Gripenbergsbanan och lappiga filtar

Inspirationen slår till när man minst anar det. På väg mot Skärstad kyrka norr om Huskvarna föll vägvalet på det som en gång var den gamla järnvägen, Gripenbergsbanan. Där står plötsligt skylten "Vista kulle". Och då slog det mig att jag hört berättas att hit åkte huskvarnaborna tåg med fikakorg och filt i högsta hugg på söndagarna under sommarhalvåret. Alltså måste även jag äntra denna utsiktsplats om än utan de egentligen nödvändiga attributen.
Att ett ihållande regn under de senaste dagarna urholkat den branta stigen upp mot toppen var inget som bekymrade mig, inte heller det faktum att mina fötter var skrudade i ett par sandaler. Skam den som ger sig och utsikten blev min.

Hänförande utsikt över Vättern.

Då slog det mig, att här hade hon säkert stått min mormor Gerda och säkert mormors mor Hulda också. Det var dessa båda kvinnor jag hade i tankarna när jag närmade mig målet för utflykten, kyrkan i Skärstad.
I församlingshemmet serverades fika och utställning av syföreningens alster. Dessa bestod till största delen av filtar, fantastiska sådana stickade av restgarner.

Filt förfärdigad av Skärstad kyrkliga syförening.

Jag ville ha... men se det fick jag inte. Filtarna var inte till salu, de skulle skänkas till Rumänien. Det var nu jag kopplade ihop filtarna med Gerda och Hulda. De hade också stickat filtar, men storleken mindre.

Dockfiltar som Gerda och Hulda stickat.

Väl hemkommen hittade jag de små dockfiltarna. Så underbara och stickade med så mycket kärlek. Men det var inte filtar det handlade om det handlade om att komma vidare med "Holavedsbrudar". Filtarna ledde mig via Gerda och Hulda till Vireda och Olstorp.
Det är dags att introducera denna familjegren för läsarna. Så självklart, men inte så tydligt att jag förstod hur jag skulle gå vidare nu när Kerstin Svensdotter väl kommit på plats i Humlefall.