Ena stunden skriver jag copywrite-texter och den andra redigerar jag historisk roman. Mitt i allt detta har jag blivit beordrad att fixa nya pressbilder på mig själv. Snabbt in i duschen, ut igen och på med smink och kläder innan fotografen är tvungen att ge sig iväg och tjäna ihop till brödfödan. Det blöta håret fick jag på köpet. Men det kunde varit värre.
Kapitel 22 i "Min är Hämnden" behöver lyftas. Jag blundar för solen utanför fönstret och kastar mig raskt bakåt till vintern 1555 och Viborgs fästning i finska Karelen. Snödrivorna var meterhöga och på andra sidan gränsen samlade ryssarna sina trupper.
Viborgs slott av idag. |
Nu känner jag hur kylan tränger sig in under mitt skinn. Och jag hör trampet från hundratals soldater som tränar på borggården. Andedräkten står som rök ur deras munnar. Kroppstemperatur regleras med hjälp av brödvin. Fältskären amputerar förfrusna tår och fingrar på löpande band.
Jag är på banan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar