Var det kanske årets första liljekonvaljer som hon plockade den där dagen då Lill-Karin mötte Göran. Han satt lutad mot väggen till kyrkstallarna i Adelöv med slokhatten liggandes i gräset. De såg på varandra, Karin och Göran. I ögonkasten som växlades låg ett löfte. Ett löfte som ingen av dem tog på allvar. Karin var för ung och Göran för gammal, åtminstone för Karin.
Karin är en av Holvedsbrudarna, närmare bestämt Kerstin Svensdotters barnbarn. Karin, som längre fram i livet väljer att kalla sig Catharina är en central figur i romansviten om mina förfäder. Hon var den som gäckade mig längst, hon ville helt enkelt inte berätta, inte avslöja vem hon var. Och jag måste erkänna att hon fortfarande rör sig i dimridåer vad det gäller faderns ursprung. Något lurt är det allt. Mitt hopp står till de allra tidigaste domböckerna som jag ännu inte studerat tillräckligt noga. Skulle tro att här finns svar att finna.
Det går inte en dag utan att jag funderar på de där brudarna i Holaveden. Eller är det så att de inte lämnar mig ifred. Kanske är det jag som försöker hålla mig undan. Som idag då jag jobbar med marknadsföring och förberedelser inför releasen på "Kyrkornas Hemligheter". Nog har jag tid att skriva några rader om den där speciella dagen i slutet på 1720-talet då Karin mötte Göran.
tisdag 29 maj 2012
Liljekonvaljer
söndag 27 maj 2012
Ängabollar på Mors Dag.
Mors Dag, en dag som en gång skapades av köpmän för köpmän. En dag då förhoppningsvis kommersen ökar, det säljs blommor och chokladaskar som presenter till Mor.
Sedan många år tillbaka har jag plockat gula fina ängabollar till min mor. Så också i år. Enda skillnaden var att jag satte dem på hennes grav, inte på hennes köksbord.
Jag vet att min mor i sin tur plockade ängabollar åt sin mor. Min mormor tillbringade gärna sin dag på sommarstället Sörängen, där hon i mån av tillgång plockade ängabollar, som hon placerade i en vas på fikabordet.
Ängabollar är för mig starten på sommaren. För några år sedan skrev jag en specialbeställd novell inför just Mors Dag. Den handlade inte om ängabollar. På den tiden hade jag inte fått upp ögonen för den vackra gula blommas betydelse för mig personligen. Kanske var den fortfarande så självklar, lika självklar som min mor var. Hon fanns där och skulle alltid finnas där. Däremot handlade novellen om vänskap mellan generationer. Den handlade om en dotterdotter som fann sin farmor, som i sin tur fann vänskap i sin svärdotter. Värna vänskapen mellan generationer alla dagar året om vare sig det handlar om en mor, en moster eller en gammelfarmor.
Sedan många år tillbaka har jag plockat gula fina ängabollar till min mor. Så också i år. Enda skillnaden var att jag satte dem på hennes grav, inte på hennes köksbord.
Jag vet att min mor i sin tur plockade ängabollar åt sin mor. Min mormor tillbringade gärna sin dag på sommarstället Sörängen, där hon i mån av tillgång plockade ängabollar, som hon placerade i en vas på fikabordet.
Ängabollar är för mig starten på sommaren. För några år sedan skrev jag en specialbeställd novell inför just Mors Dag. Den handlade inte om ängabollar. På den tiden hade jag inte fått upp ögonen för den vackra gula blommas betydelse för mig personligen. Kanske var den fortfarande så självklar, lika självklar som min mor var. Hon fanns där och skulle alltid finnas där. Däremot handlade novellen om vänskap mellan generationer. Den handlade om en dotterdotter som fann sin farmor, som i sin tur fann vänskap i sin svärdotter. Värna vänskapen mellan generationer alla dagar året om vare sig det handlar om en mor, en moster eller en gammelfarmor.
fredag 25 maj 2012
Tid att läsa
Solen skiner och det är varmt i Småland. Riktigt varmt. Trevligt så här då pingsten står för dörren och Mors Dag på söndag. Astrid och Anna har varit pratsamma och deras story börjar ta form. Novellrysaren är färdig och "Kyrkornas Hemligheter" är på tryckeriet.
Därför har jag lyxat till det lite och gett mig själv tid att läsa. Just nu är jag inne på andra delen i serien "Fem pärlor till jungfruns krona" av Maria Gustavsdotter. Första delen "Dottern" fångade mig fullständigt och nu har jag svårt att lägga ifrån "Hustrun".
Jag läser gärna romaner som utspelas i historisk miljö. Precis lika gärna som jag placerar mina egna karaktärer i tider som flytt. Det är inte så ofta jag får möjlighet att skriva historiskt, eftersom veckopressen bara efterfrågar nutid. Men ibland lyckas jag få till en vurpa som de sväljer.
Det är här som "Holavedsbrudarna" kommer in. Mitt livsverk som jag oftast bara nuddar vid och sedan lämnar åt sitt öde. En sorts rädsla för att börja på allvar, för då måste jag fortsätta och till sist avsluta. Nu hoppas jag att Gustavsdotter ska inspirera mig att våga ta några steg in i den värld som var mina anmödrars.
"Dottern", "Hustrun" och "Änkan" är skrivna i jag-form. Ett grepp som verkligen kräver en god författare. Och hittills är jag inte besviken. Jag lever med huvudpersonen Gertraud där hon går på gatorna i Kalmar, där hon uppfostrar sina barn och där hon ber till jungfru Maria. Det känns som om jag är förflyttad till 1500-talet och jag förväntar mig att möta Nils Dacke på kvällspromenaden genom skogen.
Därför har jag lyxat till det lite och gett mig själv tid att läsa. Just nu är jag inne på andra delen i serien "Fem pärlor till jungfruns krona" av Maria Gustavsdotter. Första delen "Dottern" fångade mig fullständigt och nu har jag svårt att lägga ifrån "Hustrun".
Jag läser gärna romaner som utspelas i historisk miljö. Precis lika gärna som jag placerar mina egna karaktärer i tider som flytt. Det är inte så ofta jag får möjlighet att skriva historiskt, eftersom veckopressen bara efterfrågar nutid. Men ibland lyckas jag få till en vurpa som de sväljer.
Det är här som "Holavedsbrudarna" kommer in. Mitt livsverk som jag oftast bara nuddar vid och sedan lämnar åt sitt öde. En sorts rädsla för att börja på allvar, för då måste jag fortsätta och till sist avsluta. Nu hoppas jag att Gustavsdotter ska inspirera mig att våga ta några steg in i den värld som var mina anmödrars.
"Dottern", "Hustrun" och "Änkan" är skrivna i jag-form. Ett grepp som verkligen kräver en god författare. Och hittills är jag inte besviken. Jag lever med huvudpersonen Gertraud där hon går på gatorna i Kalmar, där hon uppfostrar sina barn och där hon ber till jungfru Maria. Det känns som om jag är förflyttad till 1500-talet och jag förväntar mig att möta Nils Dacke på kvällspromenaden genom skogen.
torsdag 24 maj 2012
Fantasin flödar
De där Astrid och Anna är spännande figurer. Idag ska de få börja berätta sin historia för mig. Men samtidigt har en novellrysare som pockar på uppmärksamhet ställt till det på mitt hjärnkontor. Och en annan bokidé som håller på att ta form. Den senare är till stora delar klar sedan flera år tillbaka, så kan jag få audiens hos min högra hand Hanna, så har jag säkert ett bra förslag klart inom kort. En trevlig nostalgisk fotobok är det tänkt, innehållande nedanstående bild tillsammans med många andra.
Såg just på fb att Maria Gustavsdotter läste om 1800-talets klädmode på sin arbetstid, alldeles riktigt. Ska bli spännande att se vad hon har på gång nu. Och jag tänkte att vi har det bra vi som jobbar med ord, bild och fantasi.
Idag delar jag upp min dag, först skriver jag klart novellrysaren. Därefter tar jag itu med Anna och Astrid. Får se hur länge de orkar hålla på att berätta, kanske blir det några kvällstimmar med nostalgiska åkdon.
Visst! Har jag inte berättat det, att mitt dygn har 48 timmar!
Såg just på fb att Maria Gustavsdotter läste om 1800-talets klädmode på sin arbetstid, alldeles riktigt. Ska bli spännande att se vad hon har på gång nu. Och jag tänkte att vi har det bra vi som jobbar med ord, bild och fantasi.
Idag delar jag upp min dag, först skriver jag klart novellrysaren. Därefter tar jag itu med Anna och Astrid. Får se hur länge de orkar hålla på att berätta, kanske blir det några kvällstimmar med nostalgiska åkdon.
Visst! Har jag inte berättat det, att mitt dygn har 48 timmar!
måndag 21 maj 2012
Ett ögonblick
I lördags var jag i Stockholm. Solen sken och huvudstaden visade sig från sin allra bästa sida. Mitt ärende var privat och jag trodde nog att jag var fokuserad på barndop, släkt och vänner. Trottoarserveringarna var inte sena att fyllas och plötsligt satt hon där på en stol med en mugg kaffe i handen. Hon hade skjutit upp solglasögonen i pannan, annars hade jag nog inte kunnat känna igen henne. Jag tittade henne rakt i ögonen och hon tittade lite halvintresserat tillbaka. Astrid Berger hade också varit på barndop, men på ett helt annat dop. Och hennes likhet med Anna Galvin var slående.
Nej, det här är inte riktigt sant. Visst satt där kvinnor som drack kaffe och visst sken solen. Men Astrid dök upp i min fantasivärld. Hon verkade vara på väg någonstans. Vilket var hennes mål? Varför var hon så lik Anna? Och varför såg jag rosor i hennes aura?
Jo, jag tror nog att jag kan svara på dessa frågor. Det blir en kortroman "Resan till rosornas dal" som jag hoppas kunna bjuda på i Hemmets Veckotidning till hösten.
Nej, det här är inte riktigt sant. Visst satt där kvinnor som drack kaffe och visst sken solen. Men Astrid dök upp i min fantasivärld. Hon verkade vara på väg någonstans. Vilket var hennes mål? Varför var hon så lik Anna? Och varför såg jag rosor i hennes aura?
Jo, jag tror nog att jag kan svara på dessa frågor. Det blir en kortroman "Resan till rosornas dal" som jag hoppas kunna bjuda på i Hemmets Veckotidning till hösten.
fredag 18 maj 2012
Nils Dacke i periferin.
"Min är hämnden", som jag skrev om i föregående inlägg hänger fortfarande kvar i mina tankar. Den går liksom inte att släppa. Storyn är så bra. Den utspelar sig i brytningstiden mellan katolicismen och den lutherska trons utbredning. Vid samma tidpunkt och i nästan samma trakter levde Maria Gustavsdotters karaktär Gertraud Hansdotter Lübecker. Gemensamma nämnare för dessa historier är bland annat just trosskiftet och Nils Dacke. Företeelser som flyktigt berörs, men som samtidigt får läsarna att förstå att det är betydelsefullt för både Emanuel och Gertraud.
Min egen historia om Holavedsbrudarna startar något längre fram i tiden, men inte mycket. Hur påverkades Kerstin Svensdotter där hon levde i Holavedens skugga? Berättades det om Nils Dacke i brasans sken? Hur mycket fanns kvar av den katolska tron ute i stugorna och hur mycket i det vardagliga livet hade anknytning till hedendomen? Hade den friserade sanningen om den småländske upprorsmakaren nått gemene man? Med vilka ögon såg man på sin regent och de som styrde och ställde i huvudstaden. Från Adelövs socken hade vi en period Måns Andersson i Ryd, som bygdens representant och riksdagsman. Fick Adelövsborna på så sätt en mer med sanningen överensstämmande bild av verkligheten?
Det är en spännande väv där fiktiva och verkliga personer blandas av olika författare med olika utgångspunkter i helt olika berättelser, men där man ändå kan se att det som händer i denna fantasivärld till vissa delar mycket väl kunde ha varit den tidens verklighet.
Själv funderar jag över vilka av mina anmödrar som fick tillfälle att be till Madonnan i Adelövs kyrka. Hur länge och under vilka tidsperioder fanns hon där. Åkte hon ut när den nya läran svepte med den stora kvasten? I vilket fall som helst så är hon tillbaka och har sin givna plats i den nuvarande kyrkobyggnaden.
Författaren till "Min är hämnden" och Maria Gustavsdotter lockar mig att försöka ta ytterligare ett steg bakåt bland "de mina". För mig vore det intressant att fantisera kring hur exempelvis Kerstin Svensdotters mormor och mormors mor upplevde händelserna i 1500-talets Sverige. Kanske, kanske skapar jag dessa kvinnor ur en klump fantasi, likt en keramiker formar sin lera.
Min egen historia om Holavedsbrudarna startar något längre fram i tiden, men inte mycket. Hur påverkades Kerstin Svensdotter där hon levde i Holavedens skugga? Berättades det om Nils Dacke i brasans sken? Hur mycket fanns kvar av den katolska tron ute i stugorna och hur mycket i det vardagliga livet hade anknytning till hedendomen? Hade den friserade sanningen om den småländske upprorsmakaren nått gemene man? Med vilka ögon såg man på sin regent och de som styrde och ställde i huvudstaden. Från Adelövs socken hade vi en period Måns Andersson i Ryd, som bygdens representant och riksdagsman. Fick Adelövsborna på så sätt en mer med sanningen överensstämmande bild av verkligheten?
Det är en spännande väv där fiktiva och verkliga personer blandas av olika författare med olika utgångspunkter i helt olika berättelser, men där man ändå kan se att det som händer i denna fantasivärld till vissa delar mycket väl kunde ha varit den tidens verklighet.
![]() | ||
| Madonnan i Adelövs kyrka |
Författaren till "Min är hämnden" och Maria Gustavsdotter lockar mig att försöka ta ytterligare ett steg bakåt bland "de mina". För mig vore det intressant att fantisera kring hur exempelvis Kerstin Svensdotters mormor och mormors mor upplevde händelserna i 1500-talets Sverige. Kanske, kanske skapar jag dessa kvinnor ur en klump fantasi, likt en keramiker formar sin lera.
Etiketter:
Dacke,
Holaveden,
Holavedsbrudar,
Maria Gustavsdotter
onsdag 16 maj 2012
Ett manuskript
I min hand eller mer exakt i min dator har jag ett manuskript "Min är hämnden". Handlingen utspelar sig i Småland och i Europa under 1500-tal med Gustav Vasa och Dacke som kulisser. Texten är fascinerande på många sätt. Författaren har gjort en strålande research och besitter gedigna historiska kunskaper. Karaktärerna är intressanta och miljön rätt. Men här saknas något. Det är liv som saknas, de olika fiktiva personerna lever inte sina egna liv. De är hårt hållna av författaren, han vågar liksom inte släppa iväg dem på egen hand. Jag skulle vilja ge dessa 1500-tals figurer hjärt- och lungräddning. Helt enkelt blåsa liv i dem, få dem att gå sina egna vägar och se vad som händer då. Jag saknar även en väl markerad huvudperson. Det fanns en som aspirerade på titeln, men hon trillade av en häst i mitten av boken och dog. Det gjorde hon dessutom helt "by the way". Synd!
Jag har fått tillgång till detta manuskript bara för att läsa. Vid första anblicken tyckte jag "en halvbra story", men inte mer. Nu har personerna blivit verkliga och de skriker efter liv. Texten är inte min och jag kan inget göra.
Men jag dristar mig till att bjuda på en liten bit.
Åter till min verklighet, utanför fönstret skiner majsolen och här ser ut att kunna bli en fin dag.
Efter en del arbete vid datorn hoppas jag få en stund över att njuta av trädgårdsarbete av något slag.
Jag har fått tillgång till detta manuskript bara för att läsa. Vid första anblicken tyckte jag "en halvbra story", men inte mer. Nu har personerna blivit verkliga och de skriker efter liv. Texten är inte min och jag kan inget göra.
Men jag dristar mig till att bjuda på en liten bit.
När skepparen höjde sin piska skrek slaven ännu högre och
tog ett fastare grepp om Matteus
varpå även Sigrid skrek av ilska. Pojken blev vit i ansiktet, han fick ingen
luft när slaven håll honom så hårt mot sin egen kropp. Trots att Matteus
sprattlade med benen i desperation lättade inte greppet. Alla stod som
förlamade och stirrade på dramat som utspelade sig nedanför dem.
Ingen såg att broder Olov försvann och på nytt dök upp bakom
de övriga på däcket ovanför corsican med en långbåge i handen. Sigrid kände hur
det stack till i hennes öra samtidigt som bågsträngen sjöng. Slaven ramlade
bakåt med en pil genom halsen, han försökte desperat riva bort den men lyckades
bara öka blodflödet. Matteus låg panikslagen kvar intill mannens fäktande armar,
men en stor och kraftig slav som satt intill tog varsamt upp pojken och lyfte upp
honom till Sigrid. Slaven höll fortfarande ögonen nedslagna, men alla såg att
han grät av sorg över den döende kamraten vid åran.
Åter till min verklighet, utanför fönstret skiner majsolen och här ser ut att kunna bli en fin dag.
Efter en del arbete vid datorn hoppas jag få en stund över att njuta av trädgårdsarbete av något slag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

