Det är helt otroligt vad fel jag kan åstadkomma utan att se dem. I var och varannan rad hoppar grodorna runt. Det handlar om allt från tappade bokstäver till ofullständiga satser och andra grammatiska fel.
Jag som har undervisat i svenska. Helt klart är det stor skillnad på att skriva flytande informativ eller skönlitterär text mot att konstruera övningsexempel och rätta dessa.
Är det inte rent språkliga fel så är det tappade trådar. Jag är imponerad av korrekturläsarna och de tillhör en yrkeskår som vi måste värna om, precis som det diskuterades i förra veckans bokbloggsjerka.
Konstigt är, tycker jag, att jag kan fixa till samma fel om och om igen. Jag tycks vara mer trögfattad än någonsin någon av mina elever har varit.
Men attans vilken bra bok det blir, Kyrkornas Hemligheter - mellersta Sverige. Vi är ett strålande team, jag själv, fotograf/layoutare, korrekturläsare och förläggare. Känns verkligen att vi jobbar mot samma mål och då kan resultatet inte bli annat än bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar