Jag har fått tillgång till detta manuskript bara för att läsa. Vid första anblicken tyckte jag "en halvbra story", men inte mer. Nu har personerna blivit verkliga och de skriker efter liv. Texten är inte min och jag kan inget göra.
Men jag dristar mig till att bjuda på en liten bit.
När skepparen höjde sin piska skrek slaven ännu högre och
tog ett fastare grepp om Matteus
varpå även Sigrid skrek av ilska. Pojken blev vit i ansiktet, han fick ingen
luft när slaven håll honom så hårt mot sin egen kropp. Trots att Matteus
sprattlade med benen i desperation lättade inte greppet. Alla stod som
förlamade och stirrade på dramat som utspelade sig nedanför dem.
Ingen såg att broder Olov försvann och på nytt dök upp bakom
de övriga på däcket ovanför corsican med en långbåge i handen. Sigrid kände hur
det stack till i hennes öra samtidigt som bågsträngen sjöng. Slaven ramlade
bakåt med en pil genom halsen, han försökte desperat riva bort den men lyckades
bara öka blodflödet. Matteus låg panikslagen kvar intill mannens fäktande armar,
men en stor och kraftig slav som satt intill tog varsamt upp pojken och lyfte upp
honom till Sigrid. Slaven höll fortfarande ögonen nedslagna, men alla såg att
han grät av sorg över den döende kamraten vid åran.
Åter till min verklighet, utanför fönstret skiner majsolen och här ser ut att kunna bli en fin dag.
Efter en del arbete vid datorn hoppas jag få en stund över att njuta av trädgårdsarbete av något slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar