Ett dygn har jag nu umgåtts flitigt med Märtha, Snillet och de andra i Pensionärsligan. Och vilket dygn sen! De uppfinningsrika pensionärerna har verkligen roat mig. Den där sviten på Grand hade jag gärna delat med dem. I brist på champagne, jordgubbar och geléhallon har jag fått hålla till godo med rött vin och mörk choklad (dock inte belgisk).
Åh, vad jag höll tummarna för dem där på Finlandsbåten, stormen kom verkligen olägligt. Det är så häftigt att följa de olika turerna och se hur Catharina har byggt upp för att sedan göra en kovändning och inget blev som det var tänkt, varken för pensionärsligan eller läsaren.
Och Barbados, där har jag varit några gånger. Sammetslena nätter och sugande vågskvalp blandat med reggaemusik.Säkert kommer de att få välbehövlig avkoppling. Eller har de kanhända något nytt i görningen?
När jag inte följt dessa pensionärer på deras hissnande färd har jag funderat över det stråk av allvar som finns bakom den glättiga fasaden. Kanske borde jag se över mina egna möjligheter för en god ålderdom. Vilka brott är inte begångna än? Hur kan jag fylla min kassakista till bredden? Samtidigt som jag får spänning i tillvaron. Fast för säkerhets skull tänker jag hålla mig inom lagens råmärken.
Vi har säkert alla möjlighet att göra något utifrån de förutsättningar som vi har. Jag kommer att använda mig av en av mina färdigheter, det skrivna ordet. Men att berätta om härliga, festliga rån och kidnappningar av god konst det överlåter jag med varm hand till Catharina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar