Toscanas böljande kullar

Kapitel fjorton går mot sitt slut. Jag har avverkat lite mer än halva boken och har nu några riktigt både spännande och jobbiga  delar framför mig. Precis här har Kjell valt att ta ett stort kliv framåt i historien och det tycker jag är synd eftersom han låter oss ana att det händer intressanta saker de här åren. En lucka som jag nu försöker fylla.

Det skulle kunna vara här som de bor.

Turligt nog hann Paulus, Lukas och Emanuel fram i tid för att kunna vara med om den pampiga återinvigningen av universitetet i Pisa där de skulle fortsätta sina studier. Vad Paulus inte vet är att han kommer att gifta in sig i familjen Medici vars överhuvud vid den här tidpunkten återbildade detta ärevördiga lärosäte.

Bakom dessa murar fick några av bröderna Grip och Emanuel sin utbildning.

Kjells karaktärer är inne i en omvälvande tid, där mycket händer, som har stor betydelse för deras fortsatta liv. Här formas unga oslipade diamanter till vuxna människor på gott och ont. Medan den äldre generation får börja backa från huvudscenen. Men bara med ett litet steg i taget.
Tumskruvarna dras åt och även jag som vet slutet tycker att det är spännande. För hela tiden händer det något och ibland oväntat också för mig.