torsdag 16 januari 2014

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Att stöta på bladvändare är inte bra för min arbetsdisciplin. Men min själ gillar det. Den här gången var det romanen Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon, som ställde till det för mig. På grund av denna bok har jag nu en stressande deadline hängande över mitt huvud.

En bra sammanfattning av boken finns här.
Lucy Dillon skriver feel good på hög nivå. Det behövs inte många sidor förrän läsaren finner sig omhuldad av en mysig miljö befolkad av karaktärer som ingen är elak på riktigt. Bara någon nästan psykopat skymtar fram diskret mellan raderna. Ingen ond bråd död, men väl vardagsdramatik att känna igen sig i.

Det är en konst att fylla 500 sidor med relationer i lilla Longhampton mitt på engelska landsbygden utan att det blir långtråkigt för en enda minut. Läsaren får möta Michelle, som bryter upp från en tillvaro för att skaffa sig en annan. Och Anna, som försöker skapa ett eget utrymme i en stor och löst sammansatt familj.



De båda kvinnorna är väldigt olika och deras mål vitt skilda. Men ändå finner de varandra och lotsar varandra framåt. Vänskapen visar sig vara värdefull för dem båda på många sätt. Här handlar det om hundar, ungar och hembryggt äppelvin på hög nivå.

Jag vet att jag låter både torr och knastertråkig. Ändå lovar jag att boken är något utöver det vanliga och jag har funnit en ny favoritförfattare.
Tänd en brasa i öppna spisen, ta fram gosepläden, koka en mugg choklad och slå upp Och så levde de lyckliga!

Boken finns att köpa här och här.

Andra bloggar om Och så levde de lyckliga

2 kommentarer:

  1. Bokhandeln - säger bara bokhandeln!

    SvaraRadera
  2. Får nog ta och kolla upp den här :)

    SvaraRadera