Lejonet ryter och Kräftan kryper baklänges

Jag är född i Lejonets tecken, men jag borde vara en Kräfta. En sådan där som går baklänges och börjar i fel ände. När jag får en ny bokidé behöver jag ett omslag för att riktigt komma igång. Utan omslag så känns det inte på riktigt. Så det är tur för mig att det finns en duktig lay-outare i min närmaste krets, en person som jag kan byta tjänster med. Annars skulle det bli dyrt för mig.

Nu har jag omslaget och alltså blir boken till verklighet. "Min är Skulden" är en fristående fortsättning på "Min är Hämnden" och nu är jag ensam författare. Det är skönt på ett sätt. Att få rå sig själv och få skapa karaktärer efter eget huvud.

Men jag känner också att det kommer att bli tomt. Inga co-writers att stöta och blöta med, ingen som kommer med nya uppslag när jag kör fast och ingen som rättar alla mina fel. Jag är tillbaka i ensamheten. Som tur är har jag uppdrag för månadspressen också. På så vis kommer jag ut i verkligheten. Fast jag tror att nyfikenheten kommer att driva mina co-writers till att vilja tjuvtitta åtminstone lite.