på bokmässan i Göteborg och där signerat min egen bok. en otrolig upplevelse.


Just nu njuter jag för fullt av att nått stegens topp. Men jag bygger också på med fler stegpinnar. Något som jag tidigare i livet varit slarvig med. Ett mål betyder inte att jag inte ska klättra vidare. Det finns nya höjder, nya toppar att bestiga.


Mitt andra mål, som jag satte redan som barn var att virka en pläd med mormorsrutor. Så många gånger som jag försökt och aldrig fått ett färdigt resultat.

Men nu är den klar! Den minner om barndomens somrar, där mina morföräldrar i sin sommarstuga hade en svart gungstol med en sådan filt. Här finns också en anknytning till Holaveden, minsann. Ännu ett avslut, ett uppfyllt mål. Och det innebär att jag kommer att fortsätta att både virka och sticka. Nästa filt finns redan i mina tankar.

måndag 24 september 2012

Bokmässa i faggorna och nöjet med att ha arbetskamrater.

Bokmässan i Göteborg står för dörren. I år är den särskilt spännande för mig. Det är första gången som jag är där som författare. Tänk att jag ska sitta i en monter och signera. Så stort det känns. Boken är förstås "Kyrkornas Hemligheter" och jag delar denna häftiga upplevelse med fotografen Hanna Åhman. Vi finns hos Isaberg Förlag i monter B05:41.

Kyrkornas Hemligheter

Jag har på senare tid upptäckt att författaryrket är ensamt. I vardagslag finns inte en arbetskamrat så långt ögat når. Visst gör jag reportage och då träffar jag förstås människor och jag har mina två fotografer. Men den allra mesta tiden tillbringar jag framför datorn alldeles ensam om jag bortser från mina katter som emellanåt gör mig sällskap.
Det är nog därför som jag alldeles särskilt mycket uppskattar samarbetet med Bosse och Monica. Igår kväll satt vi alla tre och gick igenom de två första kapitlen i "Min är hämnden". Vilken dynamik det blev. Och så roligt att få diskutera runt något som vi alla är intresserade av och som vi tycker är viktigt. Någonting säger mig att vi kommer få ett resultat som överträffar allas våra förväntningar.
Och första steget tar vi på torsdag eftermiddag då det är dags för oss att presentera Kjells bok för ett förlag. Det pirrar i mig av förväntan och jag känner på mig att årets Bokmässa innehåller mer än en överraskning.

fredag 21 september 2012

Ännu mer Kaffe med Rån

Äntligen blev det min tur. Som jag väntat. Jag tror att han läste långsamt med flit, han den där som lagt beslag på "Kaffe med Rån" av Catharina Ingelman - Sundberg.
Ett dygn har jag nu umgåtts flitigt med Märtha, Snillet och de andra i Pensionärsligan. Och vilket dygn sen! De uppfinningsrika pensionärerna har verkligen roat mig. Den där sviten på Grand hade jag gärna delat med dem. I brist på champagne, jordgubbar och geléhallon har jag fått hålla till godo med rött vin och mörk choklad (dock inte belgisk).


Åh, vad jag höll tummarna för dem där på Finlandsbåten, stormen kom verkligen olägligt. Det är så häftigt att följa de olika turerna och se hur Catharina har byggt upp för att sedan göra en kovändning och inget blev som det var tänkt, varken för pensionärsligan eller läsaren.
Och Barbados, där har jag varit några gånger. Sammetslena nätter och sugande vågskvalp blandat med reggaemusik.Säkert kommer de att få välbehövlig avkoppling. Eller har de kanhända något nytt i görningen?

När jag inte följt dessa pensionärer på deras hissnande färd har jag funderat över det stråk av allvar som finns bakom den glättiga fasaden. Kanske borde jag se över mina egna möjligheter för en god ålderdom. Vilka brott är inte begångna än? Hur kan jag fylla min kassakista till bredden? Samtidigt som jag får spänning i tillvaron. Fast för säkerhets skull tänker jag hålla mig inom lagens råmärken.
Vi har säkert alla möjlighet att göra något utifrån de förutsättningar som vi har. Jag kommer att använda mig av en av mina färdigheter, det skrivna ordet. Men att berätta om härliga, festliga rån och kidnappningar av god konst det överlåter jag med varm hand till Catharina.