Som jag
skrev i mitt förra inlägg är urvalet begränsat när det gäller svenska,
historiska kriminalromaner. Utanför landets gränser ser det annorlunda ut och
jag har valt ut några författare som jag hämtar inspiration från. Ett
självklart val är James Ellroy vars romaner om Los Angeles under femtiotalet som
med sitt språk och intensitet är en ständig ledstjärna. En annan, mindre känd,
är Max Allan Collins som fått några av sina böcker om privatdetektiven Nate
Heller översatt till svenska, bland annat ”Kidnappad” som handlar om
kidnappningen av Charles Lindbergs son.
Men det finns många fler och varför
Wahlström slutade översätta britten John Lawtons romaner om kriminalassistent
Troy vid Scotland Yard är en gåta (med en ganska givet svar: den sålde
förmodligen inte tillräckligt bra.)
Samma öde har drabbat Tom Rob Smith vars kritikerhyllade böcker om
Sovjetunionen inte längre översätts. Joseph Kanon är annan favorit som måste
läsas på originalspråk och dansken Ole Frøslev tillhör samma skara.
Tyder förlagens ointresse på att historiska deckare och thrillers inte har en svensk marknad? För min egen del hoppas jag inte det och det finns positiva tecken. Mitt eget förlag, Historiska Media, gav förra året ut den första delen i en trilogi som utspelar sig i trettiotalets Berlin; ”Falskspel” av Philip Kerr och nu i januari släpper de ”Medan mörkret faller” av Anna Lihammar med en handling som tilldrar sig i trettiotalets Uppsala.
Kanske är
det början till ett ökat intresse bland svenska deckarförfattare att vända sina
blickar bakåt och bli ett alternativ till nutidens svenska deckarromaner som
tenderar till att blir allt mer våldsamma och osannolika, och därmed, åtminstone
i mitt tycke, ointressanta.
Bloggare: Set Mattson
Webbplats: Set Mattsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar