Kaffe med rån.

Visst är det fantastiskt! Att någon äntligen har kommit på att det är dags för pensionärerna att ta ton. Catharina Ingelman-Sundberg har verkligen slagit huvudet på spiken. Och sedan reser hon land och rike runt och bjuder på kaffe i mugg och sådana rån som det går att knapra på.
Boken "Kaffe med rån" kom in genom vår dörr tillsammans med maken för några dagar sedan. Sedan dess har jag hört honom skratta högt och hjärtligt många gånger. Tilläggas bör att han inte är så lättroad till vardags. Och jag har inte fått läsa så mycket som en stavelse än. Det är inte riktigt rättvist.

Varje gång jag närmar mig denna skatt påpekar han att den tillhör honom och att jag får vänta på min tur. Medan jag gör som han säger tittar jag på omslaget. Kvinnan på bilden skulle mycket väl ha kunnat vara min mor. Precis den typen av kläder bar hon och rollatorn... Så synd att hon inte fick uppleva den här boken. Min mamma Margit älskade att läsa, hon var en riktig allätare. Och när vi strax innan jul förra året delade upp hennes hem var det bokhyllan som stod i fokus, innehållet alltså. Där hittade vi alla många godbitar och det blev bara ett fåtal böcker som skänktes till loppisen i kvarteret bredvid.
Margit var en äkta holavedsbrud även om hon inte visste om det förrän på ålderns höst. Och då gjorde hon flera resor till dessa trakter och hon kände in bygderna och insöp miljön. Hon skrev gärna dagbok och långa brev, min mor. Kanske hade hon skrivit böcker också, om hon hade kommit på tanken...