Det här med att spara och säkra
digitalt material har verkligen blivit ett barn av sin egen tid. Mycket märkligt, det papperslösa samhället är fullt av papper. Men inte det som verkligen behövs för det ligger sparat på
disketter. Små platta tingestar av plast samlade i en för ändamålet specialdesignad låda, också den i plast. Kunde inte varit bättre, jag hade varit så duktig.
Men hur skulle jag komma åt denna
guldgruva med texter av alla de slag? Ett upprop på
Facebook ledde till denna relik, som återfanns dammig och fin i en källare. Jippi, nu var jag inte långt från målet, snart skulle jag kunna läsa och kontrollera innehållet på dessa dyrgripar.
Nu borde jag väl lärt mig att det är dumt att ropa hej innan man är över bäcken. Datorn surrade snällt igång även om startsträckan kunde varit kortare. Här hade vi ingen aspirant på olympiska medaljer. Och så till sist kunde jag öppna en diskett och även dokumenten som fanns på den. Bekymret var dock att någon annan form av lagringsmedia var denna
relik inte intresserad av. Möjligheterna fanns, men någon brännare till CD fanns inte att uppbringa, inte heller något intresse för min "sticka".
Det är då den
räddande ängeln dyker upp med en
diskettstation. Dessvärre hade ängeln i fråga aldrig fått stationen att fungera.
Nåväl, jag tar med mig dyrgripen hem. Ber några bönor och stryker min laptop medhårs. Abrakadabra! Inom loppet av tjugo minuter är disketternas samtliga hemligheter avslöjade och överflyttade till vår tid. Och här fanns även bortglömt material som kommer väl till pass i "Holavedsbrudar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar