Som grädde på moset tog jag sedan en eftermiddagstur till Holaveden. Första stoppet var i Hultsjö. En inte alltför vacker plats, om jag nu ska vara helt ärlig.
Det var här nämndeman Jon Larsson levde tillsammans med först Anna och sedan Marit. Medan hans bror Måns huserade i grannbyn Rödjarp där vår Herre varit mera givmild med naturens gåvor. Vi rör oss här under 1600-talets senare hälft.
Sedan var det inte långt till den väl bevarade byn Äskeryd. Här hände också spännande saker och här fanns Ingrid som räddade livet på lilla Elin Ingesdotter då hennes mor lämnade jordelivet alldeles för tidigt.
Vägarna ringlar genom landskapet och känslan av att själv vara förflyttad några hundratal år bakåt infinner sig utan större ansträngning. Jag hör verkligen hemma i den här trakten. Och varje gång jag måste återvända hemåt känner jag saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar