Liljekonvaljer

Var det kanske årets första liljekonvaljer som hon plockade den där dagen då Lill-Karin mötte Göran. Han satt lutad mot väggen till kyrkstallarna i Adelöv med slokhatten liggandes i gräset. De såg på varandra, Karin och Göran. I ögonkasten som växlades låg ett löfte. Ett löfte som ingen av dem tog på allvar. Karin var för ung och Göran för gammal, åtminstone för Karin.

Karin är en av Holvedsbrudarna, närmare bestämt Kerstin Svensdotters barnbarn. Karin, som längre fram i livet väljer att kalla sig Catharina är en central figur i romansviten om mina förfäder. Hon var den som gäckade mig längst, hon ville helt enkelt inte berätta, inte avslöja vem hon var. Och jag måste erkänna att hon fortfarande rör sig i dimridåer vad det gäller faderns ursprung. Något lurt är det allt. Mitt hopp står till de allra tidigaste domböckerna som jag ännu inte studerat tillräckligt noga. Skulle tro att här finns svar att finna.
Det går inte en dag utan att jag funderar på de där brudarna i Holaveden. Eller är det så att de inte lämnar mig ifred. Kanske är det jag som försöker hålla mig undan. Som idag då jag jobbar med marknadsföring och förberedelser inför releasen på "Kyrkornas Hemligheter". Nog har jag tid att skriva några rader om den där speciella dagen i slutet på 1720-talet då Karin mötte Göran.