Tiden, en aspekt att räkna med.

Hur får man grepp om tiden? Och hur behåller man den som sin? Som författare arbetar jag utanför de gängse ramarna som är satta för arbete i vårt land. Det är svårt att inte kunna redovisa vilken produkt man framställt efter exempelvis fyra timmars arbete en måndag förmiddag. Om jag inte har ett resultat räknat i ett antal nedslag är frågan om jag har arbetat över huvud taget? Arbetar jag när jag sitter och dricker kaffe i en lummig park och på avstånd får syn på min nästa huvudperson? Eller när jag besöker en vägkyrka?

Hembygdsfest där jag fann nya karaktärer.

Jag arbetar på så många olika sätt och på så många olika plan att jag inte ens själv alltid förstår vad som händer. Det är det som är tjusningen, men också det svåra. Det är svårt att inte bli splittrad. Men någon har sagt att om en författare inte har projekt som räcker livet ut är det dags att fundera över att byta yrke.
Nåja, jag har en agenda och den följer jag efter bästa förmåga. Det blir många ändringar, men det är väl det som kallas att vara flexibel i dess positiva bemärkelse. Negativt uttryckt kallas det att kasta kappan efter vinden.

Arbete eller nöje?

Nu gör jag vissa tillägg i min agenda, finessen är att inte göra allt på en gång. Och se till att det blir avslut innan nystart. Ibland behöver jag läxa upp mig själv och se över mina vägval.
"Denna dagen ett liv", som han sa allas vår Melker på Saltkråkan.