Tillbaka i verkligheten med uppfyllda mål.

Det här med att uppfylla sina mål är intressant. Ibland har jag väldigt klara och tydliga mål och sedan kan det gå långa perioder i mitt liv som tycks vara utan mål. så är det förstås inte, men det är så att ibland tycks målen vara en naturlig del av vardagen.
För ganska många år sedan, då jag födde upp katter av rasen Maine coon hade jag ett mycket avlägset och till synes omöjligt mål att uppnå. Jag ville ha kattstamnamnet Prairiebaby i stamtavlorna på de katter som kom från min uppfödning. Jag jobbade hårt och målmedvetet och så en dag var han där, avelshanen av rang och med så kallad foundationbakgrund. En kull föddes med mitt stamnamn och Prairiebaby. Min lycka var total. Och vad hände sen? Jo, jag hade nått mitt mål och behövde därför inte längre bedriva något avelsarbete.
Under de senaste dagarna har jag uppfyllt två andra mål av vitt skilda slag. Jag har varit på bokmässan i Göteborg och där signerat min egen bok. en otrolig upplevelse.

Just nu njuter jag för fullt av att nått stegens topp. Men jag bygger också på med fler stegpinnar. Något som jag tidigare i livet varit slarvig med. Ett mål betyder inte att jag inte ska klättra vidare. Det finns nya höjder, nya toppar att bestiga.


Mitt andra mål, som jag satte redan som barn var att virka en pläd med mormorsrutor. Så många gånger som jag försökt och aldrig fått ett färdigt resultat.

Men nu är den klar! Den minner om barndomens somrar, där mina morföräldrar i sin sommarstuga hade en svart gungstol med en sådan filt. Här finns också en anknytning till Holaveden, minsann. Ännu ett avslut, ett uppfyllt mål. Och det innebär att jag kommer att fortsätta att både virka och sticka. Nästa filt finns redan i mina tankar.