Loppisfynd till nytta och nöje

Egentligen borde jag vara bannlyst och utelåst från allt vad loppisar heter. Det fanns en tid då jag själv sålde av en massa icke-längre-bra-att-ha-saker. Felet var bara att jag köpte på lika friskt i andra ändan. Nu säljer jag inget längre, jag köper bara. Framför allt är det böcker.
Redan på den första loppisen under lördagens runda slog jag till på fyra stycken böcker av Saga Borg. Dessa ska jag läsa i rent studiesyfte och de kommer säkert till nytta, eller? I vilket fall som helst så fyller de nästan två decimeter i mina redan överfulla hyllor.

Mina senaste bokfynd.

Den andra loppisen bjöd på två Rosamunde Pilcher, som jag tidigare haft, men blivit av med på något sätt. Därefter dök nästa fynd upp, Minnets Labyrint av Elizabeth Georg. Ett riktigt fint - nästan oläst exemplar. Nu borde jag varit nöjd och bestämde att så var fallet.
Men då stod den där och ropade på mig. Det var omslaget som drev mig till detta köp. I ärlighetens namn har jag aldrig hört talas om Christina Laffeaty. "Så nära men ändå fjärran" utspelar sig i Sydafrika runt sekelskiftet 1900 och jag förväntar mig äkta romance. Det ska bli spännande läsning. Men den får vänta, har lite annat som ska avnjutas först.

Romance på hög nivå

En nygammal genre på uppgång... Romance kommer starkt... Efterfrågan är enorm... Människan är en romantisk varelse och vi behöver feelgood-litteratur. Men hur bör romance definieras? Kan man skriva romance för alla åldrar? Kan man blanda genrer, kan humor och romance bli en bra cocktail?
Hittade den här bilden som cirkulerar på Facebook. Dirty Dancing är riktig romantik för mig.

Här vibrerar det...

Att kunna skriva så att luften dallrar utan att beskriva detaljerade sexscener, hur lär jag mig det? Fler häftiga exempel är "Borta med vinden" och storslagna "Doctor Zjivago". Så skulle jag vilja få till det.

Ett tyst språk...

Har tankar på att träna upp detta. För det måste handla om teknik. Träning ger färdighet. Kanske ska jag titta mig igenom ett antal klassiker från filmens värld och vrålläsa Jane Austen.

Och det finns mycket mer där - dramatik, spänning och romance går hand i hand. Vad sägs om "Pearl Harbour"? Nord och Syd? Gamla trista "Gårdarna runt sjön". Tror att jag ska testa med att lägga på ett romantiskt inslag i ungdomsboken "Där svartfåglarna dansar". Där får jag möjlighet att botanisera både i nutid och i dåtid.
Inspirerad... till attack!

Holaveden i mitt hjärta

Tänk, först nu kom jag på att jag är en holavedsbrud själv. Trots att jag inte bor där var det där mina förmödrar levde sina liv och det är där jag har mina rötter. Det är en miljö som jag känner med alla mina sinnen och det är även där jag placerar mina romanfigurer. Min genre är romance och det blir historisk sådan.

Felet med mig är att jag är så bra på att skjuta saker på framtiden. Jag har ett fel till, har alltid för många bollar i luften. Just nu är det följande bollar och då handlar det bara om de olika skrivprojekten:

• Kyrkornas Hemligheter, handlar om kyrko- och kyrkogårdstursim i tre delar. Del 1 utkommer inom kort på Isabergs Förlag och handlar om kyrkor i södra Sverige. Arbetet med del 2 ska påbörjas och även avslutas under denna sommar och tidig höst.
• Mormors ring, en barn/ungdomsbok som behöver bearbetas.
• Änglatraktorn, en bra uppstart på en barnbok. Här behöver jag dock en co-writer och en illustratör.
• Noveller och kortromaner till veckopressen. Dessa skriver jag mest för att få mat på bordet, men jag älskar det härliga fantasiflödet som de för med sig.
• Pilgrimsvandring i vår tid. Ett projekt som ännu bara finns i min hjärna, men såååå spännande.
• Holavedsbrudar, en romansvit om mina anor, deras liv och vägen fram till det som kallas nu. Mitt livsprojekt som borde få betydligt mer tid.

Men jag vågar inte riktigt ta tag i livsprojektet och därför kommer det så mycket emellan. Det borde förstås gå att lägga upp en plan, att dela upp veckans dagar till olika projekt. Visst skulle jag kunna skriva noveller två dagar och göra annat de andra tre. Och jag använder helgdagar också från och till. Oftast bereder skrivandet mig glädje, men också otålighet och irritation. Irritation över att liksom inte komma till skott och inte heller till så värst många avslut.
Kanske kan det hjälpa att sätta mina tillkortakommanden på pränt - det öppnar liksom ögonen och visar möjliga vägar till framåtskridande. Om jag låter bloggen bli en sorts dagbok, så kommer det jag gör eller inte gör fram i ljuset. Väl värt ett försök!