I lördags var jag i Stockholm. Solen sken och huvudstaden visade sig från sin allra bästa sida. Mitt ärende var privat och jag trodde nog att jag var fokuserad på barndop, släkt och vänner. Trottoarserveringarna var inte sena att fyllas och plötsligt satt hon där på en stol med en mugg kaffe i handen. Hon hade skjutit upp solglasögonen i pannan, annars hade jag nog inte kunnat känna igen henne. Jag tittade henne rakt i ögonen och hon tittade lite halvintresserat tillbaka.
Astrid Berger hade också varit på barndop, men på ett helt annat dop. Och hennes likhet med
Anna Galvin var slående.
Nej, det här är inte riktigt sant. Visst satt där kvinnor som drack kaffe och visst sken solen. Men Astrid dök upp i min fantasivärld. Hon verkade vara på väg någonstans. Vilket var hennes mål? Varför var hon så lik Anna? Och varför såg jag rosor i hennes aura?
Jo, jag tror nog att jag kan svara på dessa frågor. Det blir en kortroman
"Resan till rosornas dal" som jag hoppas kunna bjuda på i
Hemmets Veckotidning till hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar