Helenas hämnd av Gustavsdotter.

Det är skrämmande vad en bok kan förvrida och ställa till det i  min vardag. Då och då händer det, det som jag borde vaccinerat mig emot vid det här laget. Jag kan inte släppa boken. Den sitter som fastklistrad vid min kropp eller är det en magnetisk kraft kanske. Hur som helst en sådan bok följer med mig vart jag än går. Den här gången pratar jag om "Helenas hämnd" av Maria Gustavsdotter utgiven på Historiska Media. 

Jag har alltid haft en viss förkärlek för historiska romaner och jag kräver ganska mycket av dem för att jag ska fångas av berättelsen. Personporträtt och miljöskildringar måste kännas trovärdiga. Maria Gustavsdotter har lyckats trollbinda mig så till den milda grad att jag lagt mitt eget skrivande åt sidan någon timma då och då för att få läsa. Det sjuka barnbarnet fick snällt vänta med sina spel tills mormor läst ännu några sidor i boken. Huvudpersonen, Helena blir för mig verklig. Jag har skrattat med henne och åt henne, jag har våndats tillsammans med henne och jag har legat vid hennes sida i kapellet och bett.
För någon månad sedan träffade jag Maria i hennes hem i Uddevalla. Jag var där tillsammans med en fotograf för att göra ett reportage. Vi stannade i många timmar. Det blev mycket prat och långa diskussioner kring skrivandets konst. Jag upptäckte att vi hade samma teknik för research i historiska verk, glatt färgade postit-lappar som stack ut från boksidorna likt myriader av vimplar.
Nu ser jag fram att få träffa Maria på Bokmässan i Göteborg och jag hoppas att vi får den stund som vi planerat över en kopp kaffe. Men jag misstänker att hon kommer att vara ett eftertraktat byte.
Helenas hämnd finns bland annat att köpa här och här.