Östra Vätterbranterna.

Undrar om de skulle skratta de kära Holavedsbrudarna om de fick veta att deras hemtrakter numera tillhör biosfärsområde Östra Vätterbranterna. Området omfattar tio socknar i Jönköpings län, från Tenhult i söder till Gränna och Adelöv i norr. Och skulle de hört klockringningen igår klockan 15.00 från samtliga kyrkor i de berörda socknarna skulle de säkert trott att det var ofärdstider på gång.

Vem kan ha slitit ut dessa skor?

Jag har hamnat i en spiral där jag hellre läser vad andra skriver än jobbar med mitt eget. Visst, jag måste läsa för att få inspiration, för att samla kunskap och för att bli bättre. Men läsandet får inte ta överhanden, inte heller bli en bra ursäkt.
På agendan för september månad har jag både en vinternovell och en vinterroman. Inte helt lätt att ta tag i en dag som denna då solen skiner över Björkelund och hösten fortfarande håller sig på avstånd. Jag har lite svårt att föreställa mig snö som vräker ner och nordanvind som viner runt husknuten.
Samma agenda talar om för mig jag borde använda de nya postit-lapparna som jag inhandlat i syfte att revidera plotten för del ett av Holavedsbrudarna. De uppför sig inte riktigt som jag vill, utan styr och ställer själva. Det innebär att jag måste rätta mig efter dem och till det behövs glatt färgade lappar med klisterremsa. Så nu slår jag dövörat till den vackra hösten och ställer in mig på snöyra. Den kommande romanen utspelar sig i ett litet småländskt samhälle där det mesta går på halvfart. Men så en dag händer det. Den rödhåriga Anna-Bella Birgersdotter intar scenen iklädd storskjorta och snickarbyxor som hålls uppe av ett läderbälte med ett enormt glittrande strasspänne. Kan det vara nåt?