Konsten att sudda och börja om

Toscana var redan på 1500-talet en region att räkna med. Palatsen var stora och bankverksamheten växte i takt med familjen Medicis privata förmögenhet. I Florence blomstrade affärerna på den berömda bron Ponte Vecchio under vars stenvalv floden Arno sakta rörde sig mot havet.

Här har jag och Sigrid kört fast. Det jag skrev igår finns inte i dag. Jag suddade, Sigrid betedde sig egensinnigt och sedan gav jag upp. Undrar om hon är på bättre humör nu. Eller, ve och fasa, vad det hon som hade rätt och jag fel. Tänk om jag suddade den rätta historian?

Florence för länge sedan.

Emanuel har hamnat lite i  kläm och jag vet inte riktigt hur jag ska få honom att våga komma igen. Kanske är det så att jag inte riktigt är beredd att släppa ut honom bland de böljande kullarna i Toscana. 

Ny vecka, måndag och nya utmaningar. På ett sätt är det bra att våren dröjer. Så länge det ligger snö på marken, vinden viner och termometern visar på minusgrader har jag lättare att hålla disciplinen. Å andra sidan drar jag mig för att göra vissa researcher utomhus. Dit hör ett besök vid Kronobäcks klosterruin. När jag åker dit vill jag att solen ska värma och fåglarna sjunga i kör.