måndag 9 juli 2012

Nytt i artikelarkivet!

Artikelarkivet, se flik längst till höger, är uppdaterat med två spännande artiklar om utgrävningen av en 1500-talsgård i Vireda socken i norra Småland. Det är till viss del härifrån jag hämtar inspiration till Holavedsbrudar.

På besök i Vireda kyrka

Vägkyrka i min barndoms by. I Vireda känner jag mig riktigt hemma. Här tillbringade jag många somrar ifrån det att jag föddes och långt upp i tonåren. Här gjorde jag täta besök som ung vuxen. Det var här stugan med stort S låg, Sörängen. Huset finns kvar men inte atmosfären, stämningen har bleknat. Nu är det andra som firar sommar i det gamla skomakartorpet. Men till trakten återvänder jag mer än gärna. Under några generationer rörde sig mina anmödrar på dessa vägar.


De gick även i kyrkan här. Ovanstående bild är hämtad från en takmålning. Det sägs att min mor suttit här och haft lite långtråkigt under prästens predikan. Då räknade hon köttbulle, köttbulle, köttbulle, prinskorv, köttbulle... Säkert gick tiden en aning fortare, eller?
Vid mitt besök denna lite kvalmiga sommardag tände jag ljus, för dem alla dem som slitit sina byx- och kjolbakar på dessa bänkar. Jag tänkte på min mormor Gerda, hennes mor Hulda och på den gamla Charlotta, vars gravsten ännu står kvar på kyrkogården. Jag tänkte på Anders som axlade det tunga oket på Olstorp då hans kusin Sven Svensson valde att för egen kraft lämna jordelivet. Anders flyttade in på farfaderns gård, gifte sig med änkan, tog hand om de tre döttrarna och lyfte gården ur en total ekonomisk misär. Detta hände på 1700-talet, så det var inte precis igår. Men kanske är det Anders förtjänst att gården finns kvar och delvis ännu är i en släktgrens ägo.


Dags att återgår till nuet. Mitt nu just denna dag består av skilda sysslor, men första delen av Holavedsbrudar är påbörjad och några tiotusentals nedslag längre kommer den att vara innan dagen är slut.

onsdag 4 juli 2012

Att mala svart

Tänk att det arbetades svart redan under 1700-talets första hälft. I Amundeby i Stora Åby i Östergötland gjorde sig Lars Larsson en extra hacka genom att mala mjöl till avsalu utan tillstånd. Och han lät andra mala i sin egen ägandes skvaltkvarn mot betalning utan tillstånd från myndigheterna. Ett grovt brott på den tiden det begav sig.
Lars Larsson var make nummer två till Kerstin Svensdotter. Han hade tagit sin familj och flyttat från Humlefall till Amundeby och här hade han alltså byggt sig en liten kvarn, en skvaltkvarn.

Nybyggd skvaltkvarn i Komstad, Småland.
Skvaltkvarnen var en mindre kvarn som drevs av vattenkraft. Och den var säkert ganska vanligt förekommande utmed vattendragen på den här tiden. Nämnde Lars blev kallad till tinget, men infann sig inte. Hans ursäkt var den att hans hustru avlidit och fortfarande låg ovan jord.
Anledningen godkändes och målet uppsköts. Till när och hur det gick har jag inte kunnat luska ut. Jag har inte heller kunnat luska ut om hustrun var Kerstin Svensdotter. Kyrkböckerna för den här perioden är inte helt lätta att läsa och det finns två Lars Larsson i Amundeby, far och son, och båda verkar ha blivit änklingar i den här vevan och båda har också gift om sig med kort varsel. Men med lite extra detektivarbete och uteslutningsmetoder borde det gå att reda ut.


I Komstad togs även denna underbara bild. En fantastisk plats för dagens första fika. Lägg märke till den fina planteringen i  mitten av kvarnhjulet.

måndag 2 juli 2012

Bärnsten till Kerstin

Måndag och jag får börja arbeta igen. I dag ska jag befolka de där första åren i storyn. Hur många ska få vara med och vilka roller ska de ha? Huvudpersonerna är lätta att urskilja, de är självklart brudarna från Holaveden och den första kända är Kerstin Svensdotter. Det hade varit så himla kul att få lära känna hennes mor också. Hur om helst är hon första hustru till Sven Persson i Hult, så det är inte helt omöjligt att hon en vacker dag dyker upp någonstans bland de sköra och lite gulnande bladen på arkivet. Mitt största hopp står till de tidiga domböckerna. Inte om utan när jag hittar henne, lovar jag att skriva en fristående prolog.


Jag ska även klä på mina aktörer, forma deras karaktärer och fånga deras drömmar. Hur bodde de? Vad gjorde de om dagarna?
Bärnstenspärlan på bilden hittades vid utgrävningar i en byn inte långt från Humlefall, bara på andra sidan sockengränsen. Det var en helt vanlig 1600-talsgård som undersöktes, så nog kunde även Kerstin haft ett halsband av bärnsten. Till fynden i Bollarp utjord hörde även knivar med guldinlägg och passglas. Jag har stor nytta av det omfattande arkeologiska arbete som under flera år pågått där. Tror att jag ska bjuda er på hela artikeln om detta projekt..... Håll ögonen öppna, den kommer rätt som det är under någon av flikarna överst på sidan.

tisdag 26 juni 2012

På besök i Holaveden

Vilken underbar dag! Den började med frukost 7.30 tillsammans med äldsta barnbarnet Thilda. Fortsatte med frukost till myskankorna, som faktiskt ruvar. Vad månde bliva av detta. Sedan fika på mysiga caféet i Rommelsjö. Och så boken med stort B,Kyrkornas Hemligheter.
Som grädde på moset tog jag sedan en eftermiddagstur till Holaveden. Första stoppet var i Hultsjö. En inte alltför vacker plats, om jag nu ska vara helt ärlig.


Det var här nämndeman Jon Larsson levde tillsammans med först Anna och sedan Marit. Medan hans bror Måns huserade i grannbyn Rödjarp där vår Herre varit mera givmild med naturens gåvor. Vi rör oss här under 1600-talets senare hälft.


Sedan var det inte långt till den väl bevarade byn Äskeryd. Här hände också spännande saker och här fanns Ingrid som räddade livet på lilla Elin Ingesdotter då hennes mor lämnade jordelivet alldeles för tidigt.


Vägarna ringlar genom landskapet och känslan av att själv vara förflyttad några hundratal år bakåt infinner sig utan större ansträngning. Jag hör verkligen hemma i den här trakten. Och varje gång jag måste återvända hemåt känner jag saknad.

söndag 24 juni 2012

Nu är jag på gång

Igår började jag strukturera åratals insamlande av materialet till Holavedsbrudarna. Rent krasst handlar det om flera års heltidsforskning av mig och min kollega Hanna Åhman. Det är en studie av släkter som levde i trakterna kring Holaveden från 1500-talet och framåt.
Här och var finns personer som på något sätt sticker ut mer än övriga. De liksom pockar på uppmärksamhet. Vissa personer har bevisligen funnits i verkligheten och många av dem har någon form av släktband till mig. Andra är rena fantasifoster precis som den miljö jag har placerat dem i.

Så här ser det ut när jag försöker bringa ordning i materialet.
Centralt i storyn finns byn Ryd i Adelöv socken i norra Småland. Det var här alla lars söner och lars döttrar föddes. De var många, men förmodligen hade de olika fäder och tillhörde skilda generationer, men släktbanden var starka och gårdarna skulle stanna i den närmsta kretsen. Ibland till pris som fick betalas högt av de som kom efter.
Kanske hade han ingått någon pakt, den där förste Lars. Eller svurit en ed av något slag, kanske till och med tillsammans med Mickel i Tenhult. Nu har de alla börjat berätta sin historia och det är upp till mig att sätta den på pränt.

torsdag 21 juni 2012

Emanuel i Tångereda

Att få se med egna ögon och att få uppleva en plats i nutid, som bara beskrivits i 1500-tal är fascinerande. Där det nu ligger sommarhus och campingplats odlades grödor och inne i viken där dagens fritidsbåtar guppar sida vid sida låg då en eller annan öka, kanske någon med segel. Här bodde några få bönder som levde på vad jord och hav gav. Som extra bonus födde de upp ollonsvin som bökade i de stora bokskogarna. Undrar om de njöt på samma sätt utav en vacker sommardag som jag gjorde.


Den här vyn är sig nog tämligen lik, nu som då om man bortser från de där färgglada pluttarna i fjärran. Vattnet var säkert lika blått på 1500-talet som 2012. Och solen sken säkert från himlen på precis samma sätt. Om Emanuel hade funnits kunde han stått på den här platsen den där ödesdigra dagen då Gripen seglade in i Wivassen.


Och kanske var det här på andra sidan som färjekarlen sov ruset av sig medan förtretade resenärer skrek, gapade och hötte med näven. Vad som är saga eller vad som är sant är svårt att veta, men det är med hjälp av vår fantasi som vi kan förstå vår historia. Hur är det med Arn? Och Emanuel? Eller Nils Dacke?
Jag hoppas att jag så småningom kan berätta var ni kan läsa om Emanuel och hans värld.