Visst är inledningen viktig. Det är då du som som författare ska fånga dina läsare. När jag är läsare har jag detta klart för mig, men när jag sitter på andra sidan bordet och författar, då är denna sanning som bortblåst. Det finns många bra uppstarter som fångar.
- ”Den gamla damen tog tag i rollatorn, hängde käppen bredvid korgen och
försökte se bestämd ut. Att vara tant, 79 år och på väg att göra sitt
första bankrån krävde auktoritet.”Ur Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg.
- "Hon väntar på ett svar, men Elias vet inte vad han ska säga. Det finns inget som skulle göra henne nöjd. Istället sitter han och stirrar på sina händer. De är så bleka att varje blodådras syns i det skarpa lysrörsljuset." Ur Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
 |
| Familjen Medicis vapensköld ur Hämnden är Min |
- "Den lilla gruppen rörde sig med viss försiktighet.
Dess ledare önskade inte förklara sin närvaro eller sitt ärende för någon.
Därför hade han efter en viss tvekan lämnat det allmänna stråket och istället
valt den äldre vägen som löpte närmare sjön. En väg som oftast föredrogs av de
som inte ville ha sällskap, vilket i sig utgjorde en risk." Ur "Min är Hämnden" av Kjell Broberg.
De första meningarna anger tonen, de markerar farten och de bjuder in till fortsättningen. Låter enkelt, men är en hel vetenskap, som jag ska träna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar