Man brukar säga att man väljer sina vänner och det kan väl visst vara sant. Och som författare tror man dessutom att man skapar dem. Har just fått upp ögonen för att det inte alls är sant. Jo, skapandet har jag i det här fallet stått för, men jag valde inte att de skulle ta över min vardag och inte just nu.
Rune och Lennart har själva bestämt sig för att bli mina vänner fast de bara existerar i en fiktiv värld. Inte konstigt att barn kan ha en eller annan låtsaskompis. Jag har fått två och jag är vuxen. Dessa herrar i sina bästa år hittar på hyss dagarna i ända och allt vill de att jag ska sätta på pränt.
|
Kanske är det här Rune bor? |
De stör mig på nätterna också. Vips, så vaknar jag till och de är på väg mot nya mål. Det gäller att minnas vad det är de vill berätta. Jag lägger på min "hårddisk" och sover vidare. När morgonen gryr minns jag bara att det var något jag skulle minnas. Dags för papper och penna vid sängkanten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar