Blodbad och exorcism

Ja, det blev verkligen ett helt nytt kapitel 10. Det gäller för mig att försöka förstå vad det är som Kjell vill säga. Vad är kärnan i texten och vad är det som var viktigt för honom att förmedla? Ibland ser jag det klart och tydligt, ibland tar det det tid för mig att ens kunna ana mig till hans andemening.
Kapitel 10 kom att hamna längre från originaltexten än något annat kapitel hittills. Här befinner vi oss ungefär knappt en tredjedel in i "Min är Hämnden", vilket för mig som redigerare innebär att det måste till nya konflikter för att hålla läsarnas intresse uppe.

Här och var låg det borgar på höjderna men när de nådde staden Carcassonne fick Emanuel sitt lystmäte när det gäller höga murar och torn. Borgen sträckte sig ofattbart långt över flera kullar och var elegant utförd med likformade torn och murar.

I normalfallet är jag inte särskilt blodig av mig. Det känns som om det är min akilleshäl att inte kunna det här med "blodet droppar". Nåväl, jag har gjort ett försök och i det är sammanhanget kanske det är gott nog. Det är sådant som återstår att se. Det kan bli bakläxa från mina co-writers, min kritiske gubbe och från förläggare/redaktörer.
Inte nog med detta jag har också lyckats överleva en scen med exorcism.

Via Aurelia.

När den här dagen är slut hoppas jag att Sigrid är på väg på sitt mål i Toscana och att hon färdas på Via Aurelia. Men det återstå att se. Jag litar inte riktigt på henne och mina skäl är goda.