Toscana är ett härligt område i Italien. Här har druvor mognat och blivit till vin i kanske tusentals år. Jag har inte varit där själv. Inte ännu, men det kommer att bli en resa åt det hållet framöver. Gärna en med historiska förtecken.
På landsbygden strax utanför Florence växte en flicka upp på 1500-talet, i
"Min är Hämnden" alltså. Inte IRL! Hon bar det norskklingande namnet
Jord och hennes favoritleksak var en
bilboquet. Vilken var hennes roll i spelet? Är hon rent av betydelsebärande för bokens fortsättning, eller kanske för nästa bok?
 |
| Ett barn med sin bilboquet. |
|
|
Jag måste erkänna att jag haft besvär med Sigrid, Olov, Emanuel och kompani under den gångna veckan. Vi har dragit åt helt olika håll. Visst vill de fortsätta att berätta sin historia, men de ser på den på helt olika sätt. Och de vägrar inse
konsekvenserna som blir resultatet när de inte följer synopsisen.
 |
| Vy över Livorno. |
|
|
|
De är kvar i Livorno och visst kan jag förstå deras otålighet. Men det är dumt att gå händelserna i förväg. Sigrid tröttnade till sist och gav sig iväg på egen hand. Kanske behövde hon verkligen vara för sig själv eller så hade hon ett viktigt ärende.
Emanuel tappade tron på det stora äventyret och har fått för sig att han vill åka
tillbaka till Sverige. Men hur gör han då med
Varg? Ja, ni hör ju själva, de är stökiga.
På söndag är det dags för co-writer möte. Jag ser fram emot detta och hoppas på att vi tillsammans kan styra upp karaktärerna i
"Min är hämnden".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar